Etikettarkiv: Uteliggare

De hemlösa vid Mariatorget *

MARIATORGET

För en tid sedan så läste jag en artikel om att en stor del av alla de personer som brukar sitta på bänkarna vid Mariatorget i Stockholm inte enbart sitter där för att njuta av solskenet — de sitter där för att de är hemlösa och inte har någon annanstans att ta vägen! Jag blev lite ställd när jag läste det, eftersom jag själv tillhör den skara människor som tycker om att sitta där vid fontänen och titta på folk som promenerar förbi, speciellt fint är det på varma sommardagar. Ibland har jag dock känt att folk har tittat på mig en aning frågande, men fram till artikeln om de hemlösa har jag varit oförmögen att lista ut vad deras frågande blickar har betytt.

Nu vet jag, och alla stockholmare bättre: det finns hemlösa överallt — tom i våra fina parker, och de ser ut precis som alla oss andra. Jag har själv aldrig ansett att jag ser särskilt hemlös ut, men saken är den att väldigt få hemlösa ser hemlösa ut. Hur ser förresten en hemlös ut? Är det någon som vet? När jag, efter att ha läst artikeln, funderade över hur många hemlösa jag sett vid Mariatorget … så kunde jag inte påminna mig om att någonsin ha sett en enda — åtminstone inte någon som jag säkert kunde avgöra som hemlös. Kanske har jag sett någon nån gång, men nu glömt bort det — precis som våra politiker tycks ha gjort?

 

De hemlösas antal är alltjämt 20000 — det blir ungefär 1 av 400 svenskar! Jag minns inte när jag hörde Mona eller Fredrik prata om våra hemlösa senast? Men det kan säkert inte ha varit mer än ett par dagar sedan, eftersom det är ett så stort problem — en katastrof rentav! Men Mona och Fredrik kommer säkert att ta tag i saken snart? För det är ju vad godhjärtade människor alltid gör — hjälper dem som är i nöd! Att sitta på bänkarna vid Mariatorget är nämligen inte lika angenämnt idag som det är i Juni, och det kan vi vara säkra på att våra kära ledare känner till?

Det ondskefulla Mittenblocket *

Är det inte underligt att allt som våra ledare tycks vara upptagna med nuförtiden är att jaga oss : de svenska medborgarna? På senaste tiden har det gällt Ipred och FRA, som till varje pris ska drivas igenom. När hörde vi senast om någon reform som var bra för oss, och en reform som verkligen var en reform och som gav oss mer frihet istället för mindre? Hur är det, bara för att ta ett exempel, med alla fina förslag om att göra tandvården gratis — eller åtminstone bra mycket billigare — för alla svenskar? Vi betalar tillräckligt med skatt för att lösa saken — flera gånger om. Så varför jobbar man inte med det?

 

Svar: Man är inte intresserade av att göra det bättre för den egna befolkningen : Man är intresserade av att göra det sämre! Den som bor i någon av våra större städer kan konstatera detta sorgliga faktum med egna ögon, inte minst på antalet uteliggare och tom tiggare som finns där — mitt i julhandeln! Varför hjälper ingen dem? Vi är helt enkelt mobbade av våra egna ledare och deras verkliga arbetsgivare — ägarna av världens multinationella företag, vilka är fullt kapabla att bringa hela landet på knä om vi trilskas för mycket (som man gjorde i Jugoslavien). Så illa ställt är det idag.

 

Det som står högst på agendan är att driva igenom varje nytt litet direktiv som Bryssel skickar till Stockholm. Om så 90 procent av svenska befolkningen sätter sig på tvären så inleder man bara en liten teaterföreställning inom Mittenblocket — en föreställning som vi alla blir inbjudna till att avnjuta på TV — eftersom man vet att alla alltid går på det; och vips — efter att Mona och Fredrik och de andra skojarna argumeterat för och emot saken ett tag — så driver man helt sonika igenom förslaget ändå.

 

Det är nämligen som så här: När ena halvan av Mittenblocket (den halva som innehar statsministerposten) har fått till uppgift att utföra senaste ordern från Bryssel, så underlåter andra halvan att handla. Den underlåter dock inte att prata, och tom att protestera om så skulle behövas — för att få farsen att verka trovärdig! Tyvärr så är prata och protestera allt man gör, men inte allt man är kapabla till. Det sorgliga är nämligen att en riksdagsman har en otrolig potential att göra så mycket mer, men den möjligheten slösar han bort.