De senaste åren så har det på Nätet blivit alltmer vanligt att folk börjat ifrågasätta huruvida Jorden är en glob/sfär eller platt som en pannkaka. Ingen ifrågasätter dock huruvida Jorden är rund eller ej : Ty rund är den vare sig den är sfärisk eller platt. Själv har jag f.ö. aldrig funderat över saken … tills helt nyligen, när jag läste om en nyutgiven bok av en viss Edward Hendrie på Texe Marrs hemsida. Denne Hendrie är en välkänd författare i den alternativa världen så att pusha en ny bok av honom är inget egendomligt. Jag kunde dock inte förstå varför Marrs öppet ville bli associerad med teorin om att Jorden är platt.
Men då jag hyser stor respekt för Marrs så valde jag att lyssna på den en timme långa intervjun han hade med Hendrie om boken i fråga. Det visade sig då att det finns otaliga av vetenskapen alltjämt obesvarade frågor i ämnet, frågor som jag själv f.ö. ofta ställt mig : som den varför vi inte kan se att Jorden är sfärisk (använder inte ordet rund här, då frågan vi nu ställer oss är om Jorden är en sfär eller ej? — inte om den är rund!) — inte ens när vi befinner oss på ett skepp mitt ute på vida havet med perfekt sikt åt alla håll (något jag många gånger gjort)!
Nej, inte ens då så kan vi skönja minsta lilla rundning av horisontlinjen eller ana att Jorden är en sfär — trots att man enligt fysikens alla lagar klart skall kunna se horisonten sjunka ned under oss åt alla håll runt om skeppet … om Jorden är en sfär, glob eller ett klot. Faktum är att man, en normalstor person, blott skall kunna se som allra mest en halvmil av havet om man står på stranden och blickar ut innan horisonten försvinner nedåt, och denna rundning nedåt skall vi även den klart kunna se, något ingen av oss gör eller någonsin gjort, då horisonten inte sjunker ned utan alltid går rakt fram och alltid befinner sig i ögonhöjd, även om man befinner sig på hög höjd. Horisonten sjunker således aldrig, något som då bevisar att Jorden är platt.
En liten segelbåt som seglar rakt ut på havet från stranden sett skall försvinna helt och hållet UNDER horisonten innan den är en mil ut (om Jorden är en sfär), då rundningen av vår planet efter en mil är drygt sju meter! En man i en roddbåt skall försvinna långt tidigare än så då farkosten hans saknar mast och segel. Men så sker icke. Nej man kan med kikare eller zoomlins på kamera klart se båtar och skepp — allt av dem! — flera mil ut!, när dessa enligt fysikens alla lagar skall befinna sig uppemot hundra meter under horisonten? I fallet tio mil ut från land så skall f.ö. alla skepp befinna sig över sju hundra meter (700 m) under horisonten! Betänk här även att Jordens totala omkrets blott är fyra tusen mil.
Man borde vidare från hög höjd iaf. kunna se rundningen av horisonten, men inte ens från ett flygplan tiotusen meter upp ter sig Jorden sfärisk, för även där är horisonten rak åt alla håll, något vi alla själva gör klokt i att kolla upp nästa gång vi flyger. Vi bör därefter fråga oss varför vi inte kan se ned på ett klot inunder oss, i detta fall Jorden, ungefär som man från ovan kan se ned på en boll eller en jordglob. Vi borde således från ett flygplan tio tusen meter upp klart kunna se att vi befinner oss ovanför ett klot där alla sidor sluttar nedåt, ungefär som hur alla sidor sluttar nedåt för den som står uppe på toppen av en rundaktig kulle.
Som vi nu inser så finns det frågor som inte fått sina svar här av våra så högt värdesatta och prisade vetenskapsmän när det gäller vår s.k. planet, för som det tycks nu så är Jorden inte ens en planet, utan ett plan? Nej, som det nu verkar så är detta den överlägset största lögn som vi människor någonsin åkt på, för om Jorden är platt (något allt nu tyder på?), så är även allt vad gäller astronomi fel, eftersom vi nu även blir tvungna att omvärdera hela vår position i Universum : Ty om Jorden är platt så är inte längre Solen och månen samma gamla himlakroppar som tidigare.
