Etikettarkiv: Etablissemanget

Partiets intressanta dilemma

Förutom kristdemokraterna så har samtliga andra av våra riksdagspartier (de etablerade partierna) ordet parti i namnet. Att KD inte har ordet parti i namnet beror kanske på att man är yngsta medlemmen av Mittenblockets högerhalva. Men kanske finns det även en annan anledning. I vilket fall som helst så är jag alltjämt förvånad över att partiet KD ännu hänger med inom Mittenblocket, speciellt så här i pk-tider, och än mer speciellt med tanke på det stora antal muslimer som nu bor inom Sveriges gränser, ett antal som dessutom stadigt ökar. 

Det underliga är väl egentligen varför vi ännu inte fått ett muslimskt riksdagsparti. Det är säkert bara en tidsfråga innan så sker. Vilken sida det partiet då hamnar på vete tusan. Men mitt tips blir på Mittenblockets vänstersida, eftersom den sidan av tradition alltid varit mer välvilligt inställd till palestinierna än högerhalvan. Det kommer dessutom att leda till en hel del debatter/tidsslöseri – politikens huvudsyssla.

Vi kan alltså snart få ett kristet parti i opposition till ett muslimskt. Men var inte oroliga, för Mittenblocket är en teaterföreställning där höger och vänster enbart är de yttre gränserna. Organismens själ återfinns dock  där den alltid har återfunnits — i mitten — och politiken man för är inget annat än en socialcentralfolkmoderatiskt sådan med en del små inslag av miljömedvetenhet och religiösa funderingar. Ingenting kan vara mer betryggande för oss att höra eller mer upplyftande för våra sorgsna och vilsna hjärtan. 

Mittenblocket erbjuder således oss alla något som vi kan ta till oss — utom när det handlar om att lämna EU. Man har mao tänkt på allt inom Partiet — ett annat namn för Mittenblocket, och ett namn som klarare förklarar för oss vad det hela handlar om. Partiet/Mittenblocket för nämligen en gemensam linje i samtliga frågor av storpolitisk vikt. Faktum. Inga av våra etablerade partier vill tex lämna EU. De är samtliga överrens på den punkten, även om man ibland påstår något annat, för det är bara tomma ord. 

Och att man alla är för EU beror på att partierna är delar av ett enda stort EU-parti. EU är nämligen den viktigaste frågan av alla, åtminstone idag. Det spelar således ingen som helst roll hur många nya partier vi får så länge som de ingår i Mittenblocket. Om Piratpartiet eller Sverigedemokratena blir accepterade av de etablerade partierna så vet vi att de tillhör etablissemanget och arbetar för samma agenda.

Vad vi nu har framför oss är helt enkelt ett enda parti (Mittenblocket) som består av olika delar/partier (parti kommer från latinet och betyder del). Våra partier är alltså delar av en större enhet — Partiet eller Mittenblocket. Även vårt inhemska storparti är en litet parti inom enheten EU. Samtliga europeiska partier ingår i detta EU-parti/EU-mittenblock.

Att så verkligen är fallet vet alla som tittat lite grann på hur våra olika partier sammarbetar över gränserna med varandra, istället för att göra det logiska: arbeta tillsammans med de andra svenska partierna för Sveriges bästa. Våra inhemska småpartier är sålunda delar av ett större europeiskt block. Ju mer man studerar detta invecklade system, så inser man — om man är kapabel att inse något? — att politiken nu spelat ut sin roll. För i detta virrvarr/kaos så kan inget matnyttigt företas. Men det är inte heller meningen att något matnyttigt ska företas där, åtminstone inte än.

Men en vacker dag kommer man få ordning på EU-torpet igen. Och vem vet, kanske kommer vi då att få med en eller två svenska politiker inom EU:s toppskikt. Men även om så sker så kommer dessa våra företrädare inte företräda oss, utan istället företräda dem de är menade att företräda — allas våra ägare, ägarna av den internationella bankeliten, ägarna av oss alla.

