Etikettarkiv: Strasbourg

Femtekolonnare? *

Är det möjligen så att piraterna, som vissa hävdar, inte är något annat än en femte kolonn? Inte omöjligt. För om tittar på vad partiet uppnått på sista tiden så kan man fråga sig vad det är man uppnått på sista tiden: samtliga lagar man bekämpat har klubbats igenom, och man är dessutom för EU, dvs för våra ägare: de som är konstruktörerna bakom EU. Man har även glada i hågen tackat ja till Strasbourgsinviten. Exakt vad man hoppas uppnå där är det ingen som vet. Men genom att åka dit så accepterar man nu, som alla andra etablerade partier, EU och allt som EU står för. Kanske kan det tom vara på det viset att Fredrik Reinfeldt verkligen är grundaren av partiet? I dagens egendomliga värld så är faktiskt allt möjligt. Inget förvånar mig längre.

Vad gäller Sverigedemokraterna så är det även där möjligt att man är en femtekolonn, för man käftar officiellt emot etablissemanget, men precis som i fallet PP så händer det inte så särskilt mycket mer. Sverige kommer att förbli medlem av EU, och allt annat är tyvärr drömmar. För om vi gemensamt sätter oss upp mot den internationella bankeliten som äger oss alla, så lär vi få veta att vi lever — eller så får de veta att vi (västländernas medborgare) lever och att vi är mer än kapabla att återta kontrollen över våra hemländer. Och detta är antagligen det troligaste scenariot.

När det sedan gäller Miljöpartiet så kan vi lugnt hävda att de är ett redskap för våra ägare, speciellt som miljön är av en sådan otrolig vikt för den internationella storfinansens framtid. Klimathotet är ju businessen som som är tänkt att förslava hela världens befolkning. MP är ju även sedan en lång tid tillbaka en officiell del av vårt politiska etablissemang.

Men som alltid så är medlemmarna av dessa eventuella femtekolonner saligt ovetande om att man faktiskt är medarbetare till den internationella storfinansen. De är ungefär att likna vid supportrar till en fotbollsklubb, typ Manchester United — de supportar ju sin klubb i vått och torrt och betalar dessutom bra med pengar för nöjet. Men som vi alla vet så ägs klubben av någon. I fallet Man U är ägarna amerikanska affärsmän, och det är dessa som tar hand om alla intäkter — utan att de neddummade fåntrattarna (som alla fotbollssuportrar är) bryr sig om saken. Så länge som man får skrika, slåss och dricka öl, samt allmänt bete sig som djur, så är man glada.

Dagens hopplösa politiska situation

Läste idag in en av blaskorna att Piratpartiet nu av allt att döma kommer att få åtminstone en plats i Europaparlamentet. Och visst är det kul, men tyvärr är det nu redan alltför sent för att kunna ändra på Sveriges framtid, för det är det väl?

Den internationella storfinansen kommer nämligen att få sin vilja igenom i alla frågor av vikt ändå, inte bara här hos oss, utan i samtliga av EUs medlemsländer; och detta sorgliga faktum är sant, oberoende av vilka som sitter i Strasbourg. Sossar, moderater eller pirater: det spelar ingen roll, för slutresultatet blir ändå detsamma.

Så om vi inte kan få en förändring tillstånd via Strasbourg och Bryssel, så måste det enda ställe som vi kan göra något nyttigt på vara Stockholm? Men som vi alla vet så är även det en villfarelse, eftersom våra egna folkvalda inte har uträttat några stordåd där sedan boktryckarkonsten dök upp.

Kanske överdriver jag nu en smula, men faktum är att det enda av vikt som hänt i Stockholm det senaste tjugo åren måste väl vara tillkomsten av Mittenblocket? För något mer ondskefullt har vi inte ställts inför sedan Kristian Tyrann härjade som värst, och denna gång, gott folk, överdriver jag inte. Tyvärr.

För alla vi som läst lite historia känner till att det absolut farligaste scenario en demokrati kan ställas inför är när det inte längre finns några alternativ att rösta på i de egna inhemska valen: när de politiska partierna har samma åsikt i frågor av väsentlig art – något som nu har skett – för då är diktaturen inte långt borta.

Och på detta vis är det nu i vårt hemland. Jag är varken höger eller vänstersympatisör, utan har alltid hållit mig fri, och av den anledningen kan jag klart se hur illa ställt det nu är, och hur långt gången denna olagliga sammanslutning i mitten är.

Som en direkt påföljd av mittencentrering hittar vi alltid diktatur. För då partier ha samma uppfattning i allt väsentligt, så blir det automatiskt påföljande steget att demokratin upphör att gälla. Det är helt enkelt den logiska utveckling som kreationen av ett mittenblock oundvikligen leder till, såvida den inte stoppas i tid.

Våra etablerade partier, då de ingår i Mittenblocket, kan som vi förstår inte stoppa sig själva, och den annalkande faran. Situationen är således hopplös?

Dagens politiker är inget annat än slöseri med tid

mona-fredrik Två typiska tidsslösare!

Att våra politiker inte längre har något att säga till om är ett välkänt faktum. Vad många dock inte vet om är det varit på detta sorgliga vis under lång tid. Så vad är egentligen våra kära politikers funktion nuförtiden?

