Att Piratpartiet har rätt i att man från riksdagspartierna inte värnar om vårt privatliv är helt sant.
Detta beror på att riksdagspartierna, dessa odemokratiska skitpartier, inte arbetar för de svenska medborgarna, utan mot dem och för utomsvenska bankgangsterintressen.
Allt som kan främja den internationella bankgangsterverksamheten vill våra invalda politikerpudlar driva igenom, och då man från internationellt bankgangsterhåll för närvarande vill krossa alla nationella och patriotiska strömningar så är det infödingarna i resp ”fritt” EU-land man vill trakasera och förtrycka – så mycket som möjligt.
För vi infödingar är farliga för dem (bankgangsterkabalen) och dem de understödjer (de korrupta politikerpudlarna). Man vill därför göra sig av med upprorsmakare, regimkritiker och bloggare med huvudet på skaft som har tillgång till nätet – eller åtminstone skrämma oss alla till tystnad.
Den kommande polisstaten, som till stor del redan är här, kommer att hålla oss samtliga under total kontroll dygnet runt. Kanske kommer gemene neddummade svenska man och kvinna då – slutligen – orka slita sig från dumburken för att därefter försöka ställa allt till rätta igen, något som då lär vara för sent.
För vi har då utländska beväpnade och icke-svenskaförstående poliser omkringpatrullerande på våra svenska gator och torg – och nåde den stackars svensk som tittar snett på en av dessa robocops.
Kanske kommer svenskens dåliga ursäkt på knacklig svengelska inte att accepteras? Mycket troligt.
På samma vis kommer vårt försvar att läggas ner för att istället tas över av EU: s egna SS och SA kompanier. Det svenska försvaret kommer då att skötas av unga obildade soldatmördare från trettiotalet olika länder – alla brutaliserade från krigshärjade områden i Mellanöstern med omnejd.
Och svenska kommer dessa soldater naturligtvis inte heller att kunna prata eller ens förstå.
Någon samhörighet med oss svenskar kommer man inte att känna. Att skjuta på oss blir därför inget större problem, utan snarare som att skjuta på afghaner eller irakier.
Som vi ser så är intrånget på vårt privatliv det minsta bekymret framöver. Det viktiga i sammanhanget är dock att vi aldrig ska gå med på att ge upp en enda liten rättighet vi har.
För det vi en gång gett bort frivilligt får vi aldrig tillbaka.