Etikettarkiv: London

Godhjärtade hyllningar till påven

Hur någon kan kalla den ödmjuke gamle munken i bilden för en fiende till mänskligheten är inte bara hutlöst utan även ondskefullt. Titta på barnen i bilden (från London) och se där själv hur älskad Benedictus XVI är av alla som träffar honom och som känner till vem han är.

Ondskefulla protester mot påven

En liten skara extremister av alla de slag protesterade som bekant mot påven vid hans besök i London. De beslöjade figurerna i bilden, omöjligt att avgöra om de är kvinnor eller män, drog sitt strå till stacken.

Ökände extremateisten Richard Dawkins höll tal och inledde med att öppet kalla den 83 år gamle och djupt fromme lille munken Benedictus XVI (en man som mot sin egen vilja utnämndes till påve, och som bad om (men fick avslag) att få dra sig tillbaka till privatlivet redan för 10 år sedan!) … för en ”enemy of humanity!”

Hur kan en man som företräder Jesus Kristus kyrka och kärleksbudskap vara en fiende till mänskligheten? Ungefär som att säga samma sak om Jultomten. Att kalla den ödmjuke munken som vigt sitt liv till att tjäna Gud och mänskligheten för något sådant är som vi alla inser ett första klassens bedrägeri.

Ondskan som denne Dawkins och hans humanister, dessa kommunister, företräder är nu uppenbar för alla att se. De vill att vi ska bo i en modern version av Sovjetunionen (dvs ett land helt utan andlighet) där alla ska slava för staten som små myror, för att sedan när man inte orkar längre ges dödshjälp på samma vis som nu sker med gamla sjuka hundar…

EU-Parlamentet: en blåsning!

EU-Parlamentet är ännu lite känt av gemene man, men snart blir det annorlunda. Att denna jättelika konstruktion kommer att få stor vikt för oss framöver är nämligen sant. Och dess betydelse kommer att öka drastiskt.

Att parlamentet alltjämt håller så pass låg profil har dels att göra med att EU ännu saknar några medlemstater, vilka man inte vill avskräcka genom att redan nu visa upp sig i sin fulla kraft; och det har dels att göra med att parlamentet tar tid att etablera sig. Det är nämligen alltjämt under uppbyggnad, och kommer inte att börja närma sig sin fulla potential tills dess vi fått en EU-president: en post som Tony Blair tydligen är ute efter.

Om vi vill förstå vad detta parlament i framtiden kommer att se ut som, så kan vi vända blicken mot USA. Alla Europas nationer är, som vi vet, att likna vid de olika amerikanska delstaterna. De sköter den inhemska politiken, medan allt av vikt sköts av Washington (när det gäller politik), och New York (när det gäller ekonomi). Visserligen så är det Wall Street som i slutändan bestämmer över Washington, eftersom den som sköter bankväsendet är den som har den reella makten.

Vi inser då att Strasbourg och Bryssel inte kommer att bestämma särskilt mycket framöver. Dessa båda städer inhyser nämligen endast EUs politiker, och som vi vet sen gammalt så har våra politikerpudlar inte längre något att säga till om. Många har f.ö. kallat dagens politiker för det nya prästerskapet: de som delger befolkningen det nya evangeliet – Bankernas Evangelium.

Så om Strasbourg och Bryssel inte är våra nya huvudstäder, så måste ju huvudstaden ligga någon annanstans. Och det gör den, för den ligger i England och heter London. Kanske inser vi nu varför så många ryska oligarker slår sig ner där, och kanske inser vi nu varför mängder med andra utomeuropeiska miljardärer har bostäder i staden. De har inte flyttat dit pga av vädret.

Som jag skrev om tidigare så är EU-Parlamentet enbart ett tidsslöseri för våra politiker. Och så har det blivit av en anledning. Om man kan hålla politiker upptagna med politik, och präster upptagna med religiösa angelägenheter, så kan de verkliga ägarna ta itu med det verkliga arbetet: att via sina banker köpa upp allt som vi äger … för så lite som möjligt. Och pengar till att köpa upp det vi äger lånar man från oss: pengar som vi sedan dessutom får betala tillbaka … med ränta. Snacka om att vi har gått på en blåsning. Och värre kommer det att bli.

Mittenblocket: ett totalitärt system!

Alla de som tror att Mittenblocket är en svensk konstruktion gör klokt i att tänka om. EUs politiska avdelning är idag ingenting annat än ett enda stort Mittenblock, där vår lilla svenska gren enbart är … en liten svensk gren – av hela härligheten/skiten. Den viktigaste grenen – huvudgrenen faktiskt – är inte oväntat den engelska, och den har som bekant sitt högsäte i London.