Svaret är att de dels behöver skriva under de dokument som våra ägare vill ge laga kraft, och dels så slösar de bort tid. Och denna, deras andra huvuduppgift, är långt mycket allvarligare än vad de flesta av oss inser: För tid är idag en bristvara för oss medborgare. Vi känner alla till begreppet ”Tid är pengar” och hur viktigt det ofta är att ”vinna tid.”

Vi befinner oss nämligen nu vid ett vägskäl, och för att lura med oss att ta den väg våra ägare vill så används västvärldens politiker (de flesta ovetande om saken)  till att vända bort fokus från det som sker. De ändlösa politikerdebatter som pågår överallt, om allt och ingenting, leder som vi alla vet ytterst sällan någonstans, utom till just omnämnda … allt och ingenting!

Dessa debatter är mao totalt meningslösa. Men tyvärr så betyder inte det att våra politiker är totalt meningslösa, trots att de inte längre gör något av värde för oss och de våra. För våra politiker arbetar för en annan agenda än den de officiellt arbetar för, och genom att hålla sig själva och alla våra journalister upptagna med sina ändlösa diskussioner om ditten och datten, så slösar de bort den dyrbara tid som vi istället borde använda till att ringa in storfinansens medlöpare och ta tillbaka vårt hemland ur klorna på dessa banditer.

Men detta är inte ett specifikt svenskt problem. Den internationella storfinansen är nämligen alla fria suveräna nationers problem. Tyvärr så har endast ett litet antal medborgare i den fria världen insett graden av allvar, och även bland våra politiker så är antalet vakna personer insatta i problematiken lågt.

Läget för oss alla är mao allvarligt. Vi behöver nu alla göra vad vi kan. Att dra sig ur EU är antagligen inte längre möjligt. Hur hade vi ens påbörjat ett sådant företag? Och att försöka påverka EU inifrån parlamentet i Strasbourg är en omöjlighet, för detta parlament är inget annat än ett jättelikt tidsslöseri (kanske världens största?) och en plats där Europas toppolitiker i framtiden kommer att käbblas med varandra i den ena meningslösa frågan efter den andra.

Och efter varje avslutad debatt så inser vi att inget matnyttigt har åstadkommits. Det enda som hänt är att tid har runnit iväg, samtidigt som den internationella storfinasen blivit än rikare. Det enda sätt som Europaparlamentet kan fungera på, tror jag, är om varje land enbart har EN (1) representant — regeringschefen — och inte som nu en handfull B-politiker (som ingen känner till), bland 750 andra B-politiker (som ingen heller känner till). Vidare så måste alla länders röster väga lika tungt.

Jag anser att det är en akt av förräderi av våra folkvalda att vårt hemland ska representeras av 18 svenskar bland 750 européer, för som vi säkert inser så kan dessa 18 svenskar inte uträtta någonting … förutom att slösa tid. Inte ens om vi hade hundra svenskar från Piratpartiet på plats i Strasbourg så hade vi kunnat göra någonting av värde.

EU-Parlamentet: en blåsning!

EU-Parlamentet är ännu lite känt av gemene man, men snart blir det annorlunda. Att denna jättelika konstruktion kommer att få stor vikt för oss framöver är nämligen sant. Och dess betydelse kommer att öka drastiskt.

Att parlamentet alltjämt håller så pass låg profil har dels att göra med att EU ännu saknar några medlemstater, vilka man inte vill avskräcka genom att redan nu visa upp sig i sin fulla kraft; och det har dels att göra med att parlamentet tar tid att etablera sig. Det är nämligen alltjämt under uppbyggnad, och kommer inte att börja närma sig sin fulla potential tills dess vi fått en EU-president: en post som Tony Blair tydligen är ute efter.

Om vi vill förstå vad detta parlament i framtiden kommer att se ut som, så kan vi vända blicken mot USA. Alla Europas nationer är, som vi vet, att likna vid de olika amerikanska delstaterna. De sköter den inhemska politiken, medan allt av vikt sköts av Washington (när det gäller politik), och New York (när det gäller ekonomi). Visserligen så är det Wall Street som i slutändan bestämmer över Washington, eftersom den som sköter bankväsendet är den som har den reella makten.

Vi inser då att Strasbourg och Bryssel inte kommer att bestämma särskilt mycket framöver. Dessa båda städer inhyser nämligen endast EUs politiker, och som vi vet sen gammalt så har våra politikerpudlar inte längre något att säga till om. Många har f.ö. kallat dagens politiker för det nya prästerskapet: de som delger befolkningen det nya evangeliet – Bankernas Evangelium.

Så om Strasbourg och Bryssel inte är våra nya huvudstäder, så måste ju huvudstaden ligga någon annanstans. Och det gör den, för den ligger i England och heter London. Kanske inser vi nu varför så många ryska oligarker slår sig ner där, och kanske inser vi nu varför mängder med andra utomeuropeiska miljardärer har bostäder i staden. De har inte flyttat dit pga av vädret.

Som jag skrev om tidigare så är EU-Parlamentet enbart ett tidsslöseri för våra politiker. Och så har det blivit av en anledning. Om man kan hålla politiker upptagna med politik, och präster upptagna med religiösa angelägenheter, så kan de verkliga ägarna ta itu med det verkliga arbetet: att via sina banker köpa upp allt som vi äger … för så lite som möjligt. Och pengar till att köpa upp det vi äger lånar man från oss: pengar som vi sedan dessutom får betala tillbaka … med ränta. Snacka om att vi har gått på en blåsning. Och värre kommer det att bli.