Etikettarkiv: Staten

Min syn på läget

Min personliga syn på läget är som följer : Vi är nu i händerna på en synnerligen ondskefull organisation av bankgangsters, tillhörande en och samma sekt, vilka ha för avsikt att krossa alla världens fria nationer samt ta ifrån oss alla all vår frihet — och med all vår frihet, så menar jag precis allt det lilla som ännu återstår av den.

Nationen måste krossas!

Man har vidare för avsikt att krossa familjen, eftersom den är en nation i miniatyr — ett slags hemligt sällskap dit staten idag inte har tillträde. Som vi då inser så vill staten inte att vi ska kunna existera … utan att de har full vetskap samt kontroll över vad vi pysslar med!

Familjen måste krossas!

När man uppnått detta så har man individen isolerad och försvarslös. Och det är då man på riktigt kan börja ha kul med oss. Man har nämligen för avsikt att införa en ny form av totalitär kollektivism, som kommer att råda över en enad värld — en värld där en ensam individ är värd ungefär lika mycket som ett ruttet lingon.

Du är ingenting värd!

Individen måste krossas!

Det är en värld där vi inga rättigheter har alls, då vi tillhör staten totalt. Och när det gäller denna stat, som då drivs likt ett företag, så kommer de personer som inte längre behövs … att lämna skutan, för allas bästa så klart. För precis som alla företag avskedar dem som inte längre behövs, så kommer överflödiga människor att plockas bort — utan diskussion eller pardon.

Vägen man tar oss till denna plats är bl.a. genom att bestialisera oss så mycket som det bara går, för ju mer lika djuren vi blir, desto lättare kan man börja behandla oss som boskap. Våra ägare ser på oss som boskap! — något vi alla gör klokt i att inse. Kanske folk nu även inser varför vi hela tiden matas med allt grövre former av våld och porr — från allt yngre ålder! — samtidigt som man vill vända oss bort från allt andligt, alla höga ideal och moraliska sanningar?

Energibluffen *

Visst var det bra att vi öppnade energimarknaden, för då blev det ju lite konkurrens mellan leverantörerna vilket då garanterat skulle få ner priset på våra räkningar. För det var ju så det var tänkt. Men vad få har insett är följande: det hela var bara en enda stor jättebluff.

Saken är nämligen den att när våra energiföretag inte längre ägs av staten, så får det automatiskt till följd att priserna går upp – ända tills dess att de når smärtgränsen. Över den kan de inte gå – tyvärr – eftersom ingen då längre kan betala. Så nu har man en annan plan för att ”hjälpa” oss att spara på våra slantar – genom att få oss att spara energi. Det är ju dessutom bra för miljön och klimatet. Alla vinner på saken. Hurra!

Visst är det snällt av våra vänner energiföretagen? De vill ”hjälpa” oss att spara pengar samt värna om vår värld. Vi behöver i det här läget inse följande: inga stora multinationella företag bryr sig det minsta om sina kunder – de bryr sig endast om kundernas pengar. Faktum. Så när man vill ”hjälpa” oss att spara pengar, så betyder det att man har kommit på ett sätt att lura av oss mer pengar.

Genom att ”hjälpa” oss att spara energi så hjälper vi faktiskt dem att spara pengar, eftersom inte lika mycket energi då behöver produceras. För efter en tid av sparande av energi, med lägre kostnader för oss som resultat, så kommer priset på nytt att börja skjuta i höjden … ända tills dess att det på nytt når smärtgränsen, men nu med den lilla skillnaden att vi betalar lika mycket som förr … fast för mindre energi! Sicken blåsning!

Saken är nämligen den att även om en kilowattimme bara kostade ett tusendels öre att framställa, så hade våra ledare aldrig någonsin låtit oss få den för det priset – även om energin var helt och hållet grön. Och detta beror på att vi som är längst ner på stegen inte får ha för mycket pengar som helst tillövers, eftersom det hade stjälpt hela landets ekonomi, eller åtminstone avsevärt försämrat levnadsstandarden för eliten.

Vi måste därför alltid hållas i schack, och våra räkningar måste alltid noga regleras så att vi har det så att vi nätt och jämt klarar oss – och kanske med lite tur har lite slantar över för att unna oss någonting extra lite då och då. Vi inser nu att våra ledare, när de talar om för oss varför vår ekonomi är på ett visst vis, enbart ljuger, far med osanning och hittar på.

Vikten av respekt *

Alla som är för homoäktenskap bör respektera dem som är emot : man är inte en bandit för att man inte tycker om det. Alla som vill ha fria aborter bör respektera dem som är emot : att värna om livet i alla dess former är inget brott. Alla som är för dödshjälp bör respektera dem som är emot. Alla som är för att vi ska ta emot flyktingar bör respektera dem som är emot. Alla som är för dödsstraff bör även de respektera dem som är emot. osv. osv.

Åsikterna i flera av våra hetast debatterade frågor är som vi alla vet många och ofta diametralt olika varandra, vilket medför att man aldrig kan få dem på andra sidan att ändra sig vad man än tar sig för. Men det betyder inte att ena sidan nödvändigtvis har fel. Ofta är frågorna helt enkelt olösliga, då det finns mycket starka argument såväl för som emot.

Att då fortsätta käbbla för sin egen ”rätta” åsikt är meningslöst, och det enda som återstår är istället att tacka för sig och lämna vederbörande och hans åsikter ifred. Vi måste därför respektera den andres rätt att hysa sin egen uppfattning, för vad det i slutändan alltid handlar om är respekt. Vi som medborgare förtjänar det, och det vi förtjänar, förtjänas vidare av oss att ges till dem som är av annan åsikt än den vi själva hyser. Att bli visad respekt för sin åsikt är vår rättighet, åtminstone så länge som vi är normalt funtade individer. Att då påtvinga någon ens egen åsikt är en form av tyranni.

Vilka är det som påtvingar folk saker som den stora majoriteten av oss är emot? Staten? Betyder det att vi lever i en tyranni? Nej, så illa är det inte — än. För som jag tidigare berättat så lever vi i för närvarande i ett övergångssamhälle, en oligarki/pöbelvälde-stat. Och det är inte bra — långt därifrån. Det kan nästan inte vara värre. Men vi som folk har blivit avtrubbade, och vi har nästan förlorat förmågan att se eländet längre. Faktum är att vi knappast har haft det värre någonsin än hur vi nu har det. Samtidigt så kan man även fråga sig om vi någonsin har haft det bättre? Det troliga svaret är att vi har haft det bättre, men att det troligen var i förhistorisk tid, när vi levde som fria individer nära naturen och i harmoni med den. Det var alltså rätt så länge sedan.

Vi har mao alltid haft det lika illa. Kanske är detta anledningen till att vi klarar av att bära alla våra svårigheter och bekymmer med sådant hedervärt jämnmod? Vi är helt enkelt vana vid det, eftersom vi inte känner till något annat sätt att leva på? Det interna käbblet mellan olika falanger är ljuv musik för våra ägare, då de älskar när pöbeln bråkar sinsemellan, då det är det bästa de vet, då det då blir så himla mycket lättare för dem att driva oss dit man vill då. Men genom att visa varandra lite respekt, så beter vi oss som de människor vi en gång var — som de människor som var kapabla att leva i harmoni med naturen och med varandra.