Månadsarkiv: maj 2012

Den åttonde dygden

Återläste mitt inlägg om de sju dygderna häromdagen och insåg då att något saknades — en åttonde dygd. Det finns naturligtvis flera andra dygder som man kan lägga till de sju klassiska, men för mig så är den åttonde dygden : Tapperhet.

Tapperhet eller mod är en nödvändighet, inte minst i dagens sataniserade värld, där allt som är rent och fint och sant nu hatas av folk i gemen — i.a.f. så tar få av oss till orda för att försvara dygderna, och detta beror alltsomoftast på rädsla/feghet, d.v.s. tapperhetens avart, d.v.s dödssynden som blir resultatet av att inte hylla dygden och försvara den.

Att inte försvara dygderna får digra konsekvenser för oss alla, då vi genom att inte göra så öppnar dörren för vidare satanisering. Om man är odygdig i själ och hjärta så faller det sig naturligvis naturligt att inte försvara dygderna, men för dem av oss som i sitt innersta vet om att dygderna är till för att leda oss mot ett sant och gudsfruktigt liv, så är det en dödssynd att inte våga försvara dessa vid de tillfällen man var kapabel att göra så, d.v.s. situationer när man inte riskerade liv och lem under försvaret.

Det kan vara en sådan enkel liten prövning som att man under en diskussion med goda vänner väljer att ta till orda mot sodomi i alla dess former — även om man befarar att man genom att göra så riskerar att förlora sina vänner. Ibland så måste man nämligen våga stå upp för sanningen — koste vad det kosta vill.

Bättre att leva ett sant liv i det lilla än att leva som en räddhågsen ja-sägare enbart för husfridens skull och för att kunna behålla vänner vilka man fruktar. Vänner som man förlorar p.g.a. att man säger dem sanningen — när en inre uppmaning får en att göra så! — är vänner som man lika gärna kan vara utan. Nya och trofasta vänner får man snart istället som belöning om man varit tapper nog att göra det som var/är rätt..

Sodomi, och hyllandet av denna styggelse, är f.ö. ett talande exempel på hur lågt vår svenska kyrka står idag : Ty där törs knappt en enda svensk präst längre ta till orda mot styggelsen — trots att Bibeln klart och tydligt talar om för oss alla vad som är rätt och riktigt. En präst som inte öppet tar avstånd från denna styggelse är ingen präst, eftersom han försvarar något som inte försvaras skall! Det finns två anledningar till att han inte försvarar dygden : feghet; han älskar synden i fråga.

Den åttonde dygden och dess avart

Tapperhet — Feghet

Läs här mitt inlägg om de övriga sju dygderna och deras avarter.

Patriotism

Här kan vi själva läsa hur storartat det är att vara en partiot, istället för att vara en ynklig feg fähund — som de flesta av oss svenskar nuförtiden är. För om vi väljer att vara ynkliga fega fähundar så kommer världskommunismen att segra. Valet är ditt? I bilden ser vi f.ö. Benjamin Freedman, en av Amerikas största patrioter genom tiderna, och en man som är väl värd att kolla upp — ett måste faktiskt! En enastående man. Freedman är väl antagligen den förste s.k. självhatande juden och den person som skadat eliten mer än nästan alla andra förr eller senare? Freedmans Facts are Facts är tveklöst bland det mest häpnadsväckande som någonsin skrivits och sålunda något alla måste läsa. Det talas därför inte oväntat tyst om denne store man. Freedman konverterade f.ö. till Kristendomen och levde sedan ett dygdigt katolskt kristet liv under återstoden av sitt liv. En kristen hjälte.

Tillägg, ett par dagar senare : Vad folk inte riktigt förstår gällande den s.k. världskommunismen är att den inte längre är densamma som förr om åren, utan idag långt mer sofistikerad. Den kommunistiska rörelsen har alltså bytt skepnad och förgrenat sig i mängder av subrörelser, vilka alla i slutändan leder oss mot en enad värld under den internationella bankgangsterrörelsens järnhårda anti-kristna regim. För oss idag tillsynes helt oskyldiga rörelser som humanism, sekularism, feminism, minoritetism, socialism, liberalism — och i stort sett alla andra nybildade ismer — är kommunistiska till sin natur, vilket då innebär att de alla verkar som ett dödligt gift mot : alla former av patriotism/nationalism ; familjen och individen ; alla andliga rörelser av rang, men framförallt mot Kristendomen, då denna är kommunismens största hatobjekt. För att riktigt kunna förstå den grad av hat kommunismen har mot Kristendomen och de kristna — d.v.s. OSS! — så är det blott nödvändigt att vända blicken tillbaka till 1917 och Ryssland och de s.k. bolsjevikernas illdåd där : Bortåt 40000 ryska kyrkor jämnades med marken av dessa anti-kristna monster! Samma öde riskerar nu Svenska Kyrkans dryga 3000 kyrkor röna inom en inte alltför avlägsen framtid? Startskottet gick i Maglarps Nya Kyrka häromåret.

Låtsas att det regnar

Ett av våra pudlars favorittrix, när det gäller att driva igenom våra ägares vilja, är att låtsas som om det regnar : d.v.s. totalt ignorera alla protester kommande från pöbeln, något som dock bara är möjligt så länge som protesterna inte blir alltför högljudda och inte uttalas av alltför många pöbelmänniskor, eftersom pöbelns ilska snabbt kan orsaka instabilitet i vilket land som helst om man inte försöker tygla den medan tid därtill ännu finns till hands.

Ofta låter pöbeln sig nedlugnas självmant, även om ingen respons fås från pudelakademins medlemmar, men ibland måste vissa eftergifter göras, något som då tvingar pudlarna att retirera och, vid vissa tillfällen t.o.m., hör och häpna, erkänna sitt misstag. Inte sällan offras då någon från de egna leden, för det mesta en småpudel.

Viktigt att komma ihåg är dock följande : ju närmre pudelns kärna vi kommer, desto större offer är pudlarnas husse beredda att göra. Om en småpudel offras, så vet vi att vi är dem på spåren. Genom att fortsätta pressa dem, så blir offren allt högre från pudlarnas sida, ända tills dess att hela deras organisation hotas — t.o.m. överpudlar kommer då att offras för att hindra organisationens fall.

Om man därefter fortsätter att pressa på så kan det bli än mer intressant. För vad som då kommer att hända kan ingen avgöra på förhand, eftersom läget då är kritiskt för båda sidor. Men i lägen likt det vi nu alla befinner oss så är det möjligt att riskerna för oss pöbelmänniskor är värda att tas, då alternativet är total förslavning från vilken ingen återvändo finns?