Etikettarkiv: Respekt

Solstorm

För en tid sedan såg jag en film, Solstorm, och blev inte imponerad. För som så ofta nuförtiden så framtställs kristna på film som egocentriska sadistiska psykopater.

Handlingen utspelade sig i ett midvinterkallt och mörkt Kiruna, och flera mord begicks av medlemmarna av den kristna sekt det handlade om, men man fick även in en annan viktig vinkling på de kristna : flera av dem var sexgalningar, varav en en praktiserande pedofil.

Och vad gällde pappan till en av huvudpersonerna, en av den kristna sektens äldste (Krister Henriksson), så var han totalt känslokall och beräknande. Och mamman var ett viljelöst offer som blint lydde sin man i allt. Bra anti-kristen propaganda m.a.o..

Att den sk ”hjältinnan” i filmen, en f.d. sektmedlem som nu kommit på ”bättre” tankar, öppet hyllade abort och svartmålade alla som ansåg annorlunda visar bara vilken satanisk propaganda det hela handlar om.

Ingen hade väl idag spelat in en film där religiösa judar betedde sig på detta vis? Där de mördade, stal, intrigerade och t.o.m. våldtog småbarn i synagogan? Men kristna är det helt ok att svartmåla.

Att sedan bonnierägda SF och nära kumpanerna TV4 var inblandade gör dock att man fattar varför Solstorm (i bokform även utgiven av bonniers) blev inspelad? Det är ganska så uppenbart att ägarna till dessa båda koncerner hatar Kristendomen och vill den illa.

Sanna kristna hade nämligen ALDRIG befattat sig med denna typ av anti-kristen verksamhet. För anti-kristen verksamhet är samtliga stora företags huvudsyssla numera, vid sidan om att tjäna pengar så klart.

Kristendomen är under attack, och nu allmänt lovligt byte. Jaktsäsongen pågår dessutom året runt — och som vi nu vet är hetsjakten sponsrad av bonnierfamiljen och dess anti-kristna anhängare.

Att dessa attacker nu sker på detta aggressiva vis hänger intimt ihop med den avancerade hjärntvättning vi alla fått utstå alltsedan dagis — dagis, dessa pk-kontrollerade kommunistkooperativ.

Vi har blivit hjärntvätttade till att hata vår egen svenska religion — Kristendomen! — och dess tillhörande djupa filosofi och kärleksbudskap!

Kloka småbarnsföräldrar väljer dock att jobba deltid och själva sköta barnpassningen — ett val väl värt vår respekt, och något som ger oss visst hopp inför framtiden.

Och vad gäller äckliga anti-kristna oligarkfamiljen bonniers så är det nu hög tid att svenskarna tar ifrån den dess oheliga makt över oss och alla andra sanna kristna. Dess anti-kristna propaganda måste nu hindras vidare spridning.

Borde vi respektera våra politiker? *

Frågan i rubriken kan tyckas en aning egendomlig, men om man funderar över saken en smula så inser man snart att de enda personer som förtjänar vår respekt här i världen är dem som har gjort sig förtjänt av det. Vi kan således konstatera att med ett land som för närvarande befinner i kaos, så kan inte våra ledare (de som är skyldiga till kaoset) förtjäna ens ett litet uns av vår respekt. Att därför påtala detta för dem i hårda ordalag är månhända de ända de förtjänar. De har bringat hemlandet på knä, och som svensk medborgare anser jag det inte bara vara min rättighet att kritisera dem, utan även min skyldighet att göra så.

 

Att använda hårda ord mot dem är även det något jag har all rätt att göra, då jag bekostar deras vidare förehavanden. Om jag betalar för en tjänst så är det jag som bestämmer, inte dem jag betalat pengar till för att utföra tjänsten. Det är av den anledningen min rättighet att kalla dem för banditer precis hur mycket jag vill, för de ska inse att varje svensk medborgare har rätt att kalla dem för banditer precis hur mycket de vill — så det får dessa skurkar ta.

