Som människor i dagens Sverige så är vår hälsa, som vi alla säkert förstår, något som vi bör ge högsta prioritet; för om inte vi gör det så kan vi vara säkra på att ingen annan kommer att göra det för oss. Till att börja med så är det av vikt att inse vikten av renlighet. Att hålla sig ren både kroppsligt och själsligt är en dygd. Och att lära sig vad dygder är och hur vi kan implementera dem i våra egna liv, kära läsare, är vad livet här i världen i slutändan går ut på, då människor vilka strävar efter att leva enligt dygdernas principer är dem som kommer att uppnå alla sina mål.
Att ljuga är som vi alla vet ej en dygd. Vi bör då fråga oss hur vi kan tillåta att så gott som alla i maktpositioner i vårt land beter sig som de gör mot oss — deras arbetsgivare och dem man är tillsatta att företräda. Om våra ledare inte lever enligt dygdernas principer — vilket vi redna har bevisat, då de bryter mot dygdernas högsta princip: sanningen — hur kan vi då förvänta oss att våra liv ska bli bättre och att vårt lands framtid ska nå de höjder vi alla vet det förtjänar? Kan Sveriges framtid bli något annat än en skugga av sin potential nu när skuggvarelser har förskansat sig i maktens boningar? Att leva i ett ofullkomligt tillstånd är något som endast ofullkomliga varelser kan uthärda under längre perioder, eftersom de då befinner sig i sitt eget låga element — där de för övrigt hör hemma.
Men för dem av oss som inte är nöjda med att leva i skuggornas rike för evigt så krävs det nu en insats av vilja och insikt. Att stillatigande titta på är inte längre ett lämpligt val, då tiden är knapp. Underlåtelse att handla kommer oundvikligen att resultera i besvikelser framöver. För att undvika detta sorgliga tillstånd så måste en förändring till stånd. I annat fall så tillåter vi de dyglösa att dra hela landet med sig ner i avgrundens djup, och vi riskerar även att själva dras med dit ner. Det är oftast bättre att göra något än att inget göra alls, och i tider som dessa bör vi fråga oss själva hur vår roll bäst kan hjälpa oss ur den förestående krisen.
Att vi alla ska bli till dygdiga människor är inte det som krävs, utan bara att vi ska försöka att nå dit en dag, då strävan mot förbättring är en dygd i sig. Av den anledningen så är dem som strävar — de som vill förändra sig själva och närma sig sin potential – dem som nu behöver göra en extra ansträngning, eftersom de blir till levande föredömen för oss alla. De kan inspirera andra, precis som alla vi andra kan, ofta med så enkla metoder som att försöka — och efter att ha misslyckats, försöka igen, och igen, och igen! När vi insett vad som krävs så behöver vår vilja sättas i bruk. Men i slutändan så handlar det ändå inte om vad som sker, utan om vad vi gör…
Åskådaren 