Våra kära isbjörnar har det hur bra som helst. De flesta av dem lever ut hela sina liv utan att ens se en människa, eftersom de har turen att leva där så gott som inga av de våra hänger. Björnarna har dessutom den stora förmånen att ha mer ”lebensraum” än några andra rovdjur i vår värld. De bor nämligen på ett område som är stort som hela Nordamerika.
De har dessutom, vad jag förstår, ökat i antal de senast 50 åren … fördubblat i antal tom! Idag så har vi uppåt 40000 djur. Kanske låter siffran låg? Kom då ihåg att vi idag har 5 olika arter av noshörningar, alla hotade. 2 av de 3 asiatiska arterna är tyvärr mer eller mindre är utrotade (sumatranoshörningen och javanoshörningen). Det finns nu endast 60 javanoshörningar kvar i hela världen. Jag repeterar: det finns nu endast SEXTIO javanoshörningar kvar i hela världen!
Varför hör vi aldrig något om javanoshörningen: en helt unik djurart och ett våra största landdäggdjur? Varför allt det här tjafset om hur illa ute isbjörnarna är? Svaret är att isbjörnarna numera är intimt ihopkopplade med den stora klimatbluffen.
Att isbjörnarna inte är det minsta hotade kan vi enkelt konstatera när vi jämför antalet björnar med det totala antalet noshörningar. Enligt min snabba huvudräkning så har jag kommit fram till att det finns åtminstone 3 gånger så många isbjörnar som det finns noshörningar (inkluderar alla 5 arterna). Antalet isbjörnar är dessutom större (nästan det dubbla) än antalet lejon i världen. Betänk även att tjuvjakt på isbjörnar inte längre förekommer. Isbjörnarna har det mao bra: de har det helt otroligt förträffligt bra.
Våra vänner isbjörnarna befinner sig således inte i fara. Långt därifrån. För de har lämnat det kalla, våta och ack så farliga, isfria Ishavet och lever nu istället glada och lyckliga tillsammans med sina hundkompisar på fastlandet. Björnhannen i bilden har inte ätit någonting på 4 månader! Ja, det stämmer faktiskt: björnar kan gå i flera månader utan mat! Men trots det så ser han stor och stark ut? Hur kan det komma sig?
Han är tom på lekhumör, fastän han borde vara hungrig som en varg … jag menar förstås som en björn. Isbjörnen hade enkelt kunnat tugga i sig den fastkedjade hunden, men valde ändå att inte göra så. Som vi alla nu förstår så går det ingen som helst nöd på våra vitpälsade björnvänner i Arktis. Att isbjörnarna inte längre kan fånga säl och att de drunknar i Ishavets kalla vatten är ett av de mest idiotiska påhitt jag någonsin hört. Och idiotiska påhitt är som vi alla vet avsedda för … idioter. Faktum.
Åskådaren 