Etikettarkiv: England

Terrorattack på gång?

Läste precis på nätet (BBC) att man i England nu höjt risken för terroristattack från ”substantial” till ”severe”, vilket är den nästa högsta graden innan ”critical.” Vad detta innebär är ännu allt för tidigt att säga.

Kanske är det något på gång, eller så är det som vanligt bara lite finfin skrämselpropaganda, något som alla pudlar älskar att pyssla med, eftersom de neddummade medborgarna då alltsomoftast kommer springandes till sina älskade för ett be dem om beskydd, ett beskydd som alltid medför ytterligare begränsningar av samtligas frihet och rättigheter — för allas vår säkerhet förstås.

När hotet sedan är avvärjt, så återgår inte situationen till hur det var innan. Den förlorade friheten återfås såklart inte, då : Det man en gång frivilligt gett bort … kan man inte få åter!

Man motiverar för övrigt höjningen när det gäller risken för terrorhot med att det tydligen är vissa problem borta i Jemen (ett land som ingen vet något om, och som ligger i en helt annan världsdel, men som tydligen kryllar av terrorister), samtidigt som man även skyller på den misslyckade bombningen av ett flygplan i Detroit härom veckan.

Nu är det dock som så här att den tillfångatagne terroristen där, av förståsigpåare inte anses vara något annat än en liten ”patsy” (ett ord den som är intresserad kan slå upp). Men hur det än är med den saken så var denne ”patsy” en synnerligen värdefull figur, då hans lilla bomb gjorde att man kunde börja installera röntgenkameror på världens alla flygplatser — till enorma kostnader! — både vad gäller pengar (som vi får lägga ut) och, inte helt oviktigt, förlorad frihet för oss alla!

Dessa dyrbara röntgenkameror har man haft färdiga att börja använda sedan flera år tillbaka. Allt som behövdes var en förevändning, och den ordnade man som sagt till där borta i Detroit. Det spekuleras redan om vem som kommer att bli den första Hollywood-kändisen som kommer att dyka upp på nätet — helnaken! — för som vi alla vet så släpps hemliga filer ideligen ut på nätet, av misstag förstås. Naturligvis.

Snart så finns dessa röntgenkameror säkerligen överallt — kanske t.o.m. vid ingången till alla ICA butiker? Terrorister kan nämligen dyka upp precis var som helst. Tänk hur lättlurade vi alla är. Kanske finner någon avslutningsvis det intressant att se den femgradiga skala man har när det gäller terrorhot i England. Som vi ser nedan så anser man nu att en attack är ”highly likely”. Frågan återstår: har man något på gång eller är det som vanligt bara skrämselpropaganda?

Low — attack is unlikely
Moderate — attack is possible, but not likely
Substantial — attack is a strong possibility
Severe — attack is highly likely
Critical — attack is expected imminently

Lämnad i fred: en mänsklig rättighet! *

En av vår världs mest fundamentala rättigheter är den att få bli lämnad ifred. Om vi är skötsamma, och inte har gjort någon något förnär, så har vi rätt att få leva ett anonymt liv i enskildhet, och vad vi pysslar med under detta vårt liv är ingens angelägenhet, förutom vår egen och de vi vill dela kunskapen med. Inte ens vår älskade ledare har rätt att kräva räkenskap över våra förehavanden, speciellt inte när det gäller vår fritid.

Detta är en urgammal rättighet som nu håller på att tas ifrån oss, mot vår vilja: då jag inte har träffat en enda människa som på fullaste allvar anser att staten ska ha rätt att snoka i vad vi, de svenska medborgarna, gör 24 timmar om dygnet. Denna rättighet till att få sköta sig själv, och få ha sitt privatliv i behåll, gäller inte bara privatpersoner utan även alla fria suveräna nationer.

Vi inser nu varför man på alla vis från ägarhåll vill ta ifrån oss denna rättighet, eftersom vi med den i behåll inte kan assimileras in i den stora, och ack så grandiosa, globala mardrömsplan som för närvarande ligger så käckt på borden i Bryssel och London. Vi inser vidare det totalt olagliga i att invadera fria suveräna nationer utan anledning. Alla nationer har nämligen rätt att få sköta sig själva.

