Etikettarkiv: Fredspriset

Obama räddar oss från Global Warming

Det är kallt nu. I England har man den värsta vintern på årtionden. Landet är helt insnöat. Vi går trots det mot varmare tider. Havsytan stiger. Söderhavsöar sjunker i vågorna. Isbjörnarna svälter ihjäl och drunknar i ishavets kalla vatten. Allt är bara fruktansvärt. Allt hopp är ute. Klimathotet är bara jättehemskt.

Vi måste börja lita på Obama. Han är frälsaren. Stålmannen och Jesus i en och samma person. Vi älskar honom. Vi litar på honom, speciellt nu när han fått Fredspriset – ett norskt skitpris utdelat av quislingar. Obama kommer att rädda oss – om vi älskar honom allt vi kan. Att en krigshetsare får Fredspriset är dock ett synnerligen rått skämt. Ett spratt spelat oss av the Jokers.

Ju vansinnigare lögn, desto trovärdigare är den – speciellt för alla oss neddummade fåntrattar. Och om Obama ställer sig bakom lögnen så tror vi förbehållslöst på lögnen. Klimathotet är en sådan lögn. Vi kan nu alla se att det inte blir varmare, utan kallare. Vi går inte mot varmare tider, utan mot kallare. Ända fram till 80talets slut gick vi alla och väntade på en ny istid. Och i en tid när krig är fred så bör vi inse att varmt nu är kallt?

Vi har blivit lurade. Bedragare lurar på oss i vår omedelbara närhet. De arbetar för någon. Dock inte för de egna medborgarna, utan för den internationella storfinansen. Man har för avsikt att lura skjortan av oss alla. Man är beredda att göra vad som helst för att uppnå detta mål. Av den anledningen behöver vi föras bakom ljuset. Korruptionen är långt gången. Få kan se det. Vi är alltför godtrogna. Vi litar på dem vilka inte förtjänar vårt fulla förtroende, istället för att lita på vårt eget sunda förnuft.

Skandalen ett faktum: Obama fick Fredspriset! *

Det som många på förhand hade befarat skulle hända i Oslo idag … hände! Tyvärr. Så nu, efter det minst sagt skandalösa beslutet att tilldela president Obama årets fredspris, så är det dags för oss svenskar att ta ifrån norrbaggarna rätten att välja ut pristagaren framöver – en gång för alla och för alltid. Vi måste nu distansera oss från detta hyckleri. Och om vi inte kan stoppa norrbaggarna från att dela ut priset, så borde vi instifta vårt eget som vi då kan dela ut i Stadshuset på samma gång som de andra prisen delas ut.

Norge har nämligen nu på nytt skämt ut sig, samt alla oss andra nordbor, världen över. Hur kan man till att börja med tilldela Fredspriset till Obama efter enbart lite drygt ett halvår som president? Hur kan man ge priset till en man som har för avsikt att dra igång nya krig i Asien (läs Iran) samt hålla igång de som redan pågår? Krig som kommer att kosta miljoner människor livet. Hur kan man på nytt ge Fredspriset till en av globalisternas medlöpare på detta vis?

Svaret är att våra ägare vill så – allt för att stärka Obamakulten. För den kulten måste hållas levande och ges en extra sjuts framöver, då hans lögner ännu behövs för att bedra oss alla lite till. Han är en marionett för den internationella bankeliten som äger oss alla. Han är deras man och lyder deras order i alla lägen och i alla frågor av vikt. Han har ingen makt. Obama är en man som inte sa ett ljud när Israel bombade ihjäl palestinska kvinnor och barn i Gaza veckan innan han blev installerad som president. Obamas tystnad då talade om för oss alla (mer än tusen ord hade kunnat göra) vem han egentligen var. För som vi alla vet så samtycker den som tiger. 

Obama är en bandit. Så är det, och så kommer det att förbli – även om man gör en martyr av honom en vacker dag, något många har förutspått. Och i och med priset idag så har norrbaggarna gett honom än mer kredilbilitet, precis som man gjorde med Al Gore (en annan ovärdig pristagare). Och denna kredibilitet kommer man att använda för att föra oss alla än mer bakom ljuset. Var så säkra. Alla som ännu tvivlar på att våra politiker (och alla andra pudlar inom etablissemanget) inte är dem som bestämmer, kanske nu börjar inse hur det verkligen ligger till? Det är andra – våra ägare, den internationella bankeliten – som avgör vem som ska få detta hederspris. Så är det. Fy skäms på dig, Norge!

Finlands sak är Sveriges *

Att våra finländska vänner förlorade stort på ryssarnas ockupation av Sveriges östliga delar känner vi alla till, och att landet antagligen blivit självständigt längre fram ändå från Sverige är väl inte heller det osannolikt. Men den långa tiden under rysk överhöghet innehöll mycket lidande för den finländska befolkningen, vilken den säkerligen till stor del hade undsluppit ifall den ryska invasionen hade blivit stoppad av svenskarna när det begav sig. Att Finland förlorades var en katastrof för båda broderfolken, för Finland fick sedan – inte olikt Polen efter Andra Världskriget – göra stora landavträdelser i öster till Ryssland innan man fick den efterlängtade friheten.

 

Så hur kunde det komma sig att den forna stormakten Sverige bringades på knä av det underutvecklade Ryssland, och vem var det som tjänade på affären? För att förstå det så behöver vi tänka på den potential som ett enat Norden alltid har haft, då ett enat nordiskt rike mer än väl hade varit en match för de övriga europeiska stornationerna. Av den anledningen har unionisterna alltid motarbetats söderifrån, speciellt från de snälla engelsmännen.

 

Under koloniseringstiden så ville man naturligtvis inte ha ett enat trekungarike i norr, med en modern flotta av vikingaskepp seglandes runt på världshaven, eftersom det tveklöst hade hotat de engelska planerna om världsherravälde. Tänk bara på hur lilla Norge har knäppt engelsmännen på näsan titt som tätt: man hann först till Sydpolen, och gjorde sedan stora inmutningar i Antarktis; och man hade tom fräckheten att döpa nära halva stället till Drottning Mauds land, något som säkert än idag retar gallfeber på royalisterna i London. Vem f-n är den kärringen undrar de säkert?

 

Trekungariket i norr hade med enade krafter säkerligen förändrat hela världens historia, om unionen hade fått chansen därtill. Det var därför av yttersta vikt att förhindra detta från att ske. Vi i Norden blev således hindrade från att uppnå vår fulla potential av våra engelska (o)vänner. Och som tack för det så skickar norrmännen är idag en julgran till Trafalgar Square i London varje år. Inte konstigt att vi anser att de är blåsta och låter dem dela ut fredspriset? I vilket fall som helst så inser vi nu alla till mans att med Gustav lll död så dog även drömmen om Trekungariket, och drömmen om en enad värld under den gulblå flaggan.