Konflikten i Iran *

Att det gamla Persien och Rom inte gick väl ihop är välkänt av alla oss som läst lite historia. Faktum är att perserna tillsammans med germanerna var de enda folken som lyckades hålla romarna stången. Rom kunde aldrig, trots åtskilliga försök under hundratals år, få ett avgörande till stånd när det gällde dessa båda folk. Hitler betraktade den germanska segern över romarna (när Varus hela armé förintades i det som är dagens Tyskland år 9 e.Kr.) som en av det tyska folkets stoltaste segrar någonsin. Men som vi nu alla vet så har det nya Rom fått revansch för den fadäsen, och det med besked, i och med att man vann Andra Världskriget. Men när det gäller perserna så är ännu en hel del oavklarat. Detta tänker man dock få ordning på, och vad vi nu ser hända i Teheran är inget annat än upplösningen på en mycket gammal konflikt — konflikten mellan Rom och Persien. Fast nuförtiden så har Romarriket bytt skepnad och heter istället USA/England/Israel, där den sistnämnda parten är den som bestämmer. Persien ligger dock alltjämt kvar på samma plats som förr, men man har nu en ny religion och ett nytt namn … Iran. Att sedan staden Rom äger stora delar av staden Washington gör naturligtvis inte saken sämre. Vatikanen och dess bank, vilken kontrollerar V från bakom kulisserna, är nämligen än idag synnerligen mäktig, och kanske är det därifrån Iran/Persien-hatet härstammar? Det finns vid sidan om allt gammalt groll från förr även en hel del andra anledningar till varför det nya Rom så desperat vill få igång ett krig med Iran. Huvudanledningen har inte oväntat att göra med pengar, för västs krigsmaskineri måste hållas igång, eftersom det annars dör. Men även Israels fortsatta ”utveckling” behöver bevakas. Krig är ett helvete för dem som drabbas, men för dem som tjänar på affären så är krigets elände istället ljuvaste musik. Krigsindustrin är nämligen världens viktigaste business: då den dels bringar inkomst till storbanksägarna, och dels används för att skydda dessa mördare och bevaka dessas intressen världen över — typ opiumproduktionen i Afghanistan. Och som alla andra businessar så är den totalt hänsynslös. Om några miljoner männniskor dör under arbetets gång, så anses det ändå vara väl värt besväret så länge som intäkterna överstiger utgifterna. Ett männskoliv är mao inte värt ett ruttet lingon i våra ägares ögon, såvida inte priset på ruttna lingon för tillfället råkar står högt i kurs på börsen. Vi här i Sverige får idag bara tacka vår lyckliga stjärna för att vi slipper att bombas ihjäl, men att vi ska ha den turen för evigt är inget vi kan förlita oss på: Ty som vi alla vet så brukar tur och otur alltid jämna ut sig i slutet. Vi kommer därför antagligen själva en vacker dag få smaka på samma beska medicin som de stackars folken i Mellanöstern och Tibet fått smaka, eftersom vi stillatigande tittat på: Ty den som tiger … den samtycker…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s