Etikettarkiv: Själ

Pride: en hyllning av omoraliskt leverne

Att man öppet nu på många platser i världen hyllar omoraliskt leverne i s.k. pridefestivaler är ett tidens tecken.

Jag skulle uppskatta att lite drygt 90 procent av alla svenskar inte finner dessa festivaler passande, en skara jag själv tillhör, och vad gäller invandrarnas syn på saken så är säkert siffran närmare 100 procent.

Problemet med dessa festivaler är att man nu offentligt i bästa stalinistiska anda måste vara med och applådera när människor som hyllar omoraliskt leverne tågar förbi.

Att opponera sig mot regimen kan nämligen sluta illa, för sådan är kommunismen : Vi är alla lika mycket värda och fan ta dig om du inte håller med om det!

Att Yttrandefriheten mer eller mindre är satt ur spel bevisas av detta räddhågsna förhållningssätt av den stora grå och normala (får man säga så?) massan.

Vi något äldre (som hade ämnet kristendom i skolan) har en något annan uppfattning om vad moral egentligen innebär, och kanske förstår folk nu lite bättre att PK-verktygets huvudsakliga uppgift är att attackera kristendomen och dess syn på homosexualitet?

Våra ägare hatar nämligen allt som kyrkan står för och vill av den anledningen bringa den och oss alla på fall, och tillvägagångsättet framför alla andra är ge oss en omoralisk och materialistisk livsyn så att vi kan leva ut alla våra sexuella lustar.

Och Gud och din gudomliga själ … har man kastat i soptunan, så att du inte ska få för dig att du är något annat än en liten obetydlig skit.

Min gamla mellanstadiefröken förklarade vid flera tillfällen att man inte ens skulle kyssa någon hur som helst, utan detta var något reserverat för den man tänkte gifta sig med. Vi skrattade åt hennes gammalmodighet då, men redan för många år sedan så insåg jag med sorg i hjärtat att min kära fröken hade rätt.

Hon och andra av hennes ädla sort är nu såklart i det närmaste borta från våra PK-skolor, och de få ädla av nyare årgångar som alltjämt där verkar är skrämda till tystnad — åtminstone i alla frågor som rör de eviga moraliska sanningarna. Ty ädla vill man icke längre att våra ungdomar skola bliva…

Dehumanisering och vikten av dygdigt leverne

Då vi nu idag i Sverige och den övriga världen lever i synnerligen mörka tider, olika något som tidigare av oss människor upplevts, så är det av största vikt att vi motverkar den dehumaniseringsprocess av oss alla som nu pågår : en process som är sanktionerad av våra ägare och som därefter verkställs av deras underhuggare — politikerna! Denna ondskefulla process har ett syfte : att göra oss mer lika djuren.

Som människodjur blir vi lättare att kontrollera, eftersom vi då föredrar djuriska nöjen framför mänskliga dygder. Istället för att höja vår blick mot idéernas sfär, så vänder vi blicken mot ett lägre djuriskt tillstånd. Allt för att underlätta för den internationella bankeliten att driva igenom sina storslagna planer.

Som människodjur förlorar vi snart kapaciteten till kritiskt tänkande, eftersom vi då enbart styrs av våra instinkter — precis som djuren. Och på denna låga nivå accepterar vi allt som våra pudlar hittar på — med glädje dessutom; och inte nog med det, vi uppfylls av vrede mot alla som tar den motsatta ståndpunkten gentemot oss och pudelideologin. Vi försvarar då vår egen förslavning och våra förslavare.

Urgamla blodsriter har nu återintroducerats och accepterats av vårt degenererade sinnelag : riter som abort, hjärtbyten och dödshjälp. På bästa aztekvis sliter man nu hjärtan ur levande kroppar för att därefter operera in dem i någon annan. Våra läkare har nu rätt att döda och ge liv allt efter eget tycke. Frågan är om vi har rätt att överleva till varje pris?

USA:s fruktansvärda abortkliniker, där barn mördas ända upp till åttonde månaden av hänsynslösa och profithungriga läkare, får en att börja undra vart vi nu alla är på väg. Hur många av oss har insett att vi är på väg åt fel håll — med stormsteg dessutom? Den Hippokratiska Eden är nu i allt väsentligt glömd.

Introduceringen av analsex i heterosexuella förhållanden är ett annat vedervärdigt påhitt av våra ägare, och något som går emot allt som våra gamla religiösa och filosofiska värderingar står för. Detta odygdiga påfund har för avsikt att föra ner oss på en så låg nivå att vi därefter gladeligen kommer att acceptera incest, barnsex samt djursex. Den mänskliga förnedringen är då total.

Vad man hoppas uppnå genom att föra oss ner på en djurisk nivå är följande : kunna behandla oss som den boskap vi då är! Det finns nämligen olika lagar för människor och djur. Djuren har som vi alla vet inget värde. Enligt kyrkan har de inte ens någon själ. Som djurmännniskor blir vi således själlös boskap utan några som helst rättigheter och utan större värde annat än som just boskap.

Vägen ur denna fälla man gillrat för oss är att börja leva dygdigare, något som inte behöver hänga ihop med religiöst leverne. För som vi alla vet så räcker det inte att ropa ut Guds namn : vad det handlar om är att göra det rätta. Vi vet alla inombords vad som är rätt och vad som är fel — så länge som vi lyssnar inåt och vågar lita på oss själva, vill säga, istället för som nu på egocentriska och odygdiga pudlar vilka överlag vill bringa oss alla på fall…