Etablissemanget: globalisternas högra hand

Att etablissemanget överlag är globalisternas högra hand är ingen överdrift, eftersom toppstyrningen vid våra universitet och högskolor är närmast total. Inget som går emot den etablerade synen accepteras, utan motarbetas istället å det grövsta. Visserligen har det alltid varit på detta vis, men i tider likt dessa, när våra hemländer krossas i grund av globalisterna, så är etablissemangets ”arbete” ett långt mycket allvarligare hot mot oss alla än det tidigare var.

Läste i ett inlägg härom dagen att tiden för hjältar nu har infunnit sig då tiden är knapp. Detta skrevs redan 1952! Kanske inser vi nu hur prekär vår situation är idag? Den internationella storfinansen är mao totalt bortom all kontroll. Och det finns inget man inte är beredda att göra för att uppnå sina mål och öka sina vinster. INGET!

Våra politikerpudlar tillhör även de etablissemanget, något våra två småpartier (Sverigedemokraterna och Piratpartiet) fått uppleva från första parkett, då de blivit bekämpade av Mittenblockets hela propagandamaskineri. Smutskastningen av dessa två partier har dessutom skett på betald arbetstid av de etablerade partierna, tid då de var menade att arbeta för den svenska demokratin, och inte som nu mot den.

Vi, medborgarna och skattebetalarna, har alltså betalat ut lönen till dessa bedragare till demokratiska värderingar. Vi har gett dem pengar så att de nu kan hålla på att bråka internt med varandra – istället för att göra det som de borde göra … en gemensam front mot EU och den diktatur som den organisationen står för.

Tyvärr för dessa politikerskojare så skjuter man enbart sig själva i foten, för genom att underminera den svenska demokratin så försätter man nämligen sig själva i en olustig situation, då man banar väg för det totalitära polissamhälle som nu snart väntar oss alla. Polisstaten Sverige är under konstruktion, och vad som gör det hela än djävligare för oss alla är att polishögkvarteret inte kommer att ligga i Stockholm eller Kiruna … utan på kontinenten. Vi är nu för att använda ett utrikiskt skällsord … FUCKED!

EU är alla fria människors fiende, något man måste ha läst lite historia för att kunna förstå, eftersom man då inser att vi har blivit ledda till denna underbara Europahage som den neddummade boskap vi är. Vi kan då även inse att projektet varit planerat under lång tid (läs hundra år) och att trickset man använt för att lura oss är inkrementalism – dvs att bit för bit, långsamt och fint, introducera den nya polisstaten. Och man gör det så långsamt att knappast någon reagerar. Att en tid för hjältar nu är förbi är mao ingen överdrift, för vad som nu behövs är inget annat än ett mirakel … eller två … eller hundra!

Talking heads

Ett begrepp som ibland används för etablissemangets medlöpare av de som kritiserar etablissemanget och etablissemangets medlöpare är ”talking heads”. Vad orden betyder är rent bokstavligt … talande huvuden. Och dessa talande huvuden är inget annat än de personer vars nunor vi ser på TV och i pressen samt hör på radio. De uttalar sig om allting som vi behöver få veta från ägarhåll.

Det bästa exemplet på talande huvuden är nyhetsuppläsare på TV. Vi hör ju redan på namnet vad de är för några — uppläsare av nyheter. De läser innantill, utan att tänka själva. Och det vi ser av dem är … deras huvuden. Men dessa talande huvuden är inte det stora problemet för oss, för det stora problemet för oss är de talande huvuden som har förmågan att memorera in långa stycken av fakta — dock oftast falska fakta.

Ett talande huvud har tyvärr oftast defekten att det inte kan se skillnad på sann och falsk fakta. Faktum är att de för det mesta anser att falsk fakta är sann fakta. Men som tur är för dessa talande huvuden så blir de programmmerade långt i förväg (i skolan) med den falska fakta som de ska delge oss alla längre fram, något som underlättar för dem när det gäller deras stora uppgift här i livet — spridandet av propaganda.

