Etikettarkiv: Fåntrattar

Fåntrattar *

Någon frågade mig härom dagen hur många neddummade fåntrattar vårt kära hemland Sverige för tillfället inhyser. Nog är jag vis på alla sätt och vis, men den exakta siffran vad gäller de svenska neddummade fåntrattarnas antal var jag inte säker på.

Efter att ha funderat en stund över saken så slog det mig att antalet neddummade fåntrattar troligen ligger på runt 5 procent av Sveriges totala befolkning, vilket inte låter så illa, speciellt som icke-fåntrattarnas skara även den ligger på cirka 5 procent.

Den uppmärksamme inser nu så klart att det alltjämt återstår 90 procent svenskar att redogöra för, och nog är det även så. Den uppmärksamme undrar då naturligtvis vidare vilken kategori dessa 90 procent svenskar tillhör, och det med all rätt, då han törstar efter kunskap.

Svaret är inte helt angenämt, varken för mig att delge er, kära läsare, och varken för er, kära läsare, att höra. Ty de resterande 90 procenten svenskar tillhör nämligen en helt egen kategori: jag kallar dem kärleksfullt för totalt neddummade fåntrattar.

Men det fina i sammanhanget är att dessa totalt neddummade fåntrattar inte inser att man tillhör denna glada skara svenskar, utan de anser istället att icke-fåntrattar och neddummade fåntrattar är de som är de verkliga och enda fåntrattar som vårt kära hemland Sverige inhyser.

Och det kan vi väl unna dem att få tro? De lever nämligen glada och lyckliga i illusionen om att vara upplysta om hur världen fungerar, precis som oskyldiga barn. Hahaha.

Allt måste förbjudas!

Vi lever i sanning i egendomlig tid, för vart vi än vänder blicken så dröjer det inte länge innan en förbudsskylt dyker upp. Nya förbud om ditten och datten introduceras så gott som varje dag. När ska detta sluta? Kommer det överhuvudtaget sluta? Ja, vem vet? Personligen så tror jag att det inte kommer att sluta förrän skyltarna tar slut — dvs aldrig.

För våra politikerpudlar har alltid nya förbud på gång, förbud som de absolut vill införa — för vårt bästa naturligtvis. Deras stora intresse här i livet är som bekant att förbjuda allt som bara förbjudas går.

I hela Centraleuropa är ju sedan flera år tillbaka allt som har med den s.k. förintelsen på judar under kriget tabú, och att ens diskutera saken öppet är förenat med stora risker. För att bli stämplad som en sk ”förintelseavjudarunderkrigetförnekare” på kontinenten är bland det värsta du kan råka ut för, inte minst pga att du då åker i fängelse i tre år om du åker dit! Detta förbud är även på väg hit till oss, något som då betyder slutet på Yttrandefriheten. I England kämpar man nu mot att detta förbud ska införas. Vi måste kämpa vid våra engelska bröders sida.

Lika illa håller det nu på att bli när det gäller det sk klimathotet. För klimatet är den nya religionen — åtminstone för de s.k. humanisterna och andra icke-troende. Kanske beror det på att klimatet och miljön är något som de kan tro på, något som ger deras trista och meningslösa liv lite mening. Vi kan således lugnt räkna med att även klimathotet kommer att tabúbeläggas — inom kort. Med fängelsestraff som påföljd för alla kättare.

Det finns så klart många andra heta ämnen som vi redan nu gör klokt i att undvika att diskutera på kafferasten. Vi vet alla vilka dessa ämnen är, men vet vi varför PK-brigaden är så på alerten? Svaret är att man vill krossa allt som har med vår nationella och individuella identitet att göra. Men vet vi varför man vill göra det? Svaret är att vi då, om vi skräms till tystnad, blir bra mycket lättare att kontrollera, och vi kommer då inte att opponera oss mot EU och alla dess ”reformer”.

Yttrandefriheten, vårt viktigaste redskap mot slaveri och förtryck, skall alltså sättas ur spel. Av den anledningen måste det fria ordet förbjudas. PK är helt enkelt en djävulsk attack på Yttrandefriheten. Hur har vi kunnat gå på en sådan blåsning? Svaret är att vi överlag är neddummade fåntrattar som naivt har litat på våra folkvalda politiker i hela vårt liv.

De har fört oss bakom ljuset, sålt ut vårt hemland och oss, medborgarna, till slaveri i den framtida polisstaten Sverige — eller rättare sagt det som finns kvar av Sverige när EU styckat upp landet i småbitar. Kanske inser vi nu vad Yttrandefriheten betyder? För utan detta mäktigaste av vapen så kan vi inte längre sätta oss upp mot EU, våra ledare och våra ägare. Det är nu upp till oss om vi vill ha den kvar. Har vi insett våra prekära situation?