Etikettarkiv: Oligarki

Oligarker och politiska dynastier *

Såg en bild idag på den nya ledaren av Pakistan. Hans fru blev skjuten, och i väntan på att deras tonårsson skall ta över så har han själv nu tagit hand om rodret. Ska det föreställa demokrati? Det hela påminner mig om oligarki, eftersom en familj nu styr över nära 200 miljoner invånare. Hur kan detta ske? Enkelt: Familjen får leda landet så länge som den gör som bankgangstermördarna — de verkliga härskarna — går med på det. Tyskarna testade tex samma teknik i Norge med en viss Vidkun Quisling. Lika illa är det i Indien där Ghandi-familjen än i dag har mer makt än vad som är hälsosamt för invånarna i landet. Vad vi bevittnar i de ”före detta” ”brittiska” kolonierna är inget annat än feodalvälde, där ”britterna” än i dag styr genom inhemska medhjälpare.

Tittar vi sedan åt väster så ser vi en lika oroande tendens i Washington, där Bush- och Clinton-familjerna har styrt tillsammans i snart 30 år. Reagan var (likt Obama idag) bara en frontfigur, medan den verklige presidenten var George Bush sr. Det lustiga i fallet Reagan är att han tydligen var så långt från högerpolitiken som man kan komma i USA. Han kallades allmänt för ”Red Ronnie” pga av sin politiska åskådning, som alltså låg åt vänster. Så hur kunde han bli republikansk president?

För att kunna besvara den frågan så får man antagligen ta konspirationsteorier till hjälp. Här är en som är rätt så kul, kanske är den tom sann, många tror det: Som tack för all hjälp som Washington fått av Hollywood genom åren, bla med filminspelningarna vid Apollo-uppskjutningarna vid Cape Canaveral, så gjorde man en f.d. B-skådespelare till president! För övrigt så kan också nämnas att inga resurser sparades vid filmandet av raketuppskjutningarna, och hela jippot var ett välregisserat och välorkestrerat drama som höll Hollywood sysselsatt och världen trollbunden under lång tid.

Slutligen så får vi kanske fråga oss själva om samma sak — när det gäller politiska dynastier — kan komma att ske här hemma hos oss? Kan kända politiska namn från förr komma att göra entré på nytt i Riksdagen? Det är inte omöjligt och kan komma att ske redan om några få år. Tänk bara om något av barnen till Sahlin eller Bildt, eller någon annan höjdare från förr, plötsligt skulle bli partiledare. Hur hade vi reagerat? Om/när så sker så är vi i vilket fall som helst mycket illa ute, för vi kan då vara säkra på att vårt hemland har förvandlats till en oligarki, vilket betyder att nästa steg — tyranni — inte är långt borta. I vilket fall som helst så är den svenska … eller rättare sagt den europeiska (EU) polisstaten snart här, slit den då med hälsan!

Sverige under attack! *

eu-fyr

 

Många här i vårt avlånga land är kanske inte medvetna om att Sverige nu är utsatt för en attack. Vi är nämligen det. Sverige, liksom världens alla övriga länder, håller sakta men säkert på att utplånas. Inom en mycket snar framtid så kommer vårt hemland att ha förvandlats till en liten och obetydlig  gränsprovins i ett globalt supersamhälle. Så vad då då, hör jag någon säga, en värld utan gränser är väl bara bra?

 

Låt mig förklara: Tanken på en enad värld låter bra för ett otränat öra, men för den som har läst lite historia och inser hur framgångsrika företag fungerar — och hur hänsynslösa de är (ett företag arbetar enbart för sina ägare, inte för sina kunder eller anställda eller hemländer) — så är läget allt annat än angenämt, speciellt när man vet vilka som driver den globala tanken framåt.

 

Så vilka är det då som styr och ställer bakom kulisserna? Svar: ägarna till världens alla stora företag och banker Men ägarna är inte dem vi tror, för världens officiellt rikaste personers samlade tillgångar är endast kaffepengar för de verkliga osynliga ägarna: Ty de äga nämligen allt! — även tillgångarna som de officiellt rikaste personerna äger!

 

Och inte nog med det: De äger i praktiken även alla världens länder samt deras invånare, dvs du och jag och våra barn. Vi är inget annat än deras slavar … men vi är inte medvetna om det. Och som alla vet så har slavar så gott som inga rättigheter alls. Vi har blivit förrådda av våra egna politiker och deras chefer, vilka alla har svenska pass och beter sig som svenskar … men är globalister/internationalister i hjärtat, dvs icke-patrioter, dvs de hatar Sverige!.

