Tydligen så är befolkningen i Indien mäkta förgrymmad med den egna regeringen, då den enligt ryktena kände till att terroristattackerna i Bombay i förväg? Om det är sant, vilket jag tror det är, så är det ytterliggare ett i den långa raden av bevis över hur våra ledare, genom underlåtelse att handla, tillåter katastrofer att äga rum.
Om de indiska politikerna får det hett om öronen, så är det inget problem, eftersom man — om det hettar till för mycket — bara skyller på grannlandet i norr: den eviga fienden, Pakistan.
Pakistan är ett nytt land där religiös tillhörighet blev avgörande för samhörighet i medborgarskap. Området var under lång tid huvudsakligen buddhistiskt, men numera så är det så gott som uteslutande islamskt.
Att ordet Pakistan betyder ”det rena landet” är väl, kan tänka, något som kan reta upp indier, då de säkert tolkar det att betyda att Pakistan är rent från hinduer. Regeringen i Indien har därför inga problem med att vända bort blickarna från sig själv till förmån för grannlandet i norr. Och det verkar vara vad man även gör?
Att båda nationerna av allt att döma har kärnvapen (som man fått av vilka då? — och varför då?) gör situationen i området ytterst prekär. Det Första Världskriget drogs ju som bekant igång via ett litet pistolskott i Sarajevo. Attacken på en av Indiens största och viktigaste städer är därför mer än tillräckligt för att dra igång ett armageddon av aldrig tidigare skådat slag — åtminstone under vår civilisations existens.
Anledningen till att två underutvecklade länder som dessa innehar dödsvapnet beror på att västs storbanker vill så. Att man även vill att dessa vapen skall användas är därför troligt, men när den rätta tidpunkten är inne … veta vi icke. Men att dessa vapen inte kommer att användas utan västs tillåtelse kan vi vara säkra på.
Åskådaren 