Etikettarkiv: Folkvalda

Dagens politiker är inget annat än slöseri med tid

mona-fredrik Två typiska tidsslösare!

Att våra politiker inte längre har något att säga till om är ett välkänt faktum. Vad många dock inte vet om är det varit på detta sorgliga vis under lång tid. Så vad är egentligen våra kära politikers funktion nuförtiden?

Svaret är att de dels behöver skriva under de dokument som våra ägare vill ge laga kraft, och dels så slösar de bort tid. Och denna, deras andra huvuduppgift, är långt mycket allvarligare än vad de flesta av oss inser: För tid är idag en bristvara för oss medborgare. Vi känner alla till begreppet ”Tid är pengar” och hur viktigt det ofta är att ”vinna tid.”

Vi befinner oss nämligen nu vid ett vägskäl, och för att lura med oss att ta den väg våra ägare vill så används västvärldens politiker (de flesta ovetande om saken)  till att vända bort fokus från det som sker. De ändlösa politikerdebatter som pågår överallt, om allt och ingenting, leder som vi alla vet ytterst sällan någonstans, utom till just omnämnda … allt och ingenting!

Dessa debatter är mao totalt meningslösa. Men tyvärr så betyder inte det att våra politiker är totalt meningslösa, trots att de inte längre gör något av värde för oss och de våra. För våra politiker arbetar för en annan agenda än den de officiellt arbetar för, och genom att hålla sig själva och alla våra journalister upptagna med sina ändlösa diskussioner om ditten och datten, så slösar de bort den dyrbara tid som vi istället borde använda till att ringa in storfinansens medlöpare och ta tillbaka vårt hemland ur klorna på dessa banditer.

Men detta är inte ett specifikt svenskt problem. Den internationella storfinansen är nämligen alla fria suveräna nationers problem. Tyvärr så har endast ett litet antal medborgare i den fria världen insett graden av allvar, och även bland våra politiker så är antalet vakna personer insatta i problematiken lågt.

Läget för oss alla är mao allvarligt. Vi behöver nu alla göra vad vi kan. Att dra sig ur EU är antagligen inte längre möjligt. Hur hade vi ens påbörjat ett sådant företag? Och att försöka påverka EU inifrån parlamentet i Strasbourg är en omöjlighet, för detta parlament är inget annat än ett jättelikt tidsslöseri (kanske världens största?) och en plats där Europas toppolitiker i framtiden kommer att käbblas med varandra i den ena meningslösa frågan efter den andra.

Och efter varje avslutad debatt så inser vi att inget matnyttigt har åstadkommits. Det enda som hänt är att tid har runnit iväg, samtidigt som den internationella storfinasen blivit än rikare. Det enda sätt som Europaparlamentet kan fungera på, tror jag, är om varje land enbart har EN (1) representant — regeringschefen — och inte som nu en handfull B-politiker (som ingen känner till), bland 750 andra B-politiker (som ingen heller känner till). Vidare så måste alla länders röster väga lika tungt.

Jag anser att det är en akt av förräderi av våra folkvalda att vårt hemland ska representeras av 18 svenskar bland 750 européer, för som vi säkert inser så kan dessa 18 svenskar inte uträtta någonting … förutom att slösa tid. Inte ens om vi hade hundra svenskar från Piratpartiet på plats i Strasbourg så hade vi kunnat göra någonting av värde.

Piratpartiet: ett oförskämt förslag?

Säga vad man vill om Piratpartiet, men duktiga på att reta gallfeber på sossar, moderater och alla de övriga medlemmarna av Mittenblocket är man. Det är nästan oförskämt att dessa pirater försöker sig på att ta över den svenska politiken.

Naturligtvis är det så, för när det gäller den etablerade politiken så har har man numera sett piraterna som den gemensamma fienden, och någon som man absolut vill bli av med.

Den senaste tidens debakel har dock gett det så förhatliga partiet P extra vind i seglen, vilket föranlett krismöten på Mittenblockets huvudkontor, eller så får vi åtminstone förmoda?

För plötsligt så har sossar och moderater stämt upp i en gemensam kampsång mot den oförskämda fienden. Och man har nu för avsikt att sätta stopp för piraternas vidare härjningståg.

