Etikettarkiv: Kvinnan

Hitler om kvinnan

Hitler

Om jag tänker för mig själv att en kvinna skall närvara i en rättegång, då måste jag säga, att om det handlade om en kvinna som står mig nära, och om jag föreställer mig att min mor alltjämt var vid liv, och var tvungen att sitta framför en mördare i domstolen och avge domen …

Aldrig, aldrig! Detta vill vi inte!

Jag vill heller inte att uniformerade kvinnliga poliser skall vandra omkring och tvingas springa efter odågor eller förbrytare. Detta är sådant som vi verkligen inte vill.

Då kommer de naturligtvis och säger prompt till mig : ”Ursäkta mig, men Ni släpper ju inte in dem i parlamentet heller.”

Givetvis, men blott på grund av min övertygelse om att parlamentet inte uppskattar det höga värdet hos kvinnan och höjer henne dithän, utan enbart kommer att förnedra henne. Jag har ju även tagit bort alla män från parlamentet.

Förr sa man ofta till mig : ”Tror Ni då inte att om Ni släppte in kvinnan i riksdagen så hade hon förädlat den?”

Jag har ju inget som helst intresse av att vare sig förädla riksdagen eller dess medlemmar, därför att ärad, adlad eller förädlad är allt enbart nonsens.

Framför allt var jag övertygad om, till exempel, att det dåvarande parlamentet inget annat var än en säck full av ruttna äpplen.

Nu kommer ni säga till mig : ”Det är därför Ni borde fylla upp det med färska!”

Nej. Jag föredrar att lämna de färska utomhus, så att inte även de blir ruttna. Det är bättre att låta det som är menat att dö, få dö.

När jag idag ser mig om i världen, så kommer hela tiden i vissa tidningar en viss typ av bild för min syn, nämligen — Ett kvinnoregemente i Sovjetunionen skjuter skarpt! eller — En kvinnobataljon i Spanien kastar handgranater! eller …

Allt jag har att säga till representanterna för denna typ av kvinnlig jämställdhet är att jag vore ingen man om jag hade varit kapabel att tolerera något sådant.

Jag har genomlevt kriget. Jag vet hur svårt det är. Jag vet hur många män som har fått sina nerver förstörda i det där kriget. Jag har ofta sett dem vandra tillbaka, dussin efter dussin, helt orkeslösa, stapplande, totalt sammanbrutna och krossade!

Bara själva tanken på att en flicka eller kvinna ska tvingas ta på sig denna oerhört tunga börda hade fått mig att förlora all respekt för de tyska männen. Antingen tar de på sig ansvaret själva för detta, eller så får de dra sig tillbaka.

Så länge som vi har friska och sunda män, något vi nationalsocialister kommer att se till, så kommer inga kvinnor i Tyskland att utbildas till vare sig skarpskyttar eller handgranatkastare.

För detta är inte en fråga om jämlikhet, snarare det omvända, samt en klar försämring av kvinnans rättigheter, eftersom krig är svårare för en kvinna att uthärda än det är för en man. För henne är det än mer fruktansvärt än det är för en man.

Jag skulle lika gärna kunna säga att vi i framtiden kommer att beväpna våra barn och därefter skicka dem rakt ut i kriget. Det kommer vi inte göra.

Vid sidan om detta så finns det framför våra ögon enorma möjligheter för kvinnan när det gäller olika typer av arbete, då kvinnan för oss alltid har varit den trognaste arbets- och livskamrat som mannen någonsin har haft.

Man säger ofta till mig : ”Ni vill ta bort kvinnan från arbetsmarknaden”

Jag vill bara ge henne möjligheten att kunna gifta sig och hjälpa henne med familj och barn, eftersom hon då, naturligtvis — och detta är min fulla övertygelse — kommer att gynna vårt folk och land.

För det är helt klart, och detta behöver ni förstå, att om jag hade en kvinnlig jurist framför mig, och det spelar ingen roll hur mycket hon har uträttat inom sitt gebit, samt en mamma till fem, sex eller sju barn bredvid henne, vilka samtliga var fullt friska och väl uppfostrade av henne, då hade jag velat säga följande : Från den eviga ståndpunkten av de eviga värderingarna hos vårt folk, så hade kvinnan som hade möjligheten att få barn och som har barn och som uppfostrat dessa, och därigenom givit vårt folk möjligheten att leva vidare i framtiden, uträttat mer.

Hon har gjort mer. Hon hjälpt oss alla att undvika vårt folks död.

— Adolf Hitler