Etikettarkiv: Hiroshima

Marx, Freud och Einstein: inga hjältar!

Läste någonstans för en tid sedan att det är tre personer man inte bör kritisera alltför ihärdigt om man vill göra sig en akademisk karriär : Karl Marx, Sigmund Freud och Albert Einstein. Att jag nu hävdar att samtliga dessa tre gjort oss alla ofantligt med skada innebär således att jag inte bör söka mig in vid något universitet.

Om vi tittar på Marx så var han under ungdomsåren en djupt from kristen yngling, något som f.ö. inte var ovanligt bland judar under 1800-talet. Faktum är att många judar på den tiden insåg att den judiska religionen från förr hade spelat ut sin roll, inte minst pga dess hatiska inställning till icke-judar, och av den anledningen betraktade man den protestantiska formen av kristendom som den naturliga ersättaren till och den logiska fortsättningen på den gamla vidskepelsen från ökenvandringstiden; och man såg även på Nya Testamentet som den religiösa texten för den nya tiden. Gamla Testamentet var föråldrat och passé och Talmud inget att ha.

Att många judar än idag känner på detta vis vet vi alla om, inte minst här i Sverige där flertalet judar från etablissemangets absoluta toppskikt, inte bara konverterat till Kristendomen, utan även blivit präster. De allra flesta judar är dock idag, precis som förr, ateister och sekularister.

Marx kristna livsyn var mao inget ovanligt alls. Flera andra kända kristna personer från den tiden hade judisk bakgrund, som tex Felix Mendelssohn-Bartholdy. Tyvärr så inträffade något sedan i Marx liv som fick honom att bryta totalt med allt vad Jesus Kristus kärlekslära hette, och han förvandlades istället till en hatisk upprormakare som enbart ville krossa all religion och all filosofi och allt annat som stod i hans väg för ett kommunistiskt paradis på jorden — i verkligheten dock ett helvete för alla levande varelser i människogestalt. Frukten av hans mörka värv fick vi sedan smaka under den bestialiska Ryska revolutionen 1917 — ett av vår civilisations mest nattsvarta ögonblick.

Om vi sedan går till Sigmund Freud, så var han den som drog igång pseudovetenskapen psykologi, och exakt hur mycket denna pseudovetenskap skadat oss alla genom åren är välbekant för alla som inte är neddummade fåntrattar. Läs mer om saken i inlägget jag publicerade igår : Psykologi = pseudovetenskap!  

Om vi sedan avslutningsvis synar den tredje boven i dramat i sömmarna, Albert Einstein, så kan vi till att börja med lyssna på den store serbiske vetenskapsmannen Nikola Tesla som hävdade att Einsteins s.k. relativitetsteorier inte alls var originella, utan redan hade tänkts fram hundrafemtio år tidigare av en landsman till Tesla : Ruder Boskovic. Einstein var således inte den som var först med att formulera fram denna teori, utan endast den som tog äran för andras arbete. Läs själva vad Tesla säger om saken (Wikipedia):

…the relativity theory, by the way, is much older than its present proponents. It was advanced over 200 years ago by my illustrious countryman Ruđer Bošković, the great philosopher, who, not withstanding other and multifold obligations, wrote a thousand volumes of excellent literature on a vast variety of subjects. Bošković dealt with relativity, including the so-called time-space continuum …

Men det värsta som Einstein var inblandad i var någonting helt annat. Han uppmanade nämligen den amerikanske presidenten F.D. Roosevelt att dra igång det sataniska atombombsprojektet, det s.k. Manhattan project — ett i sanning totalt omänskligt projekt och något som gjort att vi alla än idag står vid katastrofens rand, idag närmre än någonsin tidigare!

Och som vi alla vet så startar man inte ett projekt om man inte har för avsikt att få ut något av det, och när det gällde atombomben så var det man ville få ut … att förinta hela städer och döda alla som bodde där! I fallet med att framställa atombomber så var det dock som så att man inte riktigt kunde hålla tidsschemat: Kriget i Tyskland och Japan gick nämligen alltför bra! Tyskarna och japanerna hade f.ö. ansökt om fred, något som dock förvägrades dem av våra allierade hjältar, dessa kallblodiga mördare. Anledningen till förvägrandet av fred? Man ville testa ett par atombomber på dessa länders försvarslösa befolkningar först!Faktum!

Av denna anledning gick man inte med på fredsförslagen, utan man såg istället till att i Tysklands fall angripa landet från Italien för att sedan under stora kostnader i männsikoliv kämpa sig hela vägen norrut — över Alperna! — allt för att slösa tid så att Einsteins helvetesbomb skulle få tid att färdigställas och sedan hinna testas på ett par tyska städer! Faktum!

Tyvärr för de allierade och fränder så föll Tyskland trots alla försök att kriga så långsamt som möjligt, något som då inte längre gjorde det möjligt att pulverisera och totalförinta ett par tyska städer — då den brittiska och amerikanska allmänheten inte hade kunnat acceptera sådan utstuderad ondska från den egna militärmakten. Men som tur var för de atombombsbyggande monstren så fungerade taktiken man kört i Tyskland en aning lite bättre i Japan.