Vill man leva på stenåldern, med allt vad det innebär, i något land, så har inte vi här i väst rätt att lägga oss i saken. Förvästligandet av Asien och Afrika har idag gått totalt överstyr. Av denna anledning har jag alltid ansett att det som England och Spanien pysslade med i Amerika kanske var det värsta brottet i vår civilisations historia, eftersom man där förintade samtliga inhemska urgamla civilisationer (civilisationer vilka hade rätt att få leva vidare, precis som man gjort i tusentals år)  på det mest fasansfulla sett.

Tom med de hårdhudade katolska prästerna, som deltog i koloniseringen av dagens Mexiko, förfasades över det brutala sätt som landsmännen löste ”problemet” med lokalbefolkningen, något man idag kan läsa om när de med egna ord beskriver vad som pågick, och det som pågick får dagens blodstänkande skräckfilmer att blekna vid jämförelse.

Anledningen till att det finns svarta i Amerika beror ju på att man körde ursprungbefolkningarna i döden genom det hårda arbetet. På Jamaica utrotade de vänliga spanjorerna och engelsmännen hela ursprungsbefolkningen. Arbetskraften tog helt enkelt slut. Tyvärr så är dagens ledare i väst precis lika hänsynslösa som man var då. Den som inte tror att så är fallet kan ju fråga någon som bor i Gaza vad den personen anser om saken? Ondskan från ledarhåll är ett faktum.

Men våra ledare och ägare döljer sin ondska på ett oerhört skickligt vis, bla genom att ge oss en himla massa roliga program på TV, allt för att få sig själva att verka vara världens mest reko figurer, när det i själva verket är precis tvärtom. Vi inser nu (såvida vi inte är neddumade fåntrattar?) att vi aldrig kommer att lämnas ifred, och för varje dag som går så får vi mindre frihet, vilket bevisar min tes.

Anledningen till att så sker (vad gäller den ökade kontrollen av oss medborgare) beror på att vi människor tycker om att ha koll på saker och ting, och då våra ledare och ägare känner precis som vi när det gäller kontroll, så förstår vi vart det nu bär hän. Man kommer nämligen inte att nöja sig förrän man vet exakt vad du och jag pysslar med … dygnet runt, året runt, livet ut. Och om vi gör, säger eller tänker något som ogillas från ägarhåll, så kommer vi få veta att vi lever, innan vi …

England under attack

Att Storbritannien, precis som Sverige, är under attack är det kanske inte så många som vet. Men så är det. För Storbritannien är globalisternas hemland nummer ett. Och det är därifrån det mesta som rör oss och vårt välbefinnande bestäms. Av den anledningen så behöver landet krossas, eftersom den inhemska befolkningen är alltför stor till antalet och alltför välutbildad för att ägarna ska kunna känna sig trygga. Trygga är de nämligen bara så länge som deras djävulskaper inte avslöjas, något som nu sker.

För som vi alla vet så har många dörrar öppnats med internet, och det mesta om det mesta finns nu där tillgängligt för alla som törstar efter kunskap. Och som bekant så är kunskap makt. Denna makt vill våra ägare INTE medborgarna ska få, och för att motverka utbildningsprocessen som internet dragit igång så försöker man nu införa allehanda restriktioner på det fria ordet vi för närvarande har på nätet.

Ett annat sätt att göra så på är att bryta upp Storbritannien i mindre bitar – till att börja med i fyra delar (England, Skottland, Wales och Nordirland). För genom att splittra unionen kan man skapa osämja mellan de olika nationernas medborgare: en gammal fin och välbeprövad metod som kallas söndra och härska. Dessutom så får man på detta vis till en försvagning av det brittiska parlamentet, och detta är något man eftersträvar speciellt, eftersom ett svagt parlament underlättar för Bryssel. Vi förstår nu varför det är så mycket problem inom brittisk politik för tillfället.