Talande huvuden har mao en viktig uppgift här i världen, då de hjälper ickefåntrattarna att igenkänna sann fakta. Många menar dessutom att våra politikerpudlar — även de — är talande huvuden. Och nog kan det vara på detta vis, för som vi alla vet så får vi ju överlag höra falska fakta från dem.

Summasummarum : Talande huvuden är oförmögna till självständigt tänkade, tänker därför helst i grupp och föredrar falska fakta framför sanningen. De är således lätta att känna igen. Ickefåntrattar däremot föredrar sanningen över allt annat.

Överlevde Hitler? *

Hitler Adolf

Många gåtor återstår när det gäller Andra Världskriget. Antalet obesvarade frågor är enormt, trots att tiotusentals böcker skrivits om saken. Bara för att etablissemangets profeter hävdar att man vet något så betyder inte det att man har rätt. De vet inte mer än någon annan, och de har enbart läst om ämnet i böcker precis som alla vi andra. Den litteratur de använder är exakt den samma som finns tillgänglig till alla oss andra.

 

När det sedan gäller Hitler, så drog jag mig till minnes ett intressant program jag såg på TV för en tid sedan, där man spekulerade kring möjligheten att han kan ha överlevt slutstriden i Berlin, och att han inte alls begick självmord i bunkern som en feg usling. Att detta inte är helt ologiskt inser vi säkert var och en?

För varför skulle han ta sitt eget liv, när han på ett mycket enkelt vis kunde lämna landet och bege sig precis vart som helst? Hitler hade gott om tid på sig att förbereda flykten, och det är kanske precis vad han gjorde också? Att man i programmet i fråga visade upp delar av någons tänder, vilka överensstämde med Hitlers, bevisar ingenting. Hur vet jag vems gamla tänder det är?

 

Tydligen så lämnade, enligt vittnesmål från ryska soldater i Berlin, ett mindre flygplan området nära bunkern en kort tid innan det sk självmordet ska ha ägt rum. Vem som befann sig ombord på planet är det såklart ingen som vet, men (enligt programmet, om jag minns rätt) så lär planet ha landat vid kusten där en ubåt senare seglade iväg norrut.

 

Exakt vart han tog vägen därefter är det ingen som vet, men Sydamerika var väl den troliga destinationen, speciellt med tanke på att det var till stor del kontrollerat av Vatikanen, samma gamla Vatikan som hjälpte en massa andra nazister att lämna Europa — för att söka lyckan i bla USA. Och Hitler var ju som bekant katolik.

Vad som verkligen hände med Adolf lär vi dock aldrig få veta med säkerhet, men om vi funderar över saken så inser vi att han troligen inte inväntade döden i Berlin? Han var bara ju 56 år gammal vid tillfället och hade allt att leva för … inte minst sin unga hustru? Genom att tänka logiskt så inser vi att Hitler ville leva, att han kunde fly och hade gott om tid att göra så … och att han därför kanske även gjorde så?

Det inbilska etablissemanget

Jag tror inte på någonting förutom det jag för tillfället tror på. Men inte ens då är jag helt övertygad, utan lämnar alltid dörren på glänt så att nya alternativ kan ges möjlighet att komma in. Att ha kapitalt fel om något är inte en katastrof om man är villig att erkänna till sig själv att så verkligen var fallet, för man kan då gå vidare som en visare människa. Men att inbilskt fasthålla vid det som bevisligen är fel är självlurendrejeri.

Man kan även ha kapitalt fel p.g.a. godtrogenhet, och till den skaran tillhör de allra flesta av oss, och tyvärr så är inga mer godtrogna än de högsta hönsen av etablissemanget, och denna godtrogenhet sprider de sedan vidare ner genom leden. De högsta hönsen är nämligen de högst betalda hönsen, inte nödvändigvis i pengar, utan i ära. Det är i deras fall oerhört ärorikt att få tillhöra den nobla eliten, och av den anledningen stannar de kvar som överhöns, eftersom det får dem att må så väldans bra.