Även den heliocentriska tanken måste överges. Vi måste därefter återgå till den gamla tanken, den geocentriska, den som Skånes store son, Tycho Brahe, höll fast vid : Att Jorden befinner sig i vila och är universums centrum. Själv är jag dock inte redo att överge hela tanken på ett ofantligt universum, iaf. icke ännu. Men vi måste i vilket fall som helst fr.o.m. nu omvärdera hela vår tillvaro här i världen från början till slut, något få dock är kapabla att göra.
Vi måste även ta avstånd från tanken om två poler i världen, ty enligt tanken om en platt jord så existerar det blott en pol, Nordpolen, vilken är Jordens centrum … samt ev. även Universums centrum? Sydpolen existerar inte, då Antarktis inte längre är en kontinent omgiven av oceaner som vi fått lära oss. Antarktis är istället ramen som innesluter samtliga oceaner (se kartan ovan), likt hur ramen på en tavla innesluter konstverket.
Denna antarktiska ismur förhindrar oss på ett synnerligen effektivt vis från att själva ta reda på hur det verkligen ligger till, då området är för långt bort samt för kallt och ogästvänligt för att vanligt folk skall kunna ta sig dit. Det finns således ingen sydpol, något som dock inte gör kompasser obrukbara då dessa alltid pekar norrut, resp. söderut … oavsett var på Antarkis man befinner sig!
Vad sedan gäller Solen så befinner inte den sig miljontals mil bort i rymden, utan blott några hundratal mil ovanför jordytan, en tanke som ter sig absurd vid en första anblick, men som vid närmre granskning kan vara sann … om man har ett öppet sinne och är mottaglig för nya idéer. För mig så är dock Solen den svagaste länken i teorin om en platt jord, då den tycks mig alltför nära. Men då vi vet att Nasa aldrig landade på månen en enda gång mellan 1969 och 1972 så är jag beredd att svälja stoltheten och ge tanken på en platt jord, dvs. ett plan istället för en planet, en chans.
Jag skulle kunna skriva en avhandling om det jag hittills uppdagat om den platta jord vi tillsynes lever på, men jag tror det är bäst att folk som kan se att det är något som inte stämmer här i vår tillvaro rörande vår s.k. sfäriska jord själva studerar vidare om saken. Länkar därför nedan till en del videos om ämnet Flat Earth. Länkar även till Edward Hendries samtal med Texe Marrs. Hendries bok finns f.ö. på Amazon och man kan läsa det mesta av den gratis där, så passa på.
Avslutningsvis så vill jag säga några ord rörande mitt eget sorgliga tillstånd, när jag först nu för ett par veckor sedan lyckades bryta mig ur den avancerade hjärntvättning jag blivit utsatt för sedan dagis rörande konceptet att Jorden är en sfär. Vi har alla tvingats på denna teori och fått den inpräntad i oss som absolut sanning, när sanningen istället är den att ingen någonsin har bevisat saken. Det hemskaste är att vi aldrig ens har ifrågasatt det hela, utan istället blott skrattat så fort tanken på en platt jord kommit på tal. Kritiskt tänkande är nämligen tabú och vi stoppar oss själva automatiskt (pga. avancerad hjärntvättning och programmering sedan dagis) när vi i kritiskt sinnelag närmar oss samhällets heligaste sanningar och kor.
Så vad är orsaken till att man inte vill erkänna att Jorden är platt? Edward Hendrie menar att svaret är att man vill fjärma oss så långt man kan från Gud, och detta uppnår man när man får oss att inse hur små och totalt obetydliga vi är i det ofantliga Kosmos. Vi är nu så obetydliga att våra liv ter sig fullkomligt meningslösa, när sanningen är den omvända : våra liv är meningsfulla. Hendrie menar vidare att vi i en platt värld istället inser hur otroligt värdefulla vi är och hur älskade vi är av Gud, allas vår skapare. Det är sålunda en demonisk konspiration mot oss, alla av Gud skapade människor, som har som mål att få oss allt mer världsliga och onda till själ och sinne … så att vi glömmer bort vilka vi är och var vi kommer ifrån.
Själv håller jag mig alltjämt öppen i frågan rörande Jordens sanna natur, men att det är något som vi inte fått ta del av när det gäller vår tillvaro här på denna s.k. planet råder det inget som helst tvivel om.