Politikerföraktet i öriket har säkert aldrig varit större, och nu när var och varannan politiker befunnits skyldig till att ha fifflat med sina inkomster, så har man på ett effektivt sätt destabiliserat den institution som tills för inte så väldigt länge sedan var världens mäktigaste. Genom att splittra unionen så försvagas parlamentet, och det finns ingen anledning till varför inte även England senare kan komma att delas upp ytterliggare. Allt beror på om engelsmännen börjar trilskas eller inte.

EU-motståndet är mycket stort där borta på andra sidan Nordsjön, och detta är huvudanledningen till att man vill dela upp landet. För globalisterna spelar uppdelningen ingen som helst roll, eftersom man behåller allt man äger ändå, eftersom storbankerna nuförtiden arbetar över gränserna och således är bortom politikernas kontroll. Men det blir betydligt lättare att driva Bryssels och Strasbourgs agenda vidare om Storbritannien försvagas politiskt, och detta är vad man är ute efter när man nu försöker splittra landet.

EU-Parlamentet: en blåsning!

EU-Parlamentet är ännu lite känt av gemene man, men snart blir det annorlunda. Att denna jättelika konstruktion kommer att få stor vikt för oss framöver är nämligen sant. Och dess betydelse kommer att öka drastiskt.

Att parlamentet alltjämt håller så pass låg profil har dels att göra med att EU ännu saknar några medlemstater, vilka man inte vill avskräcka genom att redan nu visa upp sig i sin fulla kraft; och det har dels att göra med att parlamentet tar tid att etablera sig. Det är nämligen alltjämt under uppbyggnad, och kommer inte att börja närma sig sin fulla potential tills dess vi fått en EU-president: en post som Tony Blair tydligen är ute efter.

Om vi vill förstå vad detta parlament i framtiden kommer att se ut som, så kan vi vända blicken mot USA. Alla Europas nationer är, som vi vet, att likna vid de olika amerikanska delstaterna. De sköter den inhemska politiken, medan allt av vikt sköts av Washington (när det gäller politik), och New York (när det gäller ekonomi). Visserligen så är det Wall Street som i slutändan bestämmer över Washington, eftersom den som sköter bankväsendet är den som har den reella makten.

Vi inser då att Strasbourg och Bryssel inte kommer att bestämma särskilt mycket framöver. Dessa båda städer inhyser nämligen endast EUs politiker, och som vi vet sen gammalt så har våra politikerpudlar inte längre något att säga till om. Många har f.ö. kallat dagens politiker för det nya prästerskapet: de som delger befolkningen det nya evangeliet – Bankernas Evangelium.

Så om Strasbourg och Bryssel inte är våra nya huvudstäder, så måste ju huvudstaden ligga någon annanstans. Och det gör den, för den ligger i England och heter London. Kanske inser vi nu varför så många ryska oligarker slår sig ner där, och kanske inser vi nu varför mängder med andra utomeuropeiska miljardärer har bostäder i staden. De har inte flyttat dit pga av vädret.

Som jag skrev om tidigare så är EU-Parlamentet enbart ett tidsslöseri för våra politiker. Och så har det blivit av en anledning. Om man kan hålla politiker upptagna med politik, och präster upptagna med religiösa angelägenheter, så kan de verkliga ägarna ta itu med det verkliga arbetet: att via sina banker köpa upp allt som vi äger … för så lite som möjligt. Och pengar till att köpa upp det vi äger lånar man från oss: pengar som vi sedan dessutom får betala tillbaka … med ränta. Snacka om att vi har gått på en blåsning. Och värre kommer det att bli.

Den ekonomiska krisen

Kanske har någon av er någon gång av någon oförklarlig anledning plötsligt stannat upp och ställt följande fråga: Varför är det egentligen en ekonomisk kris? Det är en bra fråga och svaret är inte det vi först tycks tro.

