Etikettarkiv: Svenskan

Neutraliseringen av svenskan

Det svenska språket, vårt undersköna urgamla modersmål, är för närvarande under en extrem attack från utomsvenska krafter, något som är väl dokumenterat. Bland det värsta man pysslar med är att neutralisera språket, d.v.s. göra det könlöst, något man känner sig manade till av pk-skäl.

Alla ska vi nämligen ha samma värde, och det s.k. förtrycket av kvinnan måste på varje tänkbart vis stoppas, så även inom svenskan.

Vi lär oss därför att omvandla maskulina termer till neutrala, allt för att inte göra kvinnor upprörda. Vi kallar nu t.ex. alltmer sällan en kvinnlig simmare för simmerska, eller en kvinnlig lärare för det ljuvliga lärarinna. Och vi kallar alla hjältar för hjältar, oavsett kön. Den vackra benämningen hjältinna är nu i det närmaste bortglömd.

Vi kan lätt själva hitta hundratals andra exempel på hur vårt språk neutraliseras på detta sorgliga vis. För sorgligt är det när vi ponerar förlusten som vi alla gör : Undersköna vackra ord försvinner nu ur vår vokabulär — troligen för alltid?

Kanske kommer vissa av dessa vackra feminina svenska ord att användas framöver, men det lär bara bli hos en och annan diktare som vill ge sitt alster en lätt nostalgisk atmosfär.

Detta ”fenomen” är i sanning Orwelliskt s.k. nyspråk, och som vi alla vet så har nyspråket som uppgift att försvåra för folk att utrycka sig : att göra oss mer simpla.

Ju färre ord, desto bättre är nyspråkets motto.

Neutraliseringen av svenskan har även som funktion att utplåna gränserna mellan man och kvinna — samt, och detta är riktigt skrämmande, att göra oss alla till homosexuella och förhoppningsvis till … sodomiter, d.v.s. sexuellt perverterade missfoster…

Attacken på svenskan: Något har gått oss förlorat?

Alla som kan lite engelska kan utan problem läsa gamla engelska böcker, typ Jane Austin, allmänt ansedd som det engelska språkets främsta författare, näst Shakespeare. Författarinnan just nämnd skrev sina mästerverk för runt 200 år sedan, men de är alltså än idag skrivna på sådant vis att alla kan förstå det skrivna.

Vad gäller vårt eget språk, svenskan, så är situationen inte lika angenäm, något alla tvivlare själva kan konstatera genom att läsa ett par sidor i en 200 år gammal svensk bok. Men man behöver bara gå knappa 100 år tillbaka för att se ett ännu värre fall: 1917 års Bibel. Denna bibel är förvisso skriven på ett ålderdomligt vis, men hur många av dagens ungdomar kan idag läsa eller, viktigare än så, skriva på det vis bibeln i fråga är skriven? Inte många.

Svenskan har blivit attackerad och förstörd av våra ”egna” professorer och andra skriftlärda. Förenklingar är försämringar, eftersom språket då förminskas och förvanskas. Det har vidare blivit svårare för oss att uttrycka oss sedan förenklingarna togs i bruk : nyanserna har försvunnit. Med det är bara vad vi har att förvänta när ett språk omvandlas till orwelliskt nyspråk.

När voro blev var är ett av de värsta skräckexemplen från senare tid (efterkrigstiden). Alla som börjar använda voro när de skriver märker omedelbart av vad det är som gått oss förlorat — en del av vår svenska själ!

Och vad gäller verbet vara, och det vis detta viktigaste av alla verb har blivit bestialiserat av etablissemanget, så handlar det om inget annat än en katastrof för oss alla: Inte ens den undersköna pluralformen äro fick vi behålla!

Vi var och vi voro är INTE synonyma med varandra, och samma sak gäller vi är och vi äro. Det är en klar skillnad mellan de olika uttrycken som man först blir uppmärksam på när man börjar skriva på det gamla och korrekta viset. Man inser då vad som gått oss förlorat: något saknas.

Detta något ämnar nu många svenskar ta tillbaka. Ordningen i Sverige skall återställas på alla plan, och det skall ske snart.