Vad våra s.k. historiker överlag gör är ett stort misstag. De är så enkelspåriga och naiva i sitt tänkande att de samtliga undgår att se vad det är som verkligen pågår. De tror nämligen fårskalligt samt tjurskalligt att kungar, politiker och religiösa ledare är dem som sedan civilisationens begynnelse bestämt här i världen. Man inser inte att sedan två hundra år tillbaka så har bankernas makt drastiskt ökat. Vad man genom detta inskränkta förhållningssätt till historia gör är att blunda inför vem som innehar den verkliga makten : nämligen den som kontrollerar bankväsendet.
Genom att titta närmare på vilka som kontrollerar bankerna, så inser vi snart att det är dessa som bestämmer. Politikerna är ofta inget annat än själlösa redskap i bankernas tjänst, och de betalas med ära, makt och pengar. Cecilia Malmström får ju nu t.ex. en sådan hög lön att hon knappast kommer att vilja riskera det nya jobbet genom att gå emot EU, vilket är en klok pudelstrategi. För när Margaret Thatcher gick emot EU agendan, så plockades hon strax därefter skoningslöst bort. Det är ägarna till dessa banker som startat de båda världskrigen, MED FLIT! Krig är inte bara en bra business, det är även ett nödvändigt redskap (för bankerna) för att krossa allt som hindrar businessen från att växa.
Det största hotet som bankerna har är de fria suveräna nationerna, de få som ännu finns kvar. Av den anledningen gjorde man sig av med Europas stora kungahus i Första Världskriget, eftersom patriotism och nationalism är bankernas stora fiende. Nu är det faktiskt så att patriotism är en dygd, men vi har blivit hjärntvättade att tro motsatsen av våra quislingar till pudlar och dem de arbetar för.
Det hela är enbart ett djävulskt sätt att krossa vårt hemland och alla världens andra hemländer. När patriotismen är utrotad så kommer bankerna att regera absolut över oss alla, i den polisstat vi då alla kommer att bo. Vi har blivit grundlurade.
Att historiker inte behandlar bankväsendets makt i sina historieböcker har helt enkelt att göra med att de förutom att vara neddummade fåntrattar även är fega — rädda att förlora sitt välbetalda jobb som historieberättare. Faktum är att skillnaden mellan en bra komiker och en s.k. historiker är att den förre får oss att skratta, medan den senare får oss att gråta. Men bra på att berätta historier är bägge likafullt…