 

Världen befinner sig ju nu som bekant i den svåraste ekonomiska depressionen i mannaminne, och detta har inte bara hänt av en slump – som en blixt från klar himmel – utan det som nu sker har varit planerat att ske på precis det här viset av inga andra än ägarna till den internationella storfinansen, dvs ägarna till världens centralbanker.

 

De har med flit iscensatt det som nu utspelar sig, något som inte är särskilt svårt att göra om man äger de ekonomiska institutioner som reglerar de enskilda ländernas valutor, vilket man gör. Det svåra är att få det att se ut som en … ja, som något som bara råkade hända. Men om man har några år på sig att planera det hela så är saken lättare än man tror, eftersom vanligt folk blint tror på allt som man säger på Rapport.

 

Om man inte har konfronterats med den här typen av tanke förut så är det nästintill omöjligt att ta till sig den, eftersom den vid en första anblick ter sig totalt vansinning, vilket är förståeligt. Men vid närmare eftertanke så inser man att det inte finns någon annan förklaring. Våra egna banker har nämligen försatt hela världen i kaos. Så är det bara.

 

Och den som inte tror på det, tror bara inte på det, för några bevis för att det inte är som man bara tror att det är går det aldrig att finna. Man kan å andra sidan såklart hävda motsatsen. Det viktiga är att förstå vad som, från en globalistik synvinkel sett, kan vinnas på dagens ekonomiska kris, och det är här ”bevisen” dyker upp, ty globalisternas vinster är åtskilliga och lukrativa.

 

Låt oss titta på våra grannländer: Vi vet alla att Islands ekonomi knäcktes på det mest brutala vis för en tid sedan. Man har sedan dess ”hjälpt” islänningarna genom att låna dem pengar. Man har inte skänkt dem pengar, utan man har ”lånat” dem pengar (lägg märke till ordet ”låna”), vilket betyder att Island from nu måste lyda EU.

 

Island har nu skulder upp över öronen, så om bankerna som ”lånat” ut pengarna plötsligt skulle kräva dem åter så hade Island förvandlats till Nordeuropas Zimbabwe — över en natt. Island är mao utpressade av bankerna. Och detta är allvar. Gordon Brown terrorist-förklarade ju vårt broderfolk i väster när det var som värst. Nu har man redan planerat att låta Island gå med i EU om något år eller så. Snyggt jobbat kära ägare.

 

EU har ytterliggare några sorgebarn som envist vägrar att göra som Bryssel säger: Sverige (kör med vår gamla krona), Norge (inte med i EU), England (kör med sitt gamla pund), Danmark (kör med sin krona). Dessa rebellers fräcka tilltag uppskattas som vi säkert förstår inte av EU och deras ägare (ägarna av världens centralbanker), för där vill man ha ordning och reda – åtminstone när det gäller pengar. När det tex gäller hemlösa och social misär i övrigt så är man inte intresserad.

 

Att vi här i norr ännu trilskas vad gäller euron börjar nu så smått reta gallfeber på våra ägare. Och en av anledningarna till att man har man genererat denna ekonomiska kris är för att reda upp situationen när det gäller oss. Hur långt man är beredda att gå med oss nordbor/engelsmän är ännu oklart. Helst vill man vänta och låta saken reda upp sig på egen hand. Men tålamodet börjar nu så sakteliga att tryta…

Mittenblocket: ett totalitärt system!

Alla de som tror att Mittenblocket är en svensk konstruktion gör klokt i att tänka om. EUs politiska avdelning är idag ingenting annat än ett enda stort Mittenblock, där vår lilla svenska gren enbart är … en liten svensk gren – av hela härligheten/skiten. Den viktigaste grenen – huvudgrenen faktiskt – är inte oväntat den engelska, och den har som bekant sitt högsäte i London.

