Etikettarkiv: Dödshjälp

Ondskefulla protester mot påven

En liten skara extremister av alla de slag protesterade som bekant mot påven vid hans besök i London. De beslöjade figurerna i bilden, omöjligt att avgöra om de är kvinnor eller män, drog sitt strå till stacken.

Ökände extremateisten Richard Dawkins höll tal och inledde med att öppet kalla den 83 år gamle och djupt fromme lille munken Benedictus XVI (en man som mot sin egen vilja utnämndes till påve, och som bad om (men fick avslag) att få dra sig tillbaka till privatlivet redan för 10 år sedan!) … för en ”enemy of humanity!”

Hur kan en man som företräder Jesus Kristus kyrka och kärleksbudskap vara en fiende till mänskligheten? Ungefär som att säga samma sak om Jultomten. Att kalla den ödmjuke munken som vigt sitt liv till att tjäna Gud och mänskligheten för något sådant är som vi alla inser ett första klassens bedrägeri.

Ondskan som denne Dawkins och hans humanister, dessa kommunister, företräder är nu uppenbar för alla att se. De vill att vi ska bo i en modern version av Sovjetunionen (dvs ett land helt utan andlighet) där alla ska slava för staten som små myror, för att sedan när man inte orkar längre ges dödshjälp på samma vis som nu sker med gamla sjuka hundar…

Vikten av respekt *

Alla som är för homoäktenskap bör respektera dem som är emot : man är inte en bandit för att man inte tycker om det. Alla som vill ha fria aborter bör respektera dem som är emot : att värna om livet i alla dess former är inget brott. Alla som är för dödshjälp bör respektera dem som är emot. Alla som är för att vi ska ta emot flyktingar bör respektera dem som är emot. Alla som är för dödsstraff bör även de respektera dem som är emot. osv. osv.

Åsikterna i flera av våra hetast debatterade frågor är som vi alla vet många och ofta diametralt olika varandra, vilket medför att man aldrig kan få dem på andra sidan att ändra sig vad man än tar sig för. Men det betyder inte att ena sidan nödvändigtvis har fel. Ofta är frågorna helt enkelt olösliga, då det finns mycket starka argument såväl för som emot.

Att då fortsätta käbbla för sin egen ”rätta” åsikt är meningslöst, och det enda som återstår är istället att tacka för sig och lämna vederbörande och hans åsikter ifred. Vi måste därför respektera den andres rätt att hysa sin egen uppfattning, för vad det i slutändan alltid handlar om är respekt. Vi som medborgare förtjänar det, och det vi förtjänar, förtjänas vidare av oss att ges till dem som är av annan åsikt än den vi själva hyser. Att bli visad respekt för sin åsikt är vår rättighet, åtminstone så länge som vi är normalt funtade individer. Att då påtvinga någon ens egen åsikt är en form av tyranni.

Vilka är det som påtvingar folk saker som den stora majoriteten av oss är emot? Staten? Betyder det att vi lever i en tyranni? Nej, så illa är det inte — än. För som jag tidigare berättat så lever vi i för närvarande i ett övergångssamhälle, en oligarki/pöbelvälde-stat. Och det är inte bra — långt därifrån. Det kan nästan inte vara värre. Men vi som folk har blivit avtrubbade, och vi har nästan förlorat förmågan att se eländet längre. Faktum är att vi knappast har haft det värre någonsin än hur vi nu har det. Samtidigt så kan man även fråga sig om vi någonsin har haft det bättre? Det troliga svaret är att vi har haft det bättre, men att det troligen var i förhistorisk tid, när vi levde som fria individer nära naturen och i harmoni med den. Det var alltså rätt så länge sedan.

Vi har mao alltid haft det lika illa. Kanske är detta anledningen till att vi klarar av att bära alla våra svårigheter och bekymmer med sådant hedervärt jämnmod? Vi är helt enkelt vana vid det, eftersom vi inte känner till något annat sätt att leva på? Det interna käbblet mellan olika falanger är ljuv musik för våra ägare, då de älskar när pöbeln bråkar sinsemellan, då det är det bästa de vet, då det då blir så himla mycket lättare för dem att driva oss dit man vill då. Men genom att visa varandra lite respekt, så beter vi oss som de människor vi en gång var — som de människor som var kapabla att leva i harmoni med naturen och med varandra.