 

Att en mångmiljardförmögenhet kan anförtros till en eller ett fåtal personer är uteslutet. I finansvärlden gäller enbart att äta eller att ätas. Den som är blödig eller har ett samvete kan inte uppnå någonting — åtminstone inte ensam — och kommer att plockas bort. Många har liknat våra verkliga ägare till maffiafamiljer, vilka nu har delat upp världen sinsemellan.

 

Ägarna lär inte vara särskilt många — ett par tusen allt som allt, om man räknar in deras familjer och närmaste associerade. När vi gick med i EU så gav vi frivilligt bort vårt land, och oss själva, till gangsters av aldrig tidigare skådat slag. Men vi blev lurade därtill av våra korrupta politiker och deras chefer, vilka alla utan undantag är … landsförrädare…

Vikten av respekt *

Alla som är för homoäktenskap bör respektera dem som är emot : man är inte en bandit för att man inte tycker om det. Alla som vill ha fria aborter bör respektera dem som är emot : att värna om livet i alla dess former är inget brott. Alla som är för dödshjälp bör respektera dem som är emot. Alla som är för att vi ska ta emot flyktingar bör respektera dem som är emot. Alla som är för dödsstraff bör även de respektera dem som är emot. osv. osv.

Åsikterna i flera av våra hetast debatterade frågor är som vi alla vet många och ofta diametralt olika varandra, vilket medför att man aldrig kan få dem på andra sidan att ändra sig vad man än tar sig för. Men det betyder inte att ena sidan nödvändigtvis har fel. Ofta är frågorna helt enkelt olösliga, då det finns mycket starka argument såväl för som emot.

Att då fortsätta käbbla för sin egen ”rätta” åsikt är meningslöst, och det enda som återstår är istället att tacka för sig och lämna vederbörande och hans åsikter ifred. Vi måste därför respektera den andres rätt att hysa sin egen uppfattning, för vad det i slutändan alltid handlar om är respekt. Vi som medborgare förtjänar det, och det vi förtjänar, förtjänas vidare av oss att ges till dem som är av annan åsikt än den vi själva hyser. Att bli visad respekt för sin åsikt är vår rättighet, åtminstone så länge som vi är normalt funtade individer. Att då påtvinga någon ens egen åsikt är en form av tyranni.

Vilka är det som påtvingar folk saker som den stora majoriteten av oss är emot? Staten? Betyder det att vi lever i en tyranni? Nej, så illa är det inte — än. För som jag tidigare berättat så lever vi i för närvarande i ett övergångssamhälle, en oligarki/pöbelvälde-stat. Och det är inte bra — långt därifrån. Det kan nästan inte vara värre. Men vi som folk har blivit avtrubbade, och vi har nästan förlorat förmågan att se eländet längre. Faktum är att vi knappast har haft det värre någonsin än hur vi nu har det. Samtidigt så kan man även fråga sig om vi någonsin har haft det bättre? Det troliga svaret är att vi har haft det bättre, men att det troligen var i förhistorisk tid, när vi levde som fria individer nära naturen och i harmoni med den. Det var alltså rätt så länge sedan.

Vi har mao alltid haft det lika illa. Kanske är detta anledningen till att vi klarar av att bära alla våra svårigheter och bekymmer med sådant hedervärt jämnmod? Vi är helt enkelt vana vid det, eftersom vi inte känner till något annat sätt att leva på? Det interna käbblet mellan olika falanger är ljuv musik för våra ägare, då de älskar när pöbeln bråkar sinsemellan, då det är det bästa de vet, då det då blir så himla mycket lättare för dem att driva oss dit man vill då. Men genom att visa varandra lite respekt, så beter vi oss som de människor vi en gång var — som de människor som var kapabla att leva i harmoni med naturen och med varandra.

Ägande utan gränser: orsaken till katastrofen! *

gd6820672www-6628 

Det gränslösa ägandet är anledningen till att vi nu befinner oss i en kris av aldrig tidigare skådat slag. Förr i tiden när varje enskilt land även var en suverän stat så kunde inte utländska intressen köpa upp det som tillhörde oss, som tillhörde Sverige, åtminstone inte utan kungens, adelns eller riksdagens tillåtelse; och det privilegiet tilldelades inte främmande makter hur som helst. Nu däremot så kan vem som helst från var som helst komma hit – eller till vilket annat land som helst – och köpa upp så gott som vad som helst.