 

Det underliga med det engelska Mittenblocket är att det består av 3 partier: de konservativa, de liberala, och det sk. arbetarpartiet ”Labour”. Detta mittenblock består dock till huvudsak av de konservativa och arbetarpartiet, eftersom det är dessa båda partier som står i ”opposition” till varandra. Liberalerna är en gammal kvarleva från förr, som bara hänger med av nostalgiskäl. Antagligen så plockas de snart bort? Men hur det än är med den saken så för man där, precis som här, en gemensam – och skurkaktig – mittenpolitik.

 

Hur Mittenblocket fungerar i praktiken? Låt mig ge er ett typiskt exempel från England: tillbyggnaden av Heathrows flygplats. Gordon Browns Labour har godkänt förslaget om att bygga en ny landningsbana där. ”Oppositionspartiet”, de konservativa, har däremot lovat att riva upp förslaget om de vinner nästa val. Så långt allt väl.

 

Men poängen är att om de konservativa vinner nästa val så kommer planerna för bygget att vara så långt gångna att man inte längre kan ändra på beslutet. Det kommer därför inte heller att ske. Och detta vet man om idag … på båda sidorna!

 

Vad vi har här är mao ett typiskt verk av Mittenblocket. Vi har blivit grundlurade av våra egna politiker, för precis så här går det till även hemma hos oss. När ena sidan vill driva igenom något, så underlåter den andra sidan att handla. De arbetar i tandem med varandra! Högersidan och vänstersidan är två halvor av … samma block!

 

Så vad betyder detta? Det betyder att vi idag, i Sverige och EU, inte lever i något annat än ett totalitärt samhälle där vi inte längre har möjlighet att påverka vår egen framtid, åtminstone inte när det gäller frågor som är av betydelse för EU.

Finlands sak är Sveriges *

Att våra finländska vänner förlorade stort på ryssarnas ockupation av Sveriges östliga delar känner vi alla till, och att landet antagligen blivit självständigt längre fram ändå från Sverige är väl inte heller det osannolikt. Men den långa tiden under rysk överhöghet innehöll mycket lidande för den finländska befolkningen, vilken den säkerligen till stor del hade undsluppit ifall den ryska invasionen hade blivit stoppad av svenskarna när det begav sig. Att Finland förlorades var en katastrof för båda broderfolken, för Finland fick sedan – inte olikt Polen efter Andra Världskriget – göra stora landavträdelser i öster till Ryssland innan man fick den efterlängtade friheten.

 

Så hur kunde det komma sig att den forna stormakten Sverige bringades på knä av det underutvecklade Ryssland, och vem var det som tjänade på affären? För att förstå det så behöver vi tänka på den potential som ett enat Norden alltid har haft, då ett enat nordiskt rike mer än väl hade varit en match för de övriga europeiska stornationerna. Av den anledningen har unionisterna alltid motarbetats söderifrån, speciellt från de snälla engelsmännen.

 

Under koloniseringstiden så ville man naturligtvis inte ha ett enat trekungarike i norr, med en modern flotta av vikingaskepp seglandes runt på världshaven, eftersom det tveklöst hade hotat de engelska planerna om världsherravälde. Tänk bara på hur lilla Norge har knäppt engelsmännen på näsan titt som tätt: man hann först till Sydpolen, och gjorde sedan stora inmutningar i Antarktis; och man hade tom fräckheten att döpa nära halva stället till Drottning Mauds land, något som säkert än idag retar gallfeber på royalisterna i London. Vem f-n är den kärringen undrar de säkert?

 

Trekungariket i norr hade med enade krafter säkerligen förändrat hela världens historia, om unionen hade fått chansen därtill. Det var därför av yttersta vikt att förhindra detta från att ske. Vi i Norden blev således hindrade från att uppnå vår fulla potential av våra engelska (o)vänner. Och som tack för det så skickar norrmännen är idag en julgran till Trafalgar Square i London varje år. Inte konstigt att vi anser att de är blåsta och låter dem dela ut fredspriset? I vilket fall som helst så inser vi nu alla till mans att med Gustav lll död så dog även drömmen om Trekungariket, och drömmen om en enad värld under den gulblå flaggan. 

