Dagsarkiv: juli 18, 2009

De framgångsrika företagens princip, enligt Charlie Chaplin

Här lär oss Charlie Chaplin hur storfinansen fungerar, samtidigt som vi får oss ett gott skratt. Kanske slutar vi skratta när vi inser att alla världens stora företag fungerar enligt den här principen?

Läkemedelsbranschen fungerar enligt de framgångsrika företagens princip! *

Oljebolagen har grundlurat oss i över hundra år. Faktum. Men oljebolagen gör egentligen ingenting fel, för de agerar från ståndpunkten att man bör skilja på business och … allt annat. För så fungerar affärsvärlden. ”It’s nothing personal, it’s only business” är deras välkända motto. Oljebranschen är av den anledningen inte ond i sig: den följer enbart de riktlinjer som alla framgångsrika företag gör. Att denna ideologi sedan går diametralt emot allt vad medmänsklighet heter är inte deras problem?

För precis som ett hungrigt lejon inte kan annat än attackera en zebra som spatserar förbi, så kan ett företag inte låta bli att göra business om ett lägligt tillfälle dyker upp. Men när det gäller företag så finns det en väsentligt skillnad gentemot våra stora rovdjur … företagen blir nämligen aldrig mätta. De vill alltid ha mer, för de vill växa. Deras hunger kan därför inte stillas för längre än korta perioder. Att detta stämmer vad gäller oljebolagen har vi alla insett, men vad vi inte har förstått är att samtliga stora internationella koncerner fungerar på precis samma vis. Samtliga.

För om de inte fungerar enligt de stora framgångsrika företagens princip så skulle det innebära att företaget i fråga inte är ett framgångsrikt företag. Faktum. Vi inser nu att alla stora företag och koncerner är onda (följer företagens princip (för att använda ett trevligare ord)), och att de inte bryr sig det minsta om de minsta av oss små och obetydliga individer. De bryr sig endast om en enda sak: att ge aktieägarna så stor avkastning som möjligt.

Hur man bär sig åt för att nå detta mål är ointressant, men man hedrar lagen så gott man kan. Fast där lagen inte riktigt håller måttet … så ser man till att den modifieras så att den passar in i den nya tidens anda. Och det är här våra älskade politiker gör sin finfina och huvudsakliga insats. De är således den internationella storfinansens medlöpare. Faktum. Bra jobbat kära ledare/pudlar. Så vad har detta med läkemedelsbranshen att göra kanske någon undrar? Svar: om du inte fattat det ännu så föreslår jag att du läser om detta inlägg från början.

Men om du inte orkar göra det så låt mig tillägga följande: Läkemedelsbranschen är en business precis som alla andra. Den sätter käppar i hjulet på allt som den inte kan inkludera i den egna affärsverksamheten, och den slår själviskt och hänsynslöst vakt om allt som hotar intäkterna. För den gamla ”hederliga” läkemedelsindustrin har inte för avsikt att hjälpa mänskligheten framåt: den har för avsikt att tjäna så mycket pengar som möjligt. För att kunna göra detta så behövs sjuka människor: ju fler desto bättre. Sorgligt men sant.

Vi inser nu att man inte har för avsikt att bota vara sig cancer eller AIDS eller svininfluensan, eftersom detta går emot businessens princip. Vi kan mao inte lita på dessa företag, eller deras mediciner, eller vacciner, då dessa företag bevisligen vill oss illa. De är nämligen dessa företag som gör oss sjuka, för att sedan kunna bota oss igen … mot betalning förstås. Men … ”it’s nothing personal, it’s only business”…

Etablissemanget: globalisternas högra hand

Att etablissemanget överlag är globalisternas högra hand är ingen överdrift, eftersom toppstyrningen vid våra universitet och högskolor är närmast total. Inget som går emot den etablerade synen accepteras, utan motarbetas istället å det grövsta. Visserligen har det alltid varit på detta vis, men i tider likt dessa, när våra hemländer krossas i grund av globalisterna, så är etablissemangets ”arbete” ett långt mycket allvarligare hot mot oss alla än det tidigare var.

Läste i ett inlägg härom dagen att tiden för hjältar nu har infunnit sig då tiden är knapp. Detta skrevs redan 1952! Kanske inser vi nu hur prekär vår situation är idag? Den internationella storfinansen är mao totalt bortom all kontroll. Och det finns inget man inte är beredda att göra för att uppnå sina mål och öka sina vinster. INGET!

Våra politikerpudlar tillhör även de etablissemanget, något våra två småpartier (Sverigedemokraterna och Piratpartiet) fått uppleva från första parkett, då de blivit bekämpade av Mittenblockets hela propagandamaskineri. Smutskastningen av dessa två partier har dessutom skett på betald arbetstid av de etablerade partierna, tid då de var menade att arbeta för den svenska demokratin, och inte som nu mot den.

Vi, medborgarna och skattebetalarna, har alltså betalat ut lönen till dessa bedragare till demokratiska värderingar. Vi har gett dem pengar så att de nu kan hålla på att bråka internt med varandra – istället för att göra det som de borde göra … en gemensam front mot EU och den diktatur som den organisationen står för.

Tyvärr för dessa politikerskojare så skjuter man enbart sig själva i foten, för genom att underminera den svenska demokratin så försätter man nämligen sig själva i en olustig situation, då man banar väg för det totalitära polissamhälle som nu snart väntar oss alla. Polisstaten Sverige är under konstruktion, och vad som gör det hela än djävligare för oss alla är att polishögkvarteret inte kommer att ligga i Stockholm eller Kiruna … utan på kontinenten. Vi är nu för att använda ett utrikiskt skällsord … FUCKED!

EU är alla fria människors fiende, något man måste ha läst lite historia för att kunna förstå, eftersom man då inser att vi har blivit ledda till denna underbara Europahage som den neddummade boskap vi är. Vi kan då även inse att projektet varit planerat under lång tid (läs hundra år) och att trickset man använt för att lura oss är inkrementalism – dvs att bit för bit, långsamt och fint, introducera den nya polisstaten. Och man gör det så långsamt att knappast någon reagerar. Att en tid för hjältar nu är förbi är mao ingen överdrift, för vad som nu behövs är inget annat än ett mirakel … eller två … eller hundra!