Yahoo

En otroligt intressant bok är Jonathan Swifts Gullivers Resor. Vi är alla väl förtrogna med den första delen av boken, den första resan, den som Gulliver företar till landet Lilliput, landet där alla är pysslingar och han själv då en jätte.

Men för mig så är den fjärde och sista resan den kanske mest intressanta, åtminstone i detta fall: fallet Yahoo.

För på den fjärde resan så hamnar Gulliver på en ö där upplysta och förfinade hästar, i boken kallade houyhnhnmer, är dem som bestämmer, och där människor, i boken kallade yahooer, är de mest vedervärdiga kreatur som tänkas kan.

Dessa yahooer ser ut som människor, men är i allt väsentligt inget annat än smutsiga, ointelligenta, perverterade, aggressiva, promiskuösa odjur – dvs precis som vanligt folk överlag är än i dag. Och dessa yahooer är hästarnas slavar.

Gulliver förfäras över det han får se, speciellt när han inser att han själv bara marginellt är mer utvecklad än yahooerna. Han inser då att han själv är en yahoo. Han inser vidare att alla människor i England och övriga världen även dem är yahooer, dock utan att själva inse att så är fallet. Han beslutar sig därför att förbli på ön och där leva ut resten av sina dagar, allt i hopp om att själv bli en förfinad varelse som de upplystna hästarna, vilka han avgudar och som tagit honom till sig.

Dock inser hästarna snart att inte ens en någorlunda förfinad yahoo kan förbli hos dem: risken är för stor att Gulliver kan komma att utgöra ett hot mot dem alla längre fram, och han tvingas därför att lämna hästarnas ö för alltid och återvända tillbaka till sin egen värld, yahooernas värld.

Kanske inser vi nu anledningen till att sökmotorn bär namnet Yahoo?

Det är ingen tillfällighet.

Och namnet är inte ett egendomligt australiensiskt uttryck (något många tror), som bara ”råkade” ge namn åt företaget: Namnet är noga utvalt, för att öppet tala om för alla neddummade fåntrattar, dvs alla oss yahooer, att vi inget annat är än just yahooer – samt, inte helt oviktigt, att ägarna till företaget Yahoo anser sig vara våra ägare, fullt jämförbara med houyhnhnmerna i Swifts 300 år gamla, och i sanning nu, odödliga berättelse.

Våra ägare ser alltså på oss som yahooer, och på sig själva som houyhnhnmer. Kanske kan detta sorgliga faktum få någon NF där ute att komma till insikt om något av vikt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s