 

Nedläggningen av det svenska försvaret *

soldat_topp1 Svenska soldater

För varje år så görs det som bekant nedskärningar i vårt lands försvar. Att man idag kommer med nya förslag vad gäller värnplikten är ingen överraskning. Snart kommer vi bara ha ett fåtal regement kvar och deras uppgift kommer enbart vara att utbilda EU och FN soldater. Sveriges försvar håller således på att läggas ner.

Som en del av EU behöver Sverige som vi alla säkert förstår inget eget försvar. Som en del av EU – och som ett litet obetydligt land inom unionen – så kommer vi inte heller att tillåtas fatta beslut på egen hand vad gäller krig och fred, inte ens vad gäller vårt eget försvar. Det som nu pågår är slutet på en process där vi, den forna stormakten Sverige, håller på att avväpnas mitt framför alla svenska medborgares ögon.

Vår situation är allt annat än angenäm, eftersom vi mycket snart inte kommer att kunna försvara vårt eget territorium. Vi bör därför fråga oss vilka de är som i framtiden ska få kontrollera EU och Natos oövervinnerliga krigsmaskin? Sverige? Hahaha. Att någon i Stockholm kommer att få vara med och bestämma över den kan vi glömma bort redan nu. Framtidens EU armé kommer att vara internationell, och vid eventuella oroligheter här hos oss så kommer utländska soldater att patrullera på våra gator för att hålla ordning – inte svenska.

Alla som minns hur en ensam kines stoppade en hel kolonn av kinesiska tanks inser faran i att utländska soldater i framtiden kommer att ha rätt att verka på vårt territorium. Hade det istället varit icke-kinesiska soldater i tanksen så hade den första tanken mejat ner killen som ställde sig i vägen. Detta är en av anledningarna till att vi ska avväpnas.

Det sorgliga är att vi egentligen inte behöver avväpnas, men det sker ändå. Varför? Därför att vi är så lätta att avväpna, så då kan man ju lika gärna passa på. I England så går utvecklingen åt andra hållet. För en tid sedan så bestämdes det att man behövde 2 nya hangarfartyg – de största europeiska krigsfartygen någonsin – för bortåt 20 miljarder styck. Inga problem, om 2-3 år så är de redo att ansluta sig till britternas flotta.

Jag kan tänka mig att man i Bryssel resonerar som så här: om svenskarna är så dumma att de väljer att lita på ledare från andra länder när det gäller deras eget lands försvar, så får de skylla sig själva om det går åt helvete. Krig är business. Andra länder ser om sina egna hus, inte minst pga av man inte vill ha utländska trupper på sina egna urgamla hemländers mark.

Den nya Engelska sjukan *

Hörde på nyheterna för en tid sedan om någon som knivdödats på en av Londons gator. Visst är det trist, men folk blir faktiskt knivdödade över hela världen varje dag. Varför ska ett knivmord som händer i England omnämnas i våra nyhetssändningar? Har vi inte tillräckligt med elände själva att rapportera om? Vi har ju nästan 20000 hemlösa som vandrar omkring på våra gator, och ett sådant skandalöst faktum borde det rapporteras om varje dag — så att politikerna blir tvungna att göra något åt saken.

 

Men nej, istället för att göra sitt jobb så väljer man på nyhetsredaktionerna (på vems order?) att läsa på nätet om vad man diskuterar i London. Varför just London? Varför inte läsa om vad som händer i Paris, eller Berlin, eller Rom, eller Madrid, eller någon annan storstad? Jag slår vad om att någon blev knivdödad i en av de städerna också häromdagen?

 

Svaret på gåtan är att vi här i Sverige, och det flesta andra Nordeuropeiska länder, är sjuka. Vi lider av en djup psykos kallad ”Englands-fascination”. Vi vet allt om vad engelsmännen pysslar med, men de — och det kan komma som en överraskning för många av er — vet inget om oss. De är nämligen totalt ointresserade av allt som händer här.