Övehönsens inbilskthet och godtrogenhet är deras stora problem, eftersom de inte är mottagliga för nya synvinklar och idéer. Att så verkligen är fallet känner alla dem av oss till som har haft göra med professorer och andra skriftlärda vid något av våra universitet eller högskolor, ty något mer inbilskt och verklighetsfrämmande kan inte återfinnas någon annanstans i vårt avlånga land. Tack och lov att någon uppfann pensionsåldern, annars så hade dessa stoppklossar och bakåtsträvare aldrig flyttat ut från sina kontor.

Den sanna forskningen har nu p.g.a. av dessa personer till stor del lämnat det getingbo som en akademisk tillvaro vid ett universitet så ofta är, och den drivs nu inte sällan vidare på ren entusiasm och välvilja helt under den sanne forskarens egen kontroll. Via nätet kan han sedan nå en betydligt större publik än vad det inskränkta etablissemanget med sin toppstyrning någonsin hade kunnat erbjuda honom.

Hjärtbyte: rätt eller fel? *

För en tid sedan så läste jag om den dödligt sjuka 13 åriga engelska skolflickan Hannah Jones, som väljer att dö hellre än att byta hjärta! Hannah har haft leukemi sedan 5 årsåldern, och alla de starka mediciner hon pumpats full av har nu tyvärr förstört hennes ömtåliga lilla barnahjärta. Enda utvägen för henne är — enligt ”experterna” — att genomgå en hjärtbytesoperation.

Men hör och häpna, den modiga flickan tackar nej till detta ”sista halmstrå” och väljer istället att leva ut den tid hon har kvar tillsammans med sin älskade familj. Detta avslag på fortsatt läkarexperimentering … jag menar förstås läkarbehandling … har inte tagits emot med glada miner av etablissemanget: man har tom övervägt att TVINGA flickebarnet att byta hjärta MOT SIN VILJA! Hur det nu skulle gå till? Hade man tänkt arrestera 13 åringen och sedan med poliseskort köra henne till slakthuset … jag menar förstås sjukhuset?

Att dagens läkare kan hjälpa människor i nöd — tex vid benbrott och annat — är ett välkänt faktum, men att de emellanåt inte är annat än inkompetenta slaktare är det dock inte lika många som känner till. Men så är det. Tyvärr. Dagens läkare arbetar nämligen — de flesta utan sin egen vetskap — för de stora läkemedelsföretagen.

Alla som kritiserar de accepterade och traditionella behandlingmetoderna blir av den anledningen inte långvariga inom yrket. Och det värsta av allt är att kritisera nya dyrbara mediciner, vilka kan ha tagit flera år att ta fram, ofta till enorma kostnader. Ett annat närmast numera tabubelagt ämne är allt som rör organbyten, och då speciellt när det gäller hjärtan.

Problemet med hjärtbyten är som vi alla vet att hjärtat helst skall tas från en levande människokropp — EN KROPP SOM DÅ DÖR! — något som många tycker känns olustigt, mig själv inkluderad. Man tar alltså ett människoliv för att låta någon annan leva!

 

Man behöver inte vara en lagvrängare för att inse att detta är moraliskt fel. Jag är mao emot alla former av organbyten där ”donatorn” (som ofta inte ens har tillfrågats) dör. Vi behöver inse att så länge som en människokropp lever så är själen närvarande, eftersom en kropp inte kan leva utan sin själ.

 

Nu tror jag inte att detta faktum var orsaken till modiga lilla Hannahs beslut; istället så handlade det, vad jag förstår, enbart om att hon var trött på alla operationer — något vi kan förstå, eftersom alla dessa ”experter” inte har hjälpt henne ett endaste dyft. ”Experterna” har istället gjort henne sämre. Mycket sämre tom. Det hade med facit i hand antagligen varit bättre om man lämnat flickan i fred helt och hållet?

 

Som tur är har man nu valt att dra sig tillbaka (för mycket negativ publicitet, kan tänka?) och ge Hannah lite lugn och ro, något hon, detta arma stackars barn, så väl förtjänar…