Etikettarkiv: Fröken

Nyspråket och duandets dilemma

Någon blir säkert förvånad över detta, mitt erkännande: Jag har inte läst 1984. Inte har jag heller för avsikt att läsa boken. Behövs inte: 1984 ligger nu nära 30 år tillbaka i tiden, och vi är mao redan där sedan länge.

Trots att jag denna bok ej läst så är jag väl förtrogen med begreppet Nyspråk, och vad värre är … jag kan bekräfta för er alla, kära läsare, att nyspråket sedan lång tid tillbaka har funnits och frodats mitt ibland oss.

Den avskyvärda sk Du-reformen , med allt som den innebar och förde med sig, på 60-talet är det mest uppenbara beviset  — blattesvenskan och den s.k. ”förenklade svenskan för invandrare” två andra. Attacken från engelskan är ett annat allvarligt exempel på hur vårt urgamla undersköna modersmål nu undermineras utav utomsvenska usurperare.

Vad gäller Du-reformen så behöver vi ställa oss följande fråga: Varför drevs den igenom?

Svaret är att man genom att bli du med alla (tom med totalt okända personer, eller personer som man absolut inte ville ha att göra med (som tex våldsmän eller förbrytare)) lyckades bryta ner en barriär som skyddade vårt privatliv och vår personliga integritet.

Du-reformen var alltså en regelrätt attack på oss som privatpersoner och fria individer!

Alla som har sett gamla svenska filmer från åren innan Du-reformen inser omedelbart fördelen av att inte vara du med varenda person man träffar på gatan, bussen eller varthelst annars.

Speciellt illa har det blivit för våra kvinnor. De är nu långt mer utsatta. De bemöts inte längre med samma respekt som förr. Att bli tilltalad som fru eller fröken eller Ni  istället för som nu med det burdusa, rättframma och påträngande du, hade stora fördelar för det täcka könet, gammal som ung. Fru, fröken eller Ni gav våra kvinnor ett extra skydd mot alltför intimt och oönskat umgänge med främlingar.

Genom det ohedjade duandet har vi samtliga blivit avklädda. Vi kan likna det vid att bada vid havet: Innan duandet hade alla (i min liknelse) på stranden badkläder på sig och var respektabla, men efter duandet drogs igång är vi alla nu på en nudiststrand — helnakna.

Duandet hade således som funktion att göra oss än mer försvarslösa mot fienden (den kommunistiska sataniska bankgangsterkabalen och dess hejdukar (politikerna)), att avväpna oss, isolera oss, bryta ner familjeenheten och göra oss alla till kamrater (ett kommunistord) med varandra … så att man sedan utan större problem kan slå ihjäl oss hela bunten!

Kanske drog jag mitt resonemang till dess slutliga poäng en aning i förtid, men slutpoängen blir i sanning vårt öde … om inget drastiskt sker som reder upp härvan vi nu alla är intrasslade i. Kanske inser vi nu att det ohejdade duandet måste upphöra? Vi behöver återgå till den gamla tidens ideal … eller gå under.

Pride: en hyllning av omoraliskt leverne

Att man öppet nu på många platser i världen hyllar omoraliskt leverne i s.k. pridefestivaler är ett tidens tecken.

Jag skulle uppskatta att lite drygt 90 procent av alla svenskar inte finner dessa festivaler passande, en skara jag själv tillhör, och vad gäller invandrarnas syn på saken så är säkert siffran närmare 100 procent.

Problemet med dessa festivaler är att man nu offentligt i bästa stalinistiska anda måste vara med och applådera när människor som hyllar omoraliskt leverne tågar förbi.

Att opponera sig mot regimen kan nämligen sluta illa, för sådan är kommunismen : Vi är alla lika mycket värda och fan ta dig om du inte håller med om det!

Att Yttrandefriheten mer eller mindre är satt ur spel bevisas av detta räddhågsna förhållningssätt av den stora grå och normala (får man säga så?) massan.

Vi något äldre (som hade ämnet kristendom i skolan) har en något annan uppfattning om vad moral egentligen innebär, och kanske förstår folk nu lite bättre att PK-verktygets huvudsakliga uppgift är att attackera kristendomen och dess syn på homosexualitet?

Våra ägare hatar nämligen allt som kyrkan står för och vill av den anledningen bringa den och oss alla på fall, och tillvägagångsättet framför alla andra är ge oss en omoralisk och materialistisk livsyn så att vi kan leva ut alla våra sexuella lustar.

Och Gud och din gudomliga själ … har man kastat i soptunan, så att du inte ska få för dig att du är något annat än en liten obetydlig skit.

Min gamla mellanstadiefröken förklarade vid flera tillfällen att man inte ens skulle kyssa någon hur som helst, utan detta var något reserverat för den man tänkte gifta sig med. Vi skrattade åt hennes gammalmodighet då, men redan för många år sedan så insåg jag med sorg i hjärtat att min kära fröken hade rätt.

Hon och andra av hennes ädla sort är nu såklart i det närmaste borta från våra PK-skolor, och de få ädla av nyare årgångar som alltjämt där verkar är skrämda till tystnad — åtminstone i alla frågor som rör de eviga moraliska sanningarna. Ty ädla vill man icke längre att våra ungdomar skola bliva…