 

Endast ett par gånger om året omnämns Sverige i en engelsk nyhetssändning. Och då har det hänt någonting viktigt här, eller åtminstone något intressant: som tex att en engelsman har fått ett nobelpris. Men inte ens det är en särskilt stor nyhet. Att Doris Lessing fick priset härom året gick den stora allmänheten förbi. Inte ens författarinnan själv var särskilt glad. Engelsmännen har vidare ingen som helst aning om vad vår statsminister heter.

 

Att vi har en kung kanske någon känner till, men vad han heter eller hur han ser ut vet enbart de engelsmän som är intresserade av sitt eget kungahus och kan ha råkat se en gammal bild, i någon dammig gammal bok, på prins Charles och vår egen kung. Så vad jag försöker säga är följande: om någon skulle bli skjuten i centrala Stockholm så hade ingen rapport om saken skett i London. Inte ens om 2 eller 3 personer hade blivit skjutna hade man omnämnt det hela, såvida man inte hade total nyhetstorka just den dagen.

 

Handen på hjärtat: Vi vet alla om att vi lider av den här sjukdomen. Vi vet också vad vi måste göra för att bli friska igen. Vi behöver bara vända bort blicken från öriket och dess interna små problem. Det är inte så lätt som det låter, eftersom den engelska kulturen har omringat oss på alla sidor — även i vårt eget hemland, via TV, film, musik osv. Det ruskiga är att engelsk kultur bara kan existera här hos oss på bekostnad av vår egen svenska kultur.

 

Vi har således insjuknat i den nya ”Engelska sjukan”. Men vi vet inte varför vi har blivit sjuka, och vad som ligger bakom sjukdomen, eller vad den kommer att leda till om vi inte får hjälp. Kanske berättar jag det för er, kära läsare, en vacker dag. I vilket fall som helst så är vi här — i Sverige idag —- i akut behov av terapi och/eller medicin. När det gäller medicin rekomenderas svenskt öl eller franskt rödvin, och absolut inget från läkemedelsindustrin, eller något från England. 

Dresden 1945 *

1945_dresden

Idag är det på dagen 64 år sedan Winston Churchill begick en krigsförbrytelse av absolut värsta sort när han den 13 februari 1945 (när Tyskland i praktiken redan var besegrat) gav ordern att attackera den vackra tyska staden Dresden. Ett drygt tusental allierade bombplan släppte allt man hade över staden, som man visste var av litet strategiskt värde, och inget hot mot de allierade styrkornas marsch mot Berlin. Staden var vid tidpunkten till stor del befolkad av flyktingar, kanske så många som 500 000, mestadels kvinnor, barn och gamla.

Engelsmännes djävulska plan var att bomba sönder hela de centrala delarna av den historiska kulturstaden — ofta kallad det tyska Florens — och att bränna ner alla byggnader, och så många som möjligt av stadens invånare, i ett inferno av eld som man hade speciella bomber för att starta! Man hade alltså för avsikt att bränna ner staden … och alla dess invånare! Det rörde sig INTE om precisionsbombning av strategiskt viktiga mål för att vinna kriget! Det var istället en ren och skär terrorbombning av aldrig tidigare – eller senare – skådat slag!

Många kultiverade engelsmän var – och är än idag – fyllda av avsky för vad Churchill beordrade. Dresden är en skamfläck i Englands stolta historia som inte går att tvätta bort. Än idag så är Dresdenattacken en handling som förbryllar många historiker och Churchillkännare, och ett ämne som hans beundrare helst undviker att diskutera. Varför han lät det ske är alltjämt en gåta. Vissa har kallat det för Europas Hiroshima. Att titta på bilder av staden hur den såg ut före resp. efter (se bilden) attacken är inte roligt. Hur kunde de ”goda” engelsmännen göra något sådant? Antalet dödade är ännu en hett omdebatterad fråga — allt från 25000 till det tiodubbla … eller tom det tjugodubbla har nämnts! Ett slutgiltigt svar lär vi aldrig få? I vilket fall som helst så är det engelska krigsbrottet något som vi aldrig får glömma bort.