Tyvärr för oss alla så är Mittenblocket ett redskap för den internationella storfinansen, och inte för det egna hemlandet och dess medborgare. Man är således inte de hjältemodiga försvarare av fred och frihet som man utger sig att vara. Ett sorgligt konstaterande som tyvärr är helt igenom sant.

Våra hjältar är inga hjältar, långt därifrån, utan man ger bara sken av att vara det. Faktum. För den som far med osanning och lögn, och dessutom underlåter att ge svar på enkla raka frågor, är allt annat än en hjälte. Ty en sådan person lever inte enligt hjältarnas filosofi.

En sådan person är istället raka motsatsen till det han utger sig för att vara. Han är en bedragare. Och så är tyvärr även fallet med medlemmarna av det ondskefulla Mittenblocket, ty de är inte längre värda vatten. Vad de är värda är inte värt att veta, för svaret är alltför nedslående att höra för ett svenskt öra. Vi har blivit vilseledda och förrådda av våra egna.

Så om våra hjältar inte är hjältar, vilka ska vi då hoppas på? Piraterna? Ja vem vet? Har vi något annat alternativ, eller något bättre förslag? I en värld försatt i kaos av våra älskade ledare, så gäller det att använda sig av det egna sunda förnuftet. I alla lägen, och i alla frågor av vikt. För i slutändan så är det egna förnuftet vårt enda rättesnöre.

Myten om Mittenblocket är ingen myt

En av vår tids största villfarelser är den att vi ännu har en blockpolitik. Ingenting kan vara mer felaktigt. Tanken att vi ännu har två separata block — vilka stå i opposition till varandra i frågor av väsentligt slag — är en illusion. Detta beror på att de två blocken sedan en tid tillbaka blivit … ETT. Vi har idag endast ETT block.

Där vi förr hade Socialdemokraterna har vi nu istället Vänsterpartiet, och där Vänsterpartiet förr huserade har vi nu de s.k. vänster-extrema partierna. Sossarna har förflyttats så pass långt åt höger att man nästan ligger precis i mitten. På samma vis har utvecklingen varit på högersidan, för på platsen där Moderaterna förr höll till så återfinner vi nu Sverige-demokrater och andra riktiga högerpartier. Även högerblocket har såledas flyttat ställningarna mot mitten — och det har man gjort rejält.

Vi förstår nu varför man från dagens höger resp. vänsterblock så aggressivt bekämpar ”ytterlighetspartierna”, vilka återfinns på båda flankerna. Vi kan likna dessa ”extrempartier” för obekväma släktingar som man förr höll av, men nu inte vill kännas vid. Anledningen till att man inte längre vill veta av de egna gamla partifränderna har att göra med att vi här i Sverige numera för en globalistisk politik där alla ”extrema” åsikter måste bekämpas. Vi lyder nämligen Bryssel i allt väsentligt och har inte längre så mycket, om ens något, att säga till om.

Det finns många enkla, men väldigt effektiva, metoder att stoppa de gamla partimedlemmarna på, som t.ex. orden: rasist, främlingsfientlig, högerextrem, homofob, förnekare, terrorist, nationalist, anarkist, fildelare, pirat, nazist, kristen, patriot, fascist, vit … svensk! … ja, listan kan göras lång. Anledningen till att man tar till dessa metoder beror på att man inte vill att folk ska inse vad som skett … nämligen att Sverige inte längre är en demokrati annat än till namnet. Och detta vet vi som vet, eftersom blockpolitiken nu är satt ur spel.

Hur du än röstar i ett riksdagsval framöver så påverkas inte vår framtid, och detta beror på att de båda blocken numera bildar ETT nytt block, där man INTE står i opposition till varandra (även om de flesta politiker dåraktigt fortfarande tycks tro så), och detta block är ett block som ligger precis alldeles mitt i centrum, så därför kallar vi det helt enkelt för Mittenblocket : ett passande namn för det beskriver precis vad blocket är … nämligen ett mittenblock.

Mittenblocket är dock inte ont i sig, utan det som gör det till ett ondskans redskap är att man ger sken av att alltjämt vara två klart skilda block, något man inte är, och något man gör med flit : för att lura de svenska medborgarna! Det svenska folket är m.a.o. totalt grundlurat av de egna politikerna. De har inte förstått att dagens politik enbart är en spel för galleriet … och en bluff av sort total.