Om dessa banditer inte tycker om att bli kallade för banditer, så föreslår jag att de byter jobb. Om dessa banditer inte tycker om att bli kallade för banditer, men inte vill byta jobb, utan istället funderar på att göra något åt saken – något jag tror banditerna överväger att göra – så är vi synnerligen illa ute. Yttandefriheten är redan allvarligt attackerad av Mittenblocket, men hur lång tid det kommer att ta för dessa banditer att helt sätta den ur spel är upp till oss. Om vi låter politikerna fortsätta köra med oss så kommer det att gå fortare än vi anar.

Den svenska polisstaten är under konstruktion, och arbetet fortskrider helt enligt planen … kanske tom lite bättre än väntat? Visst låter det helt underbart? Tänk vad säkra vi då kommer att bli? Alla som läser detta inlägg, och inte inser hur illa ute vi är, anser jag f.ö. mig ha rätt att kalla för dumma får. Så är du ett dumt får … eller en självtänkande människa?

Vikten av respekt *

Alla som är för homoäktenskap bör respektera dem som är emot : man är inte en bandit för att man inte tycker om det. Alla som vill ha fria aborter bör respektera dem som är emot : att värna om livet i alla dess former är inget brott. Alla som är för dödshjälp bör respektera dem som är emot. Alla som är för att vi ska ta emot flyktingar bör respektera dem som är emot. Alla som är för dödsstraff bör även de respektera dem som är emot. osv. osv.

Åsikterna i flera av våra hetast debatterade frågor är som vi alla vet många och ofta diametralt olika varandra, vilket medför att man aldrig kan få dem på andra sidan att ändra sig vad man än tar sig för. Men det betyder inte att ena sidan nödvändigtvis har fel. Ofta är frågorna helt enkelt olösliga, då det finns mycket starka argument såväl för som emot.

Att då fortsätta käbbla för sin egen ”rätta” åsikt är meningslöst, och det enda som återstår är istället att tacka för sig och lämna vederbörande och hans åsikter ifred. Vi måste därför respektera den andres rätt att hysa sin egen uppfattning, för vad det i slutändan alltid handlar om är respekt. Vi som medborgare förtjänar det, och det vi förtjänar, förtjänas vidare av oss att ges till dem som är av annan åsikt än den vi själva hyser. Att bli visad respekt för sin åsikt är vår rättighet, åtminstone så länge som vi är normalt funtade individer. Att då påtvinga någon ens egen åsikt är en form av tyranni.

Vilka är det som påtvingar folk saker som den stora majoriteten av oss är emot? Staten? Betyder det att vi lever i en tyranni? Nej, så illa är det inte — än. För som jag tidigare berättat så lever vi i för närvarande i ett övergångssamhälle, en oligarki/pöbelvälde-stat. Och det är inte bra — långt därifrån. Det kan nästan inte vara värre. Men vi som folk har blivit avtrubbade, och vi har nästan förlorat förmågan att se eländet längre. Faktum är att vi knappast har haft det värre någonsin än hur vi nu har det. Samtidigt så kan man även fråga sig om vi någonsin har haft det bättre? Det troliga svaret är att vi har haft det bättre, men att det troligen var i förhistorisk tid, när vi levde som fria individer nära naturen och i harmoni med den. Det var alltså rätt så länge sedan.

Vi har mao alltid haft det lika illa. Kanske är detta anledningen till att vi klarar av att bära alla våra svårigheter och bekymmer med sådant hedervärt jämnmod? Vi är helt enkelt vana vid det, eftersom vi inte känner till något annat sätt att leva på? Det interna käbblet mellan olika falanger är ljuv musik för våra ägare, då de älskar när pöbeln bråkar sinsemellan, då det är det bästa de vet, då det då blir så himla mycket lättare för dem att driva oss dit man vill då. Men genom att visa varandra lite respekt, så beter vi oss som de människor vi en gång var — som de människor som var kapabla att leva i harmoni med naturen och med varandra.