Etikettarkiv: Godtrogenhet

Om att inte vara godtrogen

Någon kanske undrar hur somliga kan påstå att månlandningen var en bluff, och det med all rätt : för hur kan det vara en bluff? Våra ledare påstår ju att månlandningen verkligen ägde rum … så då måste det ju även vara på detta vis? Att tro gott om våra ledare — d.v.s. personer som vi inte känner! — är att vara godtrogen. Att bara tro gott om någon är ofta att vara godtrogen, något som är ett tecken på att vara neddummad. Vi behöver inse att de enda vi kan och bör lita på är oss själva samt dem som förtjänat vårt förtroende — d.v.s. INTE våra ledare och andra företrädare från etablissemanget, eftersom vi vet att dessa ljuger till oss mer eller mindre non-stop.

När det nu gäller själva månlandningen så håller jag mig alltjämt öppen i frågan. Jag hoppas att det inte är en bluff, men bevisen mot att Neil Armstrong satte sin fot där är överväldigande. Det handlar i huvudsak om osannolikhet. Det är nämligen helt osannolikt att USA redan på 60 talet hade den teknik som krävdes för att utföra detta ytterst riskabla företag. Mellan 1969 och 1972 så lyckades hela sex rymdfarkoster landa där, och samtliga astronauter tog sig sedan även helskinnade tillbaka igen. Det hela är totalt osannolikt. Att man inte varit där sedan dess gör ju inte precis saken trovärdigare?

Alla som läser detta inlägg och nu anser att jag är galen borde fråga sig själva om de har spenderat några timmar på nätet för att själva kolla upp saken. Det troliga svaret är så klart att 99 procent av alla som skrattar åt mig inte har orkat kolla upp någonting. De är alltså övertygade om att jag har fel om något som de själva inte vet någonting om! Dessa figurer är totalt godtrogna samt totalt neddummade fåntrattar, s.k. NF, för de litar förbehållslöst på ledare som ljuger till oss alla varje gång de öppnar sina stora lögnaktiga munnar.

Mitt råd till er, kära läsare, är helt enkelt att kolla upp allting själva. För hur kan du ha en åsikt om något som du inte själv har kontrollerat? Lita inte på någon är mitt råd. Lögnerna som vi har gått på är snudd på ofattbara. Och kostnaderna för oss alla — för att ha blivit grundlurade av pudlarna! — är ofantliga. Vi håller nu t.ex. på att förlora vårt eget älskade hemland till en internationell bankelit av gangsters tusen gånger värre än något som någonsin skildrats i en amerikansk gangsterfilm! Vi har blivit totalt förda bakom ljuset av våra egna pudlar! Vi behöver sluta vara så förbannat godtrogna och istället börja tänka efter själva. Och vi bör göra detta omedelbart. För det är ont om tid.

Det inbilska etablissemanget

Jag tror inte på någonting förutom det jag för tillfället tror på. Men inte ens då är jag helt övertygad, utan lämnar alltid dörren på glänt så att nya alternativ kan ges möjlighet att komma in. Att ha kapitalt fel om något är inte en katastrof om man är villig att erkänna till sig själv att så verkligen var fallet, för man kan då gå vidare som en visare människa. Men att inbilskt fasthålla vid det som bevisligen är fel är självlurendrejeri.

Man kan även ha kapitalt fel p.g.a. godtrogenhet, och till den skaran tillhör de allra flesta av oss, och tyvärr så är inga mer godtrogna än de högsta hönsen av etablissemanget, och denna godtrogenhet sprider de sedan vidare ner genom leden. De högsta hönsen är nämligen de högst betalda hönsen, inte nödvändigvis i pengar, utan i ära. Det är i deras fall oerhört ärorikt att få tillhöra den nobla eliten, och av den anledningen stannar de kvar som överhöns, eftersom det får dem att må så väldans bra.

Övehönsens inbilskthet och godtrogenhet är deras stora problem, eftersom de inte är mottagliga för nya synvinklar och idéer. Att så verkligen är fallet känner alla dem av oss till som har haft göra med professorer och andra skriftlärda vid något av våra universitet eller högskolor, ty något mer inbilskt och verklighetsfrämmande kan inte återfinnas någon annanstans i vårt avlånga land. Tack och lov att någon uppfann pensionsåldern, annars så hade dessa stoppklossar och bakåtsträvare aldrig flyttat ut från sina kontor.

Den sanna forskningen har nu p.g.a. av dessa personer till stor del lämnat det getingbo som en akademisk tillvaro vid ett universitet så ofta är, och den drivs nu inte sällan vidare på ren entusiasm och välvilja helt under den sanne forskarens egen kontroll. Via nätet kan han sedan nå en betydligt större publik än vad det inskränkta etablissemanget med sin toppstyrning någonsin hade kunnat erbjuda honom.