Tala sanning! *

Dagens politiker har inte hängt med i utvecklingen och det är anledningen till att de nu är ”anställda” av världens stora multinationella företag. Tiden för gammalt kryptiskt politikerpladder är nu över. Vill våra folkvalda återfå respekten de bemöttes med förr om åren och få tillbaka det inflytande över hemlandets framtid de en gång hade så måste de ändra taktik.

 

Vägen framåt går nu via att skaffa det mod som krävs för att göra det ohyggliga, det onämnbara och rent ut sagt förskräckliga — att tala sanning! Det finns nämligen inget som våra ägare fruktar så mycket som sanningen, och detta är anledningen till att alla medier numera blir allt mer kontrollerade för varje dag som går — av deras undersåtar — politikerna.

 

Våra folkvalda måste dock först själva acceptera att censur är ett nödvändigt ont, och de måste även lära sig att uppskatta det fina med att leva i ett totalitärt samhälle, eftersom man annars inte skulle gå med på att införa restriktioner likt dessa på sig själva och på det egna hemlandets befolkning.

 

Men det finns som sagt en väg ur dilemmat. Jag nämner den igen, så att de kanske förstår — tala sanning! Det finns ingen annan väg. Att det är av största vikt att göra så omnämns tom i Bibeln — som ett av våra Tio Guds Bud! Kanske kan någon från KD påminna sina kollegor i alliansen — och kollegorna på andra sidan av ”Mittenblocket” — om det?

Hemlösa *

2596

 

Läste för en tid sedan om en 33 årig småbarnsmamma som bor på en toalett i Helsingborg — i Sverige — idag — mitt i verkligheten! Skandal! Katastrof! — eller kanske precis som det ska va? Antalet hemlösa har i vilket fall som helst fördubblats på mindre än 10 år —  i Sverige — idag — mitt i verkligheten! De hemlösa är nu nära 20000! Ett sådant skandalöst faktum borde inte lämna våra politiker någon ro. De borde vara sysselsatta dag som natt med att försöka lösa problemet. Allt annat borde läggas åt sidan. Vi snackar om en nedåtgående trend här av katastrofala proportioner. Om den håller i sig så kommer de hemlösa att vara 40000 om 10 år, och 80000 om 20 år.

 

Vi vet att våra folkvalda är duktiga på att säga det vi vill höra (speciellt om vi pressar dem därtill) Men bryr de sig? Naturligtvis inte. Det kan vi vara absolut säkra på eftersom siffrorna (Socialstyrelsens) i det här fallet inte ljuger: 1999 var de hemlösas antal 8440. Idag är siffran 17800! Nu är det ju som så att om en chef på ett företag hade redovisat sådana siffror till aktieägarna så hade han tveklöst fått sparken — samma dag!

 

Här har vi således ytterliggare ett bevis på att våra politiker antingen är korrupta eller inkompetenta. Vilket är värst? Spelar det någon roll? Bort med dem hela bunten – nu. Vi vet vilka de jobbar för – och det är inte oss. Deras business är att se till att vi alltid ska ha kaos i samhället, för utan kaos så behövs inte några politiker. De är väl medvetna om alla sociala problem som finns, och de ser — genom underlåtelse att handla — till att problemen består. Ju jävligare för oss: desto bättre för dem.

 

Ibland så undrar jag om man inte borde införa ”De Äldstes Råd” igen — så som det var förr! Då hade vi ledare med livserfarenhet, och som hade barn och barnbarn, och som var måna om att dessa unga svenskar skulle få leva i en bättre värld än den de själva hade levt i. Det enda av värde för dessa visa män och kvinnor var att göra det rätta, enbart för att det var rätt och för att det gagnade de unga och de ungas framtid.

Oligarker och politiska dynastier *

Såg en bild idag på den nya ledaren av Pakistan. Hans fru blev skjuten, och i väntan på att deras tonårsson skall ta över så har han själv nu tagit hand om rodret. Ska det föreställa demokrati? Det hela påminner mig om oligarki, eftersom en familj nu styr över nära 200 miljoner invånare. Hur kan detta ske? Enkelt: Familjen får leda landet så länge som den gör som bankgangstermördarna — de verkliga härskarna — går med på det. Tyskarna testade tex samma teknik i Norge med en viss Vidkun Quisling. Lika illa är det i Indien där Ghandi-familjen än i dag har mer makt än vad som är hälsosamt för invånarna i landet. Vad vi bevittnar i de ”före detta” ”brittiska” kolonierna är inget annat än feodalvälde, där ”britterna” än i dag styr genom inhemska medhjälpare.