  

Vårt land har blivit sålt på auktion och vi, dess invånare, har sålts ut vi med. Om något kan köpas och säljas så är det en egendom, om människor kan köpas och säljas så är de slavar. Faktum. Vi är nu att likna vid slavarna i bilden? Hur har det gått till? Svar: Vi har blivit förrådda av våra egna och är nu i allt, förutom själva namnet, slavar.

 

Den som inte tror att så är fallet kan ju fråga sig själv hur det kan komma sig att fotbollspelare kan köpas och säljas hej vilt. Anledningen därtill är att de är värdefulla slavar, och de tillåts därför inte att byta klubb vind för våg. Tänk bara på alla problem som vår landslagsmålvakt Andreas Isaksson hade för något år sedan. Han ville ju inget hellre än att lämna Manchester City, men tvingades trots det att stanna kvar.

 

Vi är således slavar, men vet inte om det. Alla värdefulla medlemmar av vårt samhälle har skrivna kontrakt; en skivartist kan tex inte byta skivbolag om kontraktet säger annorlunda. En övergång till annat skivbolag innebär för det mesta att pengar byter ägare. Om vi enbart var slavar som ägdes av våra egna – vår kung eller våra politiker – så hade det inte varit så illa, förutsatt att våra ägare var patrioter och älskade sitt hemland.

 

Tyvärr, så är det inte på det viset. Vi ägs nu till stor del av utländska intressen vilka – och detta behöver jag naturligtvis inte ens tillägga, men gör det ändå – INTE älskar vare sig Sverige eller dess invånare – dvs oss. Det enda de älskar är sig själva och sin investering, och kom då ihåg att om du har en investering så vill du ha en avkastning.

Vilka ägarna är? Våra ägare är inga andra än de mestadels osynliga ägarna till den internationella storfinansen, inklusive alla världens centralbanker. Vi är mao väldigt illa ute, eftersom våra ägare, som alla säkert förstår, har obegränsade resurser. De har dessutom inget som helst samvete. De är mao suveräna businessmän. Precis som det ska vara?

Demokrati är en illusion? *

parthenon_from_south

Redan de gamla grekerna (ursäkta klyschan) visste att demokrati var av ondo och kunde missbrukas å det grövsta. Låt mig ge er ett litet trivialt exempel: Om 51 procent av medborgarna i ett land röstar för att avrätta de övriga 49 procenten av befolkningen, så har de 49 procenten inget lagligt skydd att undgå avrättning. Som ni nu kan förstå så är demokrati alldeles för farligt för att någonsin användas i praktiken. Så vad betyder detta? Jo, det betyder att vi inte har demokrati i det här landet och heller aldrig har haft det.

Allt vi har haft har varit namnet demokrati och illusionen av att ha levt i en demokrati. Även de gamla grekerna levde i illusionen av att leva i en demokrati. Faktum är att för de gamla grekerna så var demokrati och pöbelvälde i princip samma sak. De hade istället något som kallas timokrati, en form av demokrati där endast de som hade en viss förmögenhet fick vara med och bestämma. Kvinnor, slavar och barn hade såklart inget att säga till om. Vad vi idag har här i Sverige är en form av timokrati/aristokrati som tyvärr nu till stora delar nu har övergått till sina avarter – pöbelvälde/oligarki. Skillnaden mellan de båda styrelseskicken? Timokrati och aristokrati är när vi är ledda av goda ledare; pöbelvälde och oligarki är när våra ledare är onda.

 

Men vi har ju rösträtt? Det är ju något som hör demokratier till? Lyssna nu: att du, en liten och obetydlig medborgare, går och röstar betyder ingenting. Till att börja med så är det ju ingen skillnad mellan blocken: vem som vinner spelar ingen roll. Det hela är bara ett enda stort slöseri med tid för alla inblandade – och en del av illusionen av att leva i en ”demokrati”. Tom politikerna är trötta på röstandet, eftersom de blir så intensivt exponerade av oss. Det är anledningen till att vi nu bara gör det vart fjärde år. Snart kanske det blir vart femte, sen vart sjätte – och sen efter det? … ja, då slutar man kanske med röstandet helt och hållet?