För där drog man ut på kriget till perfektion genom att använda sig av exakt samma taktik som man använt sig av mot tyskarna, dvs att kriga så långsamt som möjligt : genom att kämpa sig fram till det japanska fastlandet från ö … till ö … till ö … osv. — istället för att bara gå iland utanför Tokyo direkt! Det handlade således om en totalgalen taktik som kostade tusentals amerikanska soldater livet helt i onödan. Fast helt i onödan var det självfallet inte, åtminstone inte för monstren bakom helvetesbomben; för som vi alla vet så fick man det storstilade projektet i hamn till slut : Hiroshima, Nagasaki!

Vi inser nu i vilket fall som helst att varken Marx, Freud eller Einstein förtjänar att hyllas av oss eller av några andra människor under Gud, snarare tvärtom…

Robert Oppenheimer

När Robert Oppenheimer insåg vad han gjort så ångrade han sig bittert. Han var en bruten man, något vi själva kan se i klippet ovan. Även Albert Einstein var av samma anledning fylld av djupaste samvetskval. Tänk att ha den totala förintelsen av två stora städer på sitt samvete.

Hiroshima *

För snart 64 år sedan så fällde amerikanarna, på engelsk order (?), atombomben över Hiroshima, Japan. Att det här rör sig om det värsta enskilda krigsbrottet i mänsklighetens historia är bortom all diskussion, speciellt med tanke på att det var helt onödigt. Japanerna var redan besegrade. Så varför genomfördes bombningen? Än i dag är detta ett närmast tabubelagt ämne; i framtiden så kan det mycket väl bli förbjudet att ens ifrågasätta den officiella historien. I vilket fall som helst så kom så gott som alla inblandade att drabbas av samvetskval som plågade dem resten av livet.

Det råkade tex Oppenheimer (ledaren för hela projektet) ut för. Det råkade även en viss Albert Einstein (en av de starkast pådrivande krafterna bakom projektet) ut för. Båda männen ångrade bittert vad de hade gjort och man kan förstå varför: på några få sekunder förintades en hel stad, runt 100000 människor dog omedelbart. Tänk att ha det på sitt samvete. Okej, nu är det i alla fall över, kan man föreställa sig att de allierade måste ha tänkt efter Hiroshimas förintelse. Man ville lära Japsen en läxa efter allt de hade ställt till med, och det hade man nu gjort, men var det anledningen till att USA bombade sönder staden? Naturligtvis inte. Efter 3 år av hårt arbete att ta fram supervapnet ville man nu testa det på riktigt – på en riktig stad – på riktiga, levande människor.

Detta kan vi vara helt säkra på eftersom man redan bombat sönder bortåt 60 av Japans större städer; ett halvdussin hade man valt att inte bomba alls, bla Hiroshima och Nagasaki. Anledningen till att dessa städer sparats? Man ville se bomben i aktion på en helt oskadad stad. Det hela var således planerat flera år i förväg. ”En gång är ingen gång” sägs det ofta då man gjort ett misstag och ångrar det man gjort. Men som alla vet så var man inte nöjda med att bara testa 1 bomb, för 3 dagar efter det att den första atombomben hade förintat Hiroshima så var det dags igen. Denna gång var det Nagasakis (o)tur, och det är nu som det hela blir än mer intressant, eftersom den nya staden att utplånas inte var en vanlig japansk stad. Nagasaki var nämligen det kristna Japans huvudsäte. På ett ögonblick utrotades nu 2 tredjedelar alla kristna japaner. Och bomben släpptes (?) av kristna amerikaner!

Dresden 1945 *

1945_dresden

Idag är det på dagen 64 år sedan Winston Churchill begick en krigsförbrytelse av absolut värsta sort när han den 13 februari 1945 (när Tyskland i praktiken redan var besegrat) gav ordern att attackera den vackra tyska staden Dresden. Ett drygt tusental allierade bombplan släppte allt man hade över staden, som man visste var av litet strategiskt värde, och inget hot mot de allierade styrkornas marsch mot Berlin. Staden var vid tidpunkten till stor del befolkad av flyktingar, kanske så många som 500 000, mestadels kvinnor, barn och gamla.

Engelsmännes djävulska plan var att bomba sönder hela de centrala delarna av den historiska kulturstaden — ofta kallad det tyska Florens — och att bränna ner alla byggnader, och så många som möjligt av stadens invånare, i ett inferno av eld som man hade speciella bomber för att starta! Man hade alltså för avsikt att bränna ner staden … och alla dess invånare! Det rörde sig INTE om precisionsbombning av strategiskt viktiga mål för att vinna kriget! Det var istället en ren och skär terrorbombning av aldrig tidigare – eller senare – skådat slag!

Många kultiverade engelsmän var – och är än idag – fyllda av avsky för vad Churchill beordrade. Dresden är en skamfläck i Englands stolta historia som inte går att tvätta bort. Än idag så är Dresdenattacken en handling som förbryllar många historiker och Churchillkännare, och ett ämne som hans beundrare helst undviker att diskutera. Varför han lät det ske är alltjämt en gåta. Vissa har kallat det för Europas Hiroshima. Att titta på bilder av staden hur den såg ut före resp. efter (se bilden) attacken är inte roligt. Hur kunde de ”goda” engelsmännen göra något sådant? Antalet dödade är ännu en hett omdebatterad fråga — allt från 25000 till det tiodubbla … eller tom det tjugodubbla har nämnts! Ett slutgiltigt svar lär vi aldrig få? I vilket fall som helst så är det engelska krigsbrottet något som vi aldrig får glömma bort.