Tittar vi sedan åt väster så ser vi en lika oroande tendens i Washington, där Bush- och Clinton-familjerna har styrt tillsammans i snart 30 år. Reagan var (likt Obama idag) bara en frontfigur, medan den verklige presidenten var George Bush sr. Det lustiga i fallet Reagan är att han tydligen var så långt från högerpolitiken som man kan komma i USA. Han kallades allmänt för ”Red Ronnie” pga av sin politiska åskådning, som alltså låg åt vänster. Så hur kunde han bli republikansk president?

För att kunna besvara den frågan så får man antagligen ta konspirationsteorier till hjälp. Här är en som är rätt så kul, kanske är den tom sann, många tror det: Som tack för all hjälp som Washington fått av Hollywood genom åren, bla med filminspelningarna vid Apollo-uppskjutningarna vid Cape Canaveral, så gjorde man en f.d. B-skådespelare till president! För övrigt så kan också nämnas att inga resurser sparades vid filmandet av raketuppskjutningarna, och hela jippot var ett välregisserat och välorkestrerat drama som höll Hollywood sysselsatt och världen trollbunden under lång tid.

Slutligen så får vi kanske fråga oss själva om samma sak — när det gäller politiska dynastier — kan komma att ske här hemma hos oss? Kan kända politiska namn från förr komma att göra entré på nytt i Riksdagen? Det är inte omöjligt och kan komma att ske redan om några få år. Tänk bara om något av barnen till Sahlin eller Bildt, eller någon annan höjdare från förr, plötsligt skulle bli partiledare. Hur hade vi reagerat? Om/när så sker så är vi i vilket fall som helst mycket illa ute, för vi kan då vara säkra på att vårt hemland har förvandlats till en oligarki, vilket betyder att nästa steg — tyranni — inte är långt borta. I vilket fall som helst så är den svenska … eller rättare sagt den europeiska (EU) polisstaten snart här, slit den då med hälsan!

Det meningslösa riksdagsvalet *

Läste för ett tag sedan om hur högervindarna i Österrike har börjat blåsa igen. Samma vindar blåser även här och i övriga västeuropa, men av någon anledning så släpps de aldrig fria att blåsa dit de vill. Låt mig ge er ett litet trivialt exempel: Låt oss säga att extrem-högern kräver att alla invandrare skall tvingas lämna landet omedelbart, samtidigt som man på den motsatta sidan (extrem-vänstern) vill att varje människa som så önskar ska få komma till Sverige och bosätta sig.

 

I det läget så kommer våra två block inte att vilja ha vare sig med extrem-högern eller extrem-vänstern att göra. Hur kan det komma sig. I ett demokratiskt land så borde alla folkvalda partier behandlas med respekt oavsett deras åsikter? Är förresten de två ytterlighetsidéerna totalt otilltalande? Kanske? Kanske var mitt exempel inte det allra bästa.

 

Men det är inte poängen här, för poängen i mitt tanke-experiment är följande: Våra två block är mer eller mindre anhängare av en och samma åsikt. De är varken högerblock, resp. vänsterblock längre utan två halvor av samma block: Mittenblocket. Nu betyder tyvärr inte det här att vi går den gyllene medelvägen, utan att vår väg ”framåt” numera redan är utstakad för oss, något den förresten har varit under en lång följd av år. Det är därför av största vikt att vi inte lämnar den utstakade vägen, så som Rödluvan gjorde, för då kommer vargen.

 

Låt mig ge er ett sista litet exempel så får vi se om femöringen trillar ner: Som vi alla vet så finns det två sätt som man kan bila sig upp till Stockholm från Göteborg på: antingen så åker man på E20 och passerar Vätterns norra ände, eller så kan man köra via Jönköping söder om sjön. Båda sätten tar en till Stockholm, men de är ändå två totalt helt olika vägar. Visst kan den ena vägen gå lite snabbare, men å andra sidan så kan det andra alternativet ha bättre rastplatser. Skillnaderna mellan att åka norr eller söder om Vättern är hur många som helst, men i slutändan så blir målet ändå detsamma … Stockholm.

