Etikettarkiv: Feghet

Den åttonde dygden

Återläste mitt inlägg om de sju dygderna häromdagen och insåg då att något saknades — en åttonde dygd. Det finns naturligtvis flera andra dygder som man kan lägga till de sju klassiska, men för mig så är den åttonde dygden : Tapperhet.

Tapperhet eller mod är en nödvändighet, inte minst i dagens sataniserade värld, där allt som är rent och fint och sant nu hatas av folk i gemen — i.a.f. så tar få av oss till orda för att försvara dygderna, och detta beror alltsomoftast på rädsla/feghet, d.v.s. tapperhetens avart, d.v.s dödssynden som blir resultatet av att inte hylla dygden och försvara den.

Att inte försvara dygderna får digra konsekvenser för oss alla, då vi genom att inte göra så öppnar dörren för vidare satanisering. Om man är odygdig i själ och hjärta så faller det sig naturligvis naturligt att inte försvara dygderna, men för dem av oss som i sitt innersta vet om att dygderna är till för att leda oss mot ett sant och gudsfruktigt liv, så är det en dödssynd att inte våga försvara dessa vid de tillfällen man var kapabel att göra så, d.v.s. situationer när man inte riskerade liv och lem under försvaret.

Det kan vara en sådan enkel liten prövning som att man under en diskussion med goda vänner väljer att ta till orda mot sodomi i alla dess former — även om man befarar att man genom att göra så riskerar att förlora sina vänner. Ibland så måste man nämligen våga stå upp för sanningen — koste vad det kosta vill.

Bättre att leva ett sant liv i det lilla än att leva som en räddhågsen ja-sägare enbart för husfridens skull och för att kunna behålla vänner vilka man fruktar. Vänner som man förlorar p.g.a. att man säger dem sanningen — när en inre uppmaning får en att göra så! — är vänner som man lika gärna kan vara utan. Nya och trofasta vänner får man snart istället som belöning om man varit tapper nog att göra det som var/är rätt..

Sodomi, och hyllandet av denna styggelse, är f.ö. ett talande exempel på hur lågt vår svenska kyrka står idag : Ty där törs knappt en enda svensk präst längre ta till orda mot styggelsen — trots att Bibeln klart och tydligt talar om för oss alla vad som är rätt och riktigt. En präst som inte öppet tar avstånd från denna styggelse är ingen präst, eftersom han försvarar något som inte försvaras skall! Det finns två anledningar till att han inte försvarar dygden : feghet; han älskar synden i fråga.

Den åttonde dygden och dess avart

Tapperhet — Feghet

Läs här mitt inlägg om de övriga sju dygderna och deras avarter.

Försvaret läggs ner *

svensk-soldat

Att nya drastiska nedskärningar av ”vårt” ”svenska” försvar alltid står på tapeten känner vi alla till. Det har nu gått så långt att jag inte ens kan komma ihåg en enda liten positiv nyhet om Hemlandets försvar. Att EU aktivt arbetar för att avväpna hela landet har väl nu folk börjat inse så smått, men har de insett vad det betyder för oss här i framtiden?

Nej, jag tror inte det, för om man insett det så hade man gjort något åt saken. För vad nedläggningen av det svenska försvaret (något som nu bevisligen pågår) i slutändan betyder är följande: utländska trupper (legosoldater) kommer att sköta om försvaret av ”våra” gränser. Om bara några få år så kommer vi alltså få se något som idag hade räknats som en krigshandling mot Sverige av utländsk makt: vi kommer att ha EU soldater, som inte ens kan svenska, stationerade här. Och deras uppgift blir att försvara landet mot fiender?

Vi bör då fråga oss vilka dessa fiender är? Sverige har nämligen inga fiender. När jag gjorde lumpen så existerade endast en fiende, något befälen ofta klargjorde för de värnpliktiga – Ryssland. Idag är de svensk-ryska förbindelserna synnerligen goda, och enda gången vi tampas med dem är i bandy, handboll eller ishockey. Så vilka är då de fiender som vi behöver skyddas från? Kommer de från Norge, Danmark eller Finland?

Svaret är, som ni säkert redan listat ut, den svenska befolkningen. Det är vi som är fienden. Åtminstone så anser våra älskade ledare att så är fallet. Vi inser nu varför Bryssel vill lägga ner Sveriges försvar, eftersom inga svenska soldater hade skjutit på sina egna om oroligheter hade brutit ut här framöver. Men legoknektar från från Sydeuropa, eller varför inte från Afrika, eller Asien, hade inte tvekat att lyda order – och med ”order” så tror jag ni inser vad jag syftar på.

Att göra oss av med vårt inhemska försvar är mao ingen bra idé — för oss — och att tillåta utländska soldater att patrullera omkring på svensk mark är totalt olagligt. Nya lagar kommer därför snart att klubbas igenom där man rättar till den saken. Så vad är det för figurer som tillåter det här att ske? Det är ingen hemlighet. Vi känner till deras namn och vet hur de ser ut.

Och om ni, kära läsare, undrar hur tvättäkta landsförrädare ser ut så ta er en ordentlig titt på våra partiers ledare (hela Mittenblocket). De är landsförrädare hela bunten, vissa visserligen värre än andra, men det sorgliga är att det ännu finns många i Stockholm som vet vart vi nu är på väg, och inte tycker om det, men som trots det inte försöker få en kursändring till stånd.

Varför dessa personer inte tar tag i problemet? Feghet? Lättja? Välj själva. I vilket fall som helst så är det nu ont om tid, för när de utländska trupperna har blivit stationerade här så kommer det bli stört omöjligt att få bort dem igen.