Vy från väderballong där man kan se att horisonten är rak samt i ögonhöjd.
Åskådaren 
Jorden är inte en rund skiva. Den är en platt plan som sträcker sig ut mot oändligheten. Tjockleken går också ner till oändlighet. Det finns ett oändligt antal solar i jämna mellanrum som passerar över jorden, vilket förklarar de passerande dagarna. Samma sak med oändligt antal månar. Stjärnorna är lite högre upp och är faktiskt ljus eller väldigt små solar mycket mindre än de större solarna som passerar över oss. Molnen står helt still och att de rör sig över oss är en ren illusion. Jorden rör sig istället horisontellt. Således uppstår vinden.
Här finns förresten en A link to download Samuel Birley Rowbotham (1816–1884) bok ”Zetetic Astronomy: Earth Not a Globe”
https://books.google.se/books?id=oTUDAAAAQAAJ&printsec=frontcover&dq=Samuel+Birley+Rowbotham&hl=sv&ei=Zs_MTP-AG8GgOuGzzJcB&sa=X&oi=book_result&ct=result#v=onepage&q&f=false
Intressant teori du har om vad som återfinns utanför världshaven, Zeke. Personligen så kan jag dock inte se hur världsplanet kan sträcka sig bortåt i all oändlighet, eftersom allt som är skapat måste ha ett slut på ett eller annat vis. Tror dock att pölteorin är plausibel, dvs. tanken att vår lilla avkrok av världsplanet blott är en liten pöl avgränsad av en antarktisk ismur bland åtskilliga andra små pölar innehållande sina egna kontinenter omringade av ismurar.
Tanken på flera solar istället för en enda verkar heltokig, men då jag såg en intressant video igår där en äldre engelsk vetenskapsman förklarade att Solen inte alls är så varm som vi fått lära oss, snarare tvärtom, så kommer flersolstanken i ett annat ljus. Värmen uppstår istället här på jordytan när solen lyser ned på den. Detta skulle i så fall göra det möjligt för en sol att lämna vår pöl och försvinna iväg över Antarkis ismur … utan att smälta ner den på väg bort till nästa pöl.
Min personliga teori är dock för närvarande att Jorden är att likna vid Kandor, du vet Stålmannens hemstad från Krypton, staden som överlevde planetens förstörelse och därefter förminskades och placerades i en glasbehållare ungefär lika stor som en guldfiskskål. Ja det låter totalgalet, men som jag skrev i inlägget så är det tveklöst något som inte stämmer här när det gäller teorin att Jorden är en sfär. Vi vet alla innerst inne att så är fallet.
Bra att du lade in en länk till Samuel Rowbothams bok. Har skummat igenom den lite granna på Nätet de senaste dagarna och insåg strax att han inte går att motbevisa hur som helst. Gjorde f.ö. idag en del egna experiment med min kikare vid kusten och lade märke till en del egendomligheter som jag nu behöver bearbeta internt så att jag riktigt förstår vad som pågår.
Kul skrivet, fick mig ett gott skratt. Men det är samtidigt sant att ingen kan bevisa hur det verkligen är. Jorden kan vara platt men den kan lika gärna vara rund eller en sfär som du kallar den. I slutändan så spelar det ingen roll vad som är sant, livet går vidare som vanligt här nere ändå.
Troligen har du rätt, Zaza, att det inte kommer att förändra våra liv här i världen om vi finge veta att Jorden var platt istället för sfärisk. Men samtidigt så måste vi nog räkna med att miljontals människor hade vaknat upp ur sina tillstånd av dvala varefter man aktivt börjat ifrågasätta alla andra heliga kor man dyrkat sedan dagis. Exakt vad detta uppvaknande hade lett till är det ingen som vet: variablerna är för många. Konsekvenserna är således oerhört svåra att sia om, men dessa kan komma att bli svåra för dem som styr och ställer här i världen, så av den anledningen så kan vi säkerligen räkna med att man aldrig hade vågat erkänna att Jorden var platt även om man hade solklara bevis för att så vore fallet. Vi får därför se på hela frågeställningen rörande Jordens sanna natur som ett filosofiskt problem som aldrig går att bevisa eller förkasta som osanning.