 

Precis i den situationen befinner vi oss nu, och det är anledningen till att extrem-högern resp. extrem-vänstern motarbetas med näbbar och klor av såväl Mona Sahlin som Carl Bildt och dennes lärling, samt deras resp block.

 

Vi har således inte längre ett ärligt eller riktig val när vi lägger vår röst i valurnan: Vi har ett falskt val, eftersom hur vi än röstar så är det endast ett val av väg, men inte ett val av mål. Målet är nämligen redan förutbestämt och dit kommer vi att komma oberoende av vilket parti som innehar statsministerposten. 

 

Vi har blivit lurade av våra egna ledare! Varför lurar de oss? Svar: Våra ledares agenda är inte längre att verka för Sveriges bästa, då de nu för en globalistisk politik där målet för Sverige sedan länge har varit utstakat från London och Bryssel, något alla toppolitiker vet om. Din röst i valet är mao TOTALT MENINGSLÖS.

Piratpartiets omöjliga uppgift

Tanken att ett parti bestående av pirater ska försöka rädda vårt hemland kan tyckas egendomlig för många av oss, men då vår situation idag,  i Sverige och världen, är minsta sagt kaotisk så måste nya medel till för att bekämpa nya former av ondska. Dagens etablerade partier är naturligtvis inte inte onda i sig, men de har tyvärr blivit usurperade av den internationella storfinansen och dess medlöpare och måste nu av den anledningen följa de direktiv som kommer dem tillhanda via Bryssel.

Och dessa direktiv MÅSTE man följa, oberoende av vad den svenska befolkningen anser om saken. Våra inhemska partier har således spelat ut sin roll på den internationella scenen och har istället nu i sanning blivit ”inhemska” partier, de nya kommunal-politikerna helt enkelt.

Det s.k. Mittenblocket, som våra två block ingår i, för en gemensam EU-politik och gör så oberoende om förslagen som klubbas igenom gagnar Sverige och dess folk eller inte. Som vi då alla säkert förstår så är detta inte bra nyheter för oss som svenskar, eller som världsmedborgare, eftersom vi nu tvingas göra en rad eftergifter och uppoffringar för att kunna passa in i den av Bryssel sanktionerade modellen för morgondagens globala supersamhälle.

Våra inhemska partier är nuförtiden förhindrade att handla för landets bästa, och detta beror på att det finns ett antal ”svenska” medlöpare till EU-agendan inom de stora partierna. Dessa personer motarbetar allt som har med vår nationella identitet att göra, eftersom dessa personer har en egen agenda … att skaffa sig personliga förmåner, något de får som medhjälpare (svenska landsförrädare) till Bryssel.

Som vi nu förstår så behövs något nytt på den politiska fronten för att kunna tackla det förstenade och korrumperade Mittenblocket, och genom Piratpartiet så attackerar man nu detta block — varken från höger, eller vänster … utan från mitten.

Men denna mittenposition befinner sig dock utanför den etablerade mittenpositionen, och det är detta, gott folk, som gör piraternas attack så svår för våra folkvalda politikers partier, och detta är anledningen till att man hatar allt vad pirater heter, eftersom dessa inte följer spelreglerna.

Det är dock föga troligt att piraterna kommer att lyckas, då övermakten är alltför stark, men så länge det finns liv så finns det som bekant även hopp?

Sverige under attack! *

eu-fyr

 

Många här i vårt avlånga land är kanske inte medvetna om att Sverige nu är utsatt för en attack. Vi är nämligen det. Sverige, liksom världens alla övriga länder, håller sakta men säkert på att utplånas. Inom en mycket snar framtid så kommer vårt hemland att ha förvandlats till en liten och obetydlig  gränsprovins i ett globalt supersamhälle. Så vad då då, hör jag någon säga, en värld utan gränser är väl bara bra?

 

Låt mig förklara: Tanken på en enad värld låter bra för ett otränat öra, men för den som har läst lite historia och inser hur framgångsrika företag fungerar — och hur hänsynslösa de är (ett företag arbetar enbart för sina ägare, inte för sina kunder eller anställda eller hemländer) — så är läget allt annat än angenämt, speciellt när man vet vilka som driver den globala tanken framåt.