 

Det underliga med det engelska Mittenblocket är att det består av 3 partier: de konservativa, de liberala, och det sk. arbetarpartiet ”Labour”. Detta mittenblock består dock till huvudsak av de konservativa och arbetarpartiet, eftersom det är dessa båda partier som står i ”opposition” till varandra. Liberalerna är en gammal kvarleva från förr, som bara hänger med av nostalgiskäl. Antagligen så plockas de snart bort? Men hur det än är med den saken så för man där, precis som här, en gemensam – och skurkaktig – mittenpolitik.

 

Hur Mittenblocket fungerar i praktiken? Låt mig ge er ett typiskt exempel från England: tillbyggnaden av Heathrows flygplats. Gordon Browns Labour har godkänt förslaget om att bygga en ny landningsbana där. ”Oppositionspartiet”, de konservativa, har däremot lovat att riva upp förslaget om de vinner nästa val. Så långt allt väl.

 

Men poängen är att om de konservativa vinner nästa val så kommer planerna för bygget att vara så långt gångna att man inte längre kan ändra på beslutet. Det kommer därför inte heller att ske. Och detta vet man om idag … på båda sidorna!

 

Vad vi har här är mao ett typiskt verk av Mittenblocket. Vi har blivit grundlurade av våra egna politiker, för precis så här går det till även hemma hos oss. När ena sidan vill driva igenom något, så underlåter den andra sidan att handla. De arbetar i tandem med varandra! Högersidan och vänstersidan är två halvor av … samma block!

 

Så vad betyder detta? Det betyder att vi idag, i Sverige och EU, inte lever i något annat än ett totalitärt samhälle där vi inte längre har möjlighet att påverka vår egen framtid, åtminstone inte när det gäller frågor som är av betydelse för EU.

Den nya Engelska sjukan *

Hörde på nyheterna för en tid sedan om någon som knivdödats på en av Londons gator. Visst är det trist, men folk blir faktiskt knivdödade över hela världen varje dag. Varför ska ett knivmord som händer i England omnämnas i våra nyhetssändningar? Har vi inte tillräckligt med elände själva att rapportera om? Vi har ju nästan 20000 hemlösa som vandrar omkring på våra gator, och ett sådant skandalöst faktum borde det rapporteras om varje dag — så att politikerna blir tvungna att göra något åt saken.

 

Men nej, istället för att göra sitt jobb så väljer man på nyhetsredaktionerna (på vems order?) att läsa på nätet om vad man diskuterar i London. Varför just London? Varför inte läsa om vad som händer i Paris, eller Berlin, eller Rom, eller Madrid, eller någon annan storstad? Jag slår vad om att någon blev knivdödad i en av de städerna också häromdagen?

 

Svaret på gåtan är att vi här i Sverige, och det flesta andra Nordeuropeiska länder, är sjuka. Vi lider av en djup psykos kallad ”Englands-fascination”. Vi vet allt om vad engelsmännen pysslar med, men de — och det kan komma som en överraskning för många av er — vet inget om oss. De är nämligen totalt ointresserade av allt som händer här.

 

Endast ett par gånger om året omnämns Sverige i en engelsk nyhetssändning. Och då har det hänt någonting viktigt här, eller åtminstone något intressant: som tex att en engelsman har fått ett nobelpris. Men inte ens det är en särskilt stor nyhet. Att Doris Lessing fick priset härom året gick den stora allmänheten förbi. Inte ens författarinnan själv var särskilt glad. Engelsmännen har vidare ingen som helst aning om vad vår statsminister heter.

 

Att vi har en kung kanske någon känner till, men vad han heter eller hur han ser ut vet enbart de engelsmän som är intresserade av sitt eget kungahus och kan ha råkat se en gammal bild, i någon dammig gammal bok, på prins Charles och vår egen kung. Så vad jag försöker säga är följande: om någon skulle bli skjuten i centrala Stockholm så hade ingen rapport om saken skett i London. Inte ens om 2 eller 3 personer hade blivit skjutna hade man omnämnt det hela, såvida man inte hade total nyhetstorka just den dagen.

 

Handen på hjärtat: Vi vet alla om att vi lider av den här sjukdomen. Vi vet också vad vi måste göra för att bli friska igen. Vi behöver bara vända bort blicken från öriket och dess interna små problem. Det är inte så lätt som det låter, eftersom den engelska kulturen har omringat oss på alla sidor — även i vårt eget hemland, via TV, film, musik osv. Det ruskiga är att engelsk kultur bara kan existera här hos oss på bekostnad av vår egen svenska kultur.

 

Vi har således insjuknat i den nya ”Engelska sjukan”. Men vi vet inte varför vi har blivit sjuka, och vad som ligger bakom sjukdomen, eller vad den kommer att leda till om vi inte får hjälp. Kanske berättar jag det för er, kära läsare, en vacker dag. I vilket fall som helst så är vi här — i Sverige idag —- i akut behov av terapi och/eller medicin. När det gäller medicin rekomenderas svenskt öl eller franskt rödvin, och absolut inget från läkemedelsindustrin, eller något från England.