 

Så vilka är det då som styr och ställer bakom kulisserna? Svar: ägarna till världens alla stora företag och banker Men ägarna är inte dem vi tror, för världens officiellt rikaste personers samlade tillgångar är endast kaffepengar för de verkliga osynliga ägarna: Ty de äga nämligen allt! — även tillgångarna som de officiellt rikaste personerna äger!

 

Och inte nog med det: De äger i praktiken även alla världens länder samt deras invånare, dvs du och jag och våra barn. Vi är inget annat än deras slavar … men vi är inte medvetna om det. Och som alla vet så har slavar så gott som inga rättigheter alls. Vi har blivit förrådda av våra egna politiker och deras chefer, vilka alla har svenska pass och beter sig som svenskar … men är globalister/internationalister i hjärtat, dvs icke-patrioter, dvs de hatar Sverige!.

 

Att en mångmiljardförmögenhet kan anförtros till en eller ett fåtal personer är uteslutet. I finansvärlden gäller enbart att äta eller att ätas. Den som är blödig eller har ett samvete kan inte uppnå någonting — åtminstone inte ensam — och kommer att plockas bort. Många har liknat våra verkliga ägare till maffiafamiljer, vilka nu har delat upp världen sinsemellan.

 

Ägarna lär inte vara särskilt många — ett par tusen allt som allt, om man räknar in deras familjer och närmaste associerade. När vi gick med i EU så gav vi frivilligt bort vårt land, och oss själva, till gangsters av aldrig tidigare skådat slag. Men vi blev lurade därtill av våra korrupta politiker och deras chefer, vilka alla utan undantag är … landsförrädare…

Yttrandefriheten under attack! *

Det finns vissa ämnen som nu är tabu, vissa ämnen som vi automatiskt avhåller oss från att prata om — åtminstone bland folk vi inte känner. Vi vet alla vilka ämnen jag syftar på, så jag tänker inte rabbla upp dem. Det är förresten inte vad saken handlar om nu, utan om vår rätt att få säga vad vi vill, något som vi inte längre får. Vad många människor inte har förstått när det gäller Yttrandefriheten är att om man gör inskränkningar i den så är den snart borta helt och hållet.

Hur kan det komma sig att man vill ta den ifrån oss? Borde inte våra politiker värna om vår rätt att kritisera vårt eget samhälle? Nej, naturligvis inte. Politiker är politiker. Och precis som en primadonna på teatern inte vill få dåliga recensioner, så vill inte heller en minister bli kritiserad. Kritik är det värsta en politiker vet, speciellt när den kommer från pöbeln. Våra ledare är inte för yttrandefrihet, åtminstone inte för oss, eftersom de hela tiden försöker att nagga den i kanten. De vill helt enkelt att vi ska hålla tyst.

Tro nu inte att de politiker som försöker tysta sina egna medborgare bryr sig det minsta om invandrare, homosexuella eller andra utsatta grupper. Enda anledningen till att de introducerar nya lagar för vad vi bör säga eller inte säga är för att bit för bit ta ifrån oss Yttrandefriheten. Kom då ihåg att den som frivilligt ger bort sina rättigheter inte kan få dem tillbaka. Det som du en gång har gett bort … är borta! Vill du sedan ha det tillbaka igen … så måste du betala för det — med blod, svett och tårar!

 

Våra vördade ledare är bra mycket smartare än vi insett och vet precis hur man ska lura oss att ge upp våra rättigheter — frivilligt! De är experter på saken, och så skickliga på att bedra oss att endast ett fåtal kan se vad som pågår. Varför vill de sätta munkavle på oss? För att förstå det så föreslår jag att du tittar på en världskarta. Föreställ dig sedan att gränserna är borta. Det du då ser är framtiden: en enad värld – ett folk – ett språk – en religion – en ledare!

 

För att kunna lyckas med projektet att ena världen så måste vi tystas och hållas under kontroll. Yttrandefriheten är vårt huvudvapen i kampen mot ondskan, och av den anledningen vet vi att de som försöker ta bort detta vapen ifrån oss, eller försvaga det, är ondo! 

  

Är politikerna våra fiender? *

Är politikerna våra fiender? Mycket tyder på det, eftersom de vill förslava oss så mycket som det bara går. Titta på de olika partiledarna. Kan du lita på någon av dem? Skulle du vilja ha någon av dem som granne i trapphuset? De håller varandra om ryggen och hjälps åt – mot oss – när vi är dem på spåren. Och skulle någon av dem trots allt åka dit, så väntar bara ett annat toppjobb runt hörnet för vederbörande person. Annat var det förr i tiden när de arbetade för landets bästa och inte enbart för sig själva och karriären i Bryssel. Har du aldrig undrat över varför det är så mycket elände i vårt land och världen i övrigt. Hur kan det finnas så mycket kriminalitet, så mycket våld och droger? Hade det inte varit världens enklaste sak att stoppa all grov brottslighet?

Ta drogerna tex: hur kan det vara möjligt att sälja droger till landets ungdomar – helt öppet – på våra gator och torg? Polisen vet vilka langarna är, men trots det så kan man inte få bukt med drogförsäljningen. Anledningen därtill? Man vill inte få stopp på den. Det är såklart inte poliserna på gatan jag talar om här, för de vill inget hellre än att få bort knarket, utan de högsta cheferna – och deras osynliga chefer. Man behöver inte vara ett geni för att inse att det inte hade varit några större svårigheter att få bort alla droger från samhället. Langarna får sina droger från någon, och dessa banditer får dem från någon annan osv, osv.

 

Att följa en tråd till dess slut är inte svårt när man väl fått tag på ena ändan. Så varför gör man inte det? Det finns såklart bara ett möjligt svar: kriminella element i vårt samhälle vill inte att så sker, och dessa banditer har höga poster i samhället varifrån de kan övervaka sin business. Vi talar här om internationell droghandel som drar in mångmiljardbelopp samtidigt som den försätter hela västvärden i kaos. Detta kan bara ske med våra politikers goda samtycke och tysta godkännande Låter det osannolikt? Låt mig då åter ställa denna fråga: Hur kan man lita på den som ljuger?

De opålitliga politikerna *

Är alla politiker bovar eller är vissa bara inkompetenta? Bra fråga, men spelar det i slutändan någon roll? En sak som vi med säkerhet vet är dock att de är opålitliga. Vi kan inte längre tro på ett enda ord de säger till oss, eftersom det inte går att avgöra när de talar sanning – eller när de ljuger. Vi får därför utgå ifrån att de ALLTID ljuger, säkrast så. 

Fråga dig själv: Hur kan man lita på någon som ljuger till en? Så länge som våra folkvalda är oförmögna att svara ja eller nej på enkla frågor, och så länge som de lindar in sina svar i en massa meningslöst sammelsurium — som är otydbart utan dekrypteringsmaskin, och som kan betyda vad som helst — så vet vi med säkerhet att de ljuger till oss. Skulle du låta någon du vet ljuger till dig passa dina barn, eller ens gå ut med din hund? Nej, jag tror inte det.

Men det är precis det vi gör!

Om politikerna inte kan svara på frågor, som vilken normalbegåvad person som helst med enkelhet kan svara på, så vet vi att de undanhåller sanningen från oss. Att vi — deras arbetsgivare, som via våra skatter betalar deras löner — blir behandlade med sådant förakt är inget nytt (läs lite historia så inser du snart vilka de värsta bovarna alltid har varit), utan bara vad vi kan förvänta oss.

Om du ger någon makt över dig så kan du vara säker på att han kommer att missbruka den, och i slutändan förslava dig. Detta kan han enbart lyckas med genom att ljuga till dig. För att kunna förslava dig så behöver han först få ditt fulla förtroende, så att du låter honom ta hand om dig, din ekonomi och ditt liv. Han kommer att låtsas vara din vän.

Det finns ingen gräns för vad han är beredd att göra för att nå sitt mål. Han kommer att pussa små barn framför kamerorna, vifta med en svensk flagga vid en landskamp på Råsunda och ropa ”Heja Sverige”, skänka bort pengar till välgörenhet, försöka gifta in sig i mäktiga familjer eller med partiledarens dotter, osv … Och du och jag och alla andra kommer att köpa det. Den sorgliga sanningen är att vi har